Den icke konfessionella förskolan tillhör de viktigaste medlen vi har för att motverka segregering.. På tio år har elevantalet som går i religiösa friskolor ökat med 138 procent. Flera av dessa friskolor spelar på föräldrarnas rädsla för det svenska samhället när de lockar elever till sig. Vi fruktar att samma slags rädsla och isolering ska bidra till att främja expansionen av religionsbundna förskolor, skriver Nyamko Sabuni, Anders Carlberg och Nalin Pekgul.
Förslaget om etableringsfrihet i förskolan innebär en ökad pedagogisk mångfald och valfrihet. Baksidan med förslaget är dock att det samtidigt innebär att förskolor med religiös inriktning kommer att bli ett vanligt inslag i vårt samhälle.
Segregationen i det svenska samhället är påtaglig. Vi bor åtskilda efter inkomst och etnisk bakgrund. Vi märker uppdelningen också på jobbet och i arbetslöshetsstatistiken. Av detta följer en växande segregering av barn från olika religiösa inriktningar i skolor och nu snart förskolor.
Vi som undertecknat denna artikel har enats på en viktig punkt: Den icke konfessionella förskolan är ett av de viktigaste medel vi har för att motverka segregering. Dessa skolor skapar förutsättningar för barn med olika religiös bakgrund att mötas i tidig ålder innan fördomar och förutfattade meningar slagit rot.
Den gemensamma leken i sandlådan och i kuddrummet uppfostrar till tolerans och öppenhet. Det annorlunda blir på så sätt mindre skrämmande. Personalen i förskolan kan medvetet stödja denna utveckling. Små barn är öppna och berättar om vad de hör från sina kamrater. I en blandad förskola kommer fördomarna i dagen och personalen kan reagera direkt mot intolerans. Som föräldrar har vi möjlighet att reagera om våra barn kommer hem från förskolan med konstiga påståenden om andra folkgrupper eller religioner och vi kan se till att förskolan tar tag i frågan.
På tio år har elevantalet som går i religiösa friskolor ökat med 138 procent. Vi kan konstatera att andelen barn från invandrartäta områden ökar just i dessa skolor. Deras föräldrar har ofta dåliga kunskaper om det svenska samhället, eftersom de själva lever i dess utkant. Flera av dessa friskolor spelar på föräldrarnas rädsla för det svenska samhället när de lockar elever till sig. Lärare och rektorer som kommer från den egna religiösa kretsen uppfattas som en garant för att barnen får en god fostran.
Utifrån den snabba ökningen av antalet friskolor på religiös grund har vi skäl att tro att de religiösa samfunden kommer att ta väl vara på möjligheten att öppna egna förskolor nu när kommunerna tvingas godkänna och finansiera dess verksamhet. Vi fruktar också att föräldrarnas isolering och rädsla för det svenska samhället skapar goda förutsättningar för de religionsbundna förskolornas expansion.
Sverige är en del av ett globalt samhälle där spänningarna mellan olika religiösa grupper och inriktningar ökar. Protesterna i den muslimska världen efter Jyllandspostens publicering av karikatyrteckningarna av profeten Mohammed visade hur lätt extremister kan spela på våra känslor och förstärka konflikter. I detta läge borde vi vara mycket rädda om den svenska förskolans möjligheter att skapa mötesplatser för barn och ungdomar från olika religiösa bakgrunder.
Förslaget om etableringsfrihet för förskolan ligger nu på riksdagens bord. Tanken är att det ska fungera efter samma princip som i dag gäller för skolorna. Vi är principiellt mot skolor och förskolor som vilar på religiös grund. Därför var folkpartiets förslag om tillfälligt stopp för etablering av fler religiösa skolor tills vi utrett möjligheten till skarpare regler för tillståndsgivning och effektivare kontroller välkommet. Men eftersom sådana regler ännu inte finns måste riksdagen rösta ned förslaget om etableringsfrihet i förskolan, om inget väsentligt förändras.
Regeringen brukar hänvisa till att Sverige är tvingat av internationella konventioner att acceptera förekomsten av religionsbundna förskolor och skolor. Enligt Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna har föräldrar rätt att starta och placera sina barn i en skola som stämmer överens med deras egen trosuppfattning och livsfilosofi.
Men Sverige har också ratificerat barnkonventionen, som stadgar att barnens rättigheter alltid ska sättas i främsta rummet. Vi menar att dessa båda konventioner kan ställas mot varandra och att den svenska regeringen, oavsett färg, därför måste verka för en förändring som skapar ett starkt skydd för barnen mot religiös och annan form av ideologisk indoktrinering.
Samhället har en uppgift att lära barn att respektera olika trosinriktningar. Barn till religiöst djupt troende har rätt att lära sig att det finns andra värderingar i samhället än de som råder i deras hem.
Ett möte på dagis kan ta bort mycket av de förutfattade meningar dessa barn får med sig hemifrån.
NYAMKO SABUNI,
Riksdagsledamot (fp)
ANDERS CARLBERG
Ordförande för judiska församlingen i Göteborg
NALIN PEKGUL
Ordförande, Socialdemokratiska Kvinnoförbundet