”Bankernas beteende ett slag i ansiktet på de arbetslösa”
Publicerat 2009-09-04 02:00
Sju finansministrar i gemensamt utspel inför dagens G20-möte i London: Vi kommer att kräva en strikt policy för bonusar. Banker – varav några överlevt tack vare skattebetalarna – låtsas som om finanskrisen bara var ett litet bakslag och att de nu kan återvända till ”business as usual”. Detta är inte bara ett farligt och cyniskt beteende utan också ett slag i ansiktet på alla människor som i snabb takt blir arbetslösa. Vi måste försäkra oss om att bankerna aldrig mer kan riskera hela finanssystemets funktion och vi vill få till stånd en strikt policy för bonusar. Garanterad bonus för mer än ett år bör förbjudas. Bonusar bör återspegla individens och bankens verkliga prestationer, skriver finansministrarna med ensamrätt för DN Debatt.
Dela med andra:
G20-gruppen
G20 består av nitton av världens större ekonomier samt EU. Sverige är inte med i gruppen men har ändå ett indirekt medlemskap via EU. Under höstens EU-ordförandeskap leder Anders Borg EU:s finansministrar och Sverige spelar därmed en större roll än normalt.
Under fredagen och lördagen möts samtliga G20-länders finansministrar
i London. Den 24–26 september träffas stats- och regeringscheferna inom G20
i Pittsburgh, USA.
För nästan ett år sedan drog den amerikanska investmentbanken, Lehman Brothers, ned världen i en finansiell kris som vi tidigare inte skådat. Över en natt tvingades vi att ifrågasätta allt det vi tidigare trott på om solida banker och ett väl fungerande finansiellt system som ständigt utvecklades. Snabbt drabbades hela våra nationella ekonomier av krisen.
Nu känner vi alla till orsakerna till krisen. Den började på USA:s fastighetsmarknad, men påverkade snart hela den finansiella världen på grund av att lån i mycket hög utsträckning hade ompaketerats till nya lån och sålts vidare. Krisen är ett resultat av alltför komplexa finansiella instrument, brist på förmåga att värdera risker på ett rimligt sätt, otillräckliga regleringar för en del aktörer och produkter samt omättlig girighet hos andra aktörer som ständigt gapade efter mer.
Världsekonomin stod inför en stor utmaning och länderna fick mobilisera nödvändiga resurser för att förhindra kollaps. Vi erbjöd mer stöd till våra finansiella sektorer än någonsin tidigare. Och vi satte omfattande planer för återhämtning i sjön. Enligt IMF rör det sig om totalt nära fem biljoner (5 000 000 000 000) svenska kronor.
Även om varje land utformade sina åtgärder på sitt eget sätt och enligt sina principer, så samarbetade länderna i världsekonomin på ett sätt som de sällan gjort tidigare. Detta skiljer denna kris från den som världen upplevde på 1930-talet.
I april i år möttes stats- och regeringschefer från G20-länderna. Dessa länder står tillsammans för 85 procent av världens finansiella resurser. De möttes i London och började skissa på regler för att hantera de bakomliggande skälen till problemen. De beslut som sedan antogs var utformade för att undanröja dessa bakomliggande skäl till krisen genom mer öppenhet, ökad reglering samt ansvarsfullt uppträdande bland de inblandade aktörerna. De var ett svar på det rättmätiga krav från alla de medborgare runt om i världen som vill se bättre övervakning och ha – även om det inte finns garantier för att kriser inte sker igen – åtminstone garantier att man inte återupprepar samma misstag.
Som representanter för dessa länder är det vår plikt att se till att dessa beslut implementeras fullt ut och att göra allt som står i vår makt för att förhindra riskfullt beteende och få slut på vissa aktörers destruktiva oansvarighet.
Det finns i dag skäl att hoppas att finanskrisen är på väg att ta slut. Det är alldeles för tidigt att hävda att vi vunnit striden, men statistikutfall och den ekonomiska utvecklingen verkar tyda på att vi nu har det värsta i den här finansiella krisen bakom oss. Även om världsekonomin inte återhämtar sig så snart som vi skulle önska, styrks vi ändå av de positiva tecken om världsekonomin som börjar synas.
