REPLIK.
Även om det skett en återhämtning är det alltjämt en bit kvar till de produktionsnivåer som rådde före krisen 2008-2009. När vi nu går in i höstens avtalsförhandlingar måste fokus vara på arbetskostnader och villkor för kommande år, inte för de år som varit, skriver industrins arbetsgivarorganisationer i en replik.
Den önskan om att kommande löneförhandlingar ska leda till avtal som stärker industrins konkurrenskraft och håller sig inom inflationsmålen som industrifacksföreträdare framför på DN Debatt 25/8, stämmer väl med de ingångsvärden som även vi på arbetsgivarsidan har. Vi delar också uppfattningen att det har skett en återhämtning från den stora och djupa finansiella kris som drabbade världen och inte minst exportföretagen 2008 och 2009. Vi vill dock påminna om att det alltjämt är en bit kvar till de produktionsnivåer som rådde före krisen och att många som förlorade sina arbeten fortfarande är utan jobb medan de som har jobben kvar fick reallöneökningar även under krisåren. När vi nu går in i höstens avtalsförhandlingar måste fokus vara på arbetskostnader och villkor för kommande år, inte för de år som varit.
Industrins återhämtning var i avtagande redan under våren. Vi oroas nu av den växande osäkerhet som råder på världsmarknaden samtidigt som arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat snabbare än i EU. Industrins lönebildning måste utgå från vad som händer i omvärlden och utformas så att den stärker konkurrenskraften för verksamheterna i Sverige, så att dessa kan växa och utvecklas. Det gäller både flexibiliteten i anställningsvillkoren och de centralt avtalade lönenivåerna. Den internationellt konkurrensutsatta sektorns märke måste sedan få bred acceptans som norm för hela arbetsmarknaden.
Det var just dessa grundförutsättningar som formulerades i det nya Industriavtalet som undertecknades i juni. De utgångspunkter som de fackliga företrädarna för fram stämmer väl överens med det vi då kom överens om. Industrins internationella konkurrenskraft är avgörande för hela Sveriges välfärdsutveckling. Därför oroas vi också över att denna bild inte verkar stämma med de signaler som kommer angående den så.kallade LO-samordningen. Där verkar man ha en annan verklighetsuppfattning och en annan inställning till dessa frågor.
Agneta Dreber, vd Livsmedelsföretagen
Jonas Hagelqvist, vd Industri- och Kemigruppen
Katarina Novák, vd Skogs- och Lantarbetsgivare- förbundet
Leif G Gustafsson, vd Trä- och Möbelföretagen
Lena-Liisa Tengblad, vd Grafiska Företagens Förbund
Per Ahl, vd Stål och Metall Arbetsgivareförbundet
Per Hidesten, vice vd och förhandlingsdirektör Skogsindustrierna
Åke Svensson, vd Teknikföretagen