Det har stormat kring regeringens besked att neka ersättning till de vanvårdade barnen. Jag välkomnar den omsvängning som nu är på gång. En lika central del av upprättelsen till de tidigare drabbade är att regering och riksdag fattar beslut som innebär att framtida vanvård förhindras. Och på denna punkt anser jag att regeringen är svaret skyldigt, skriver Barnombudsmannen Fredrik Malmberg i en replik.
Barnminister Maria Larsson (DN Debatt 13/9) aviserar 500 miljoner för att stärka sociala barnavården. De åtgärder som räknas upp är välkomna men kärnfrågan besvaras inte: vad händer när regelverket sviks? När familjehemmen inte besöks? När barn utsätts för vanvård? Hur utkrävs ansvar och vilken upprättelse får barnet?
Vanvårdsutredaren Göran Johansson skrev i delrapporten från 2010 att regelverket ofta varit tillfyllest men att det inte har följts och att den bristande efterlevnaden inte lett till några sanktioner. Utredaren frågar: ”Vad talar för att kommunerna nu, helt plötsligt, skulle prioritera säkerheten för de samhällsvårdade barnen?”
Utredarens farhåga är berättigad. Kartläggningen från Upprättelseutredningen visar att vanvård och försummelser av barn i samhällsvård förekommer i nutid. Merparten kommuner saknar tydliga rutiner för att upptäcka och åtgärda vanvård.
I Barnombudsmannens årsrapport 2011 vittnade barn om hur bestraffningssystem som strider mot barnkonventionen tillämpas på många håll. Barn som utsatts för kränkningar visste inte hur de skulle få hjälp.
Barnkonventionen är tydlig med statens ansvar för barn i samhällsvård. Det ställer krav på barnets rättsliga skydd och att kommuner eller myndigheter som sviker kan ställas till svars.
Jag vill se tre besked från regeringen:
1. Inför den föreslagna barnskyddslagen och lagfäst samtidigt en skyldighet för kommunerna att ha rutiner för att upptäcka och åtgärda vanvård.
2. Inför en rätt för samhällsvårdade barn att kunna kräva skadestånd om kommunen har försummat att skydda barnet mot vanvård i den sociala barnavården. En slags
motsvarighet till barn- och elevombudet vid Skolinspektionen bör införas vid Socialstyrelsen för att stödja de barn som har drabbats. Inrättandet av en sådan funktion
skulle innebära att Sverige efterlever rekommendationen från FN:s barnrättskommitté om att ge placerade barn och ungdomar adekvat rättslig ställning.
3. Genomför barnministerns besked från i våras om att se över lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Tydliggör barnets rätt till utbildning, hälsovård och adekvat behandling. Inför också kvalitetskrav i den tillståndsgivning som styr institutionsvård.
Vanvårdsutredningen är ett mörkt kapitel i vår historia. Men låt oss inte bli blinda inför vår samtid. Barn i samhällsvård är fortfarande i en utsatt situation.
Fredrik Malmberg,
barnombudsman