”Det finns inga kvinnor att välja”, är ett återkommande argument som brukar höras, och det så kallade ”historiska arvet” sägs minimera antalet möjliga kvinnliga Nobelkandidater.
Men är det sant? Ska kvinnor förbli osynliga i Nobelsammanhang?
Fakta är:
• Nobelstiftelsen som förvaltar arvet efter Alfred Nobel har sju ledamöter, en är kvinna.
• I Kungliga Vetenskapsakademien, som utser pristagare i fysik, kemi och ekonomi, sitter cairja 575 ledamöter. Runt 12 procent är kvinnor.
• De två Nobelkommittéerna för prisen i fysik och kemi samt Riksbankens Nobelkommitté för ekonomipriset har totalt 24 ledamöter, 5 är kvinnor. Samtliga ordförande är män. Av 426 Nobelpris i dessa ämnen har 7 gått till kvinnor. Endast en kvinna har fått priset i ekonomi (2009) och de fyra kvinnor som erhållit kemipriset fick det 2009, 1964, 1935 och 1911. Två kvinnor har fått fysikpriset, år 1903 och 1963.
• I Karolinska institutets Nobelförsamling finns 50 professorer, 9 är kvinnor.
• I Nobelkommittén för priset i fysiologi eller medicin sitter 4 män och 1 kvinna. Ordförande är man. Av hittills utdelade 201 Nobelpris i medicin har 10 gått till kvinnor.
• I Svenska Akademien, som utser pristagare i litteratur, sitter 13 män och 5 kvinnor.
• Kvinnorna dominerar dock i kommittén för Fredspriset, 3 kvinnor och 2 män.
Vad innebär det när vår unga generation nästan uteslutande ser män på det så kallade ”Pingvinberget” i Konserthuset den 10 december varje år? Herrar som prisar andra herrar. Vad sänder det för signaler?
Ett Nobelpris ger inte enbart pengar utan också status och prestige i världen, något som i sin tur genererar stora forskningspengar – och fortsatt forskning. Dagens mansdominans säkrar alltså en fortsatt mansdominans.
Hur kan det mönstret brytas?
Vi som undertecknar denna artikel vill se aktiva åtgärder.
1. Ett effektivt sätt kan vara att inrätta ett råd, som omgående börjar arbeta för att skapa en ”Nobels namnbank”. Denna ska innehålla namn på möjliga kvinnliga pristagare, med minst lika excellenta meriter som sina manliga kolleger. De kvinnor som finns med i namnbanken ska sedan kunna komma i fråga som Nobelpristagare.
Nomineringsförfarandet är noggrant fastslaget i statuterna, men vi föreslår att möjligheten att skapa en ”namnbank” av kvinnonamn utreds.
2. Ett andra förslag är att inbjudningsbreven, som går ut till världens lärosäten, ska innehålla en uppmaning att nominera lika många kvinnor som män. Det finns vad vi förstår inget som hindrar ett sådant tillägg, förslaget kan därför omgående genomföras.
Vi inser att många av dem som i dag lägger ner ett seriöst arbete i akademier och Nobelkommittéer och arbetar för att finna värdiga Nobelpristagare kan känna en tveksamhet inför våra förslag. Kan de fungera? Är de realistiska? Eller kan de kanske rent av ses som naiva?
Men då vill vi ställa frågan till de arbetande Nobelförsamlingarna:
Är inte mansdominansen och de signaler den sänder ett problem som rentav riskerar att försvaga prisets renommé?
Bort med ”Gubbprisen” – länge leve Nobelprisen!
Undertecknare:
Amelia Adamo, chefredaktör M-Magasin.
Zoran Alagic, presschef.
Kurdo Baksi, chefredaktör Svartvitt.
Boel Berner, professor i teknik och social förändring.
Sven Britton, professor i infektionsmedicin, riksdagsledamot (S).
Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Statens kulturråd, tidigare vd för Sveriges Radio och gästprofessor i praktisk journalistik.
Lars Bäck, jämställdhetskonsult.
Alexandra Charles, ordförande 1,6 miljoner-klubben.
Monika Edgren, professor genusvetenskap vid Malmö högskola.
Margaretha Fahlgren, professor i litteraturvetenskap, vice-rektor Uppsala universitet.
Anders Flodström, professor i fysik, tidigare universitetskansler.
Sigbrit Franke, professor i pedagogik, tidigare universitetskansler.
Göran Greider, författare, chefredaktör Dalademokraten.
Lars Jalmert, professor i pedagogik.
Mari Jungstedt, författare.
Britt-Marie Landgren, professor i obstetrik och gynekologi.
Anna-Greta Leijon, tidigare statsråd (S).
Maria Leissner, generalsekreterare för Community of Democracies, tidigare ambassadör för demokratifrågor vid UD och fd partiledare (FP).
Marianne Lindberg De Geer, konstnär och dramatiker.
Mian Lodalen, författare.
Ulf Mellström, professor i genusvetenskap.
Åsa Moberg, författare och debattör.
Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap.
Stina Oscarson, chef för Radioteatern.
Suzanne Osten, professor i regi, dramatiker.
Ingegerd Palmér, tidigare rektor för Luleå tekniska universitet och Mälardalens högskola, ledare för det nationella projektet IDAS – fler kvinnor på höga akademiska poster.
Nina Rehnqvist, professor, ordförande Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Charlotta Riberdahl, hovrättslagman.
Arne Ruth, publicist, skriftställare, tidigare chefredaktör Dagens Nyheter.
Madelene Sandström, vd KK-stiftelsen, högskolornas forskningsfinansiär, f d GD FOI.
Pia Sandvik, vd Länsförsäkringar Jämtland, tidigare rektor Luleå tekniska universitet.
Karin Schenck-Gustafsson, professor i kardiologi, grundare av Centrum för Genusmedicin, Karolinska institutet.
Gudrun Schyman, tidigare partiledare (V), kommunpolitiker för Feministiskt initiativ.
Per Sevastik, ansvarig för MR-frågor Sida, tidigare gästprofessor i MR-frågor vid Pekings universitet.
Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia, ordförande för S-kvinnor och tidigare statsråd (S).
Gunnar Svedberg, professor i energiteknik, tidigare rektor Göteborgs universitet.
Maria Sveland, journalist och författare.
Marie Tuma, direktör för Raoul Wallenberginstitutet (RWI) vid Lunds universitet, tidigare internationell domare, och åklagare i den internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien i Haag.
Christina Ullenius, styrelseordförande för KK-stiftelsen, högskolornas forskningsfinansiär, tidigare rektor för Karlstads universitet.
Katarina Wennstam, författare.
Margareta Winberg, ordförande UN Women Sverige, tidigare statsråd (S).
Ebba Witt-Brattström, professor i litteratur-vetenskap med genusinriktning.
Birgitta Wistrand, ordförande Fredrika Bremer förbundet, tidigare riksdagsledamot (M).
Gunnel Åhlander, journalist.