Samtidigt krävs det att vi förhindrar att vissa finansiella aktörer återgår till samma skadliga beteende som tidigare. Banker – varav någras överlevnad helt berott på massiva injektioner av skattebetalarnas pengar – använder de positiva resultaten för det första kvartalet för att låtsats som att den finansiella krisen bara vara ett litet bakslag och att de kan återvända till ”business as usual”. Vi måste vara väldigt tydliga: detta beteende är inte bara farligt, det är också oanständigt, cyniskt och oacceptabelt. Det är ett slag i ansiktet på alla de människor som i snabb takt blir arbetslösa.
Vi väljer inte att stötta banker med skattebetalarnas pengar. Vi är tvungna. Banker har en central roll i vårt ekonomiska system och vi måste därför försäkra oss om att de följer regler och aldrig mer kan riskera hela systemets funktion. Risker förknippade med belöningssystem måste övervakas mycket strikt. Riskerna är alldeles för stora när misstagen som några få gör kan påverka hela vår befolkning.
Det är därför som vi, på dagens möte i London med finansministrar från G20-länderna, kommer att kräva att vi får till stånd en strikt policy för bonusar. Garanterad bonus för mer än ett år bör förbjudas. Bonusar bör betalas ut över ett antal år och bör återspegla individens och bankens verkliga prestationer över tiden.
Banker måste också vara öppna och publicera detaljerad information om deras policy vad gäller bonusar. Slutligen, varje land måste också säkerställa att deras banker kommer att följa reglerna.
Människor i våra länder har svårt att förstå hur så få kan kräva så mycket. Storleken på vissa av dessa bonusar väcker frågor och då inte bara från en moralisk utgångspunkt. Vi medger att det här inte är en enkel debatt, men vi måste ta den. Flera förslag har presenterats kring bonusar – däribland tak, möjligheten att beskatta dem eller att lägga ytterligare krav på de banker som betalar ut dem.
Det är tydligt att dessa regler är en första del av ett större paket av nödvändiga regleringar i finanssektorn. Eftersom de omfattande och tydliga beslut som regeringar och centralbanker fattade spelade stor roll för att bankerna åter skulle visa vinster, förväntar vi oss att bankerna vidtar lika omfattande åtgärder för att vinsterna ska gynna produktion och sysselsättning i samhällsekonomin.
Vi har i dag en unik möjlighet att agera kraftfullt för att skydda våra medborgare och försäkra oss om att ekonomin fungerar smidigt.
Vi har redan börjat vidta åtgärder och vi är fast beslutna att fortsätta. Vi uppmanar våra G20-kolleger att delta i arbetet med att ta fram strikta regler. De blir givetvis mer effektiva om de antas på en internationell nivå.
Låt oss fortsätta det historiska arbete som påbörjades den 2 april. Låt oss tillsammans lägga grunderna för en hållbar tillväxt byggd på principen om öppenhet och ansvar. Bonuskulturen måste få ett slut och det måste ske på G20-mötet i Pittsburgh den 24–26 september.
Anders Borg
finansminister i Sverige.
Wouter Bos
finansminister i Nederländerna
Jean-Claude Juncker
premiärminister och minister för internationella
ekonomiska och finansiella frågor i Luxemburg
Christine Lagarde
finansminister i Frankrike
Elena Salgado
finansminister i Spanien
Peer Steinbrück
finansminister i Tyskland
Giulio Tremonti
finansminister i Italien
Visar 1-10 av 41. Per sida:
Felslut!
Någorlunda acceptabel problembeskrivning i artikeln. Men pinsmant låga ambitioner i åtgärderna.
Istället för att återupprätta förtroendet för banker och finansinstitut liksom för hela tillväxtekonomin, som bygger på idén om att kunna låna till investeringar i förväntad framtida ökning av ekonomin, måste finanskrisen ses som ett tydligt bevis för att Business as Usual är fel väg.
Dags att lägga om kurs i grunden, till en verkligt EKONOMISK ekonomi och inte en skenekonomi som nu, där tillgångarna, i form av begränsade naturresurser, så gott som fullständigt ignoreras.
Klimatkrisen och peak oil lär oss att det är dags att lämna tillväxtpolitiken bakom oss. Den är ett bländande slott byggt på lösan sand.
Fint att stoppa bonusarna. Men långt långt ifrån tillräckligt.
Samuel Jarrick, 13:16, 8 september 2009. Anmäl
Unika prestationer....? Javisst är det unikt att kunna lura till sig så stora belöningar och för vad om man får fråga?
Frågvisa Anna, 12:00, 5 september 2009. Anmäl
Re: Olle Johansson, (Webbsida) 23:24, 4 september 2009.
Den som behöver vård är din avundsjuka. Du klarar visst inte av att prestera så att du hamnar på dessa possition så du väljer istället att vända din oförmåga och okunnighet mot de som kan. Du har vissa samband du behöver förstå
Unika prestationer unika belöningar! Normala prestationer, normal lön, 00:48, 5 september 2009. Anmäl
En snabb koll kring att begränsa ledningarnas bonus inom bankväsenet visar att man kommer bara ta bort några få % av de totala bonusarna inom finanssektorn.
Ska nu Mr. Borg göra något åt bonusarna så måste han tala om det verkliga problemet. Men det kan han och vågar han såklart inte. Dessa jobb är lätta att flytta och de genererar mycket skatt till staten. Så för att undvika detta Moment 22 så talar han om det "politiskt korrekta".
Tala om det verkliga problemet, 00:45, 5 september 2009. Anmäl
Hur kan SE-banken servera ca 55000:- kronor på frukostbordet till sin VD Annika varje dag, som också varit oaktsam med spararnas pengar i Baltikum precis Swedbank. Dessa svenska bankar har dessutom skapat en massa tragedier för familjer och företag i dessa länder.
Hur kan denna oaktsamma VD tillåtas pensioneras vid 60-års ålder eller hade det kanske varit bättre om hon fått gå omgående?
Denna girighet är en sjukdom.
Dessa "GIRBUKAR" behöver vård!
Ett sätt att begränsa skadeverkningarna är att värdera tillgångarna konservativt, dvs. enligt försikltighetsprincipen. Denna övergavs när man bestämde att "finansiella instrument" ska värderas till "verkligt värde", dvs. senast kända kurs.
Det som var verkligt värde i början av augusti 2008 var synnerlign overkligt i september. Och nu är vi snart där igen.
Olle Ekengren, 22:26, 4 september 2009. Anmäl
Förbjud bonusar överhuvudtaget. Chefer accepterar ett jobb för en viss lön, vilket alla andra arbetstagare också gör för den delen. Sen när det går bra tar cheferna ut bonusar men inte tusan får vi andra dela på kakan.
Förbjud bonusar över huvudtaget.
När Ericssoncheferna kvitterade ut miljonbonusar så sade de nästa dag upp hundratals anställda...vad ger det för signaler...Att vi skall vara lojala och juste mot chefer som skor sig och skiter i sina underordnade?
Arbetsloos, 21:32, 4 september 2009. Anmäl
Låt mig göra en gissning. Efter G20-mötena i London och Pittsburg tvingas vi antagligen till att som i sagan konstatera; det bidde en tumme.
Den dag som Borg,Merkel,Sarkozy, Brown och pajasen Berlusconi tar beslut som gär rakt emot storfinansens vilja och intressen då ska jag äta upp min gamla leninkeps.
Jättebra artikel II. (forts på förra inlägget)
Handelsbanken undvek båda kriserna 1992 och 2008. Orsaken är en lokal förankring i kreditgivningen samt att den mesta ”bonusen” betalas in i de anställdas pensionsfond, vars utfall är beroende av bankens framtida vinster. Dvs långsiktiga incitament (ungefär vad jag argumenterade för i inlägget här nedan).
PS. Dessutom bör destabiliserande finansiella instrument som Credit Default Swaps förbjudas. Det är som att ta ut en brandförsäkring på grannens hus (och i vissa fall ha rätt att stänga av vattnet till grannens fastighet när det brinner).
Jonas Lind, 19:55, 4 september 2009. Anmäl
Jättebra artikel.
Vad som behövs är högre skatt på inkomster över 5 milj/år, extra hög straffskatt på bonusar som baseras på kortsiktiga resultat, samt att stänga kryphål som optioner osv.
För att få bort kortsiktigheten kan man tillåta bonusar om dessa: 1) Utfaller först efter att personen lämnat banken 2) Är helt beroende av bankens resultat under 15 år efter att personen lämnat banken (ingen vinst år4 = ingen bonus år4). Detta skapar incitament att bygga ett företag som kommer att generera vinster långsiktigt.
Jonas Lind, 19:47, 4 september 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
