Vår gemensamma utgångspunkt är att alla barn har rätt till en god utbildning, oavsett vilken skolform de går i.
Skolinspektionen har i samarbete med Socialstyrelsen och i samråd med Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten på regeringens uppdrag gått igenom 715 slumpvis utvalda utredningar som gäller barn som går i grundsärskolan i 30 kommuner. Skolinspektionen lämnar i dag sin rapport till regeringen.
Resultaten i granskningen förvånar och upprör oss.
Skollagen anger att barn i allmänhet ska gå i grundskolan. Barn som har en utvecklingsstörning och inte bedöms kunna klara grundskolans kunskapsmål har rätt till särskola. Det är en skolform anpassad för de barn som har behov av att gå där, men särskolan, och det måste sägas, är inte rätt skolform för alla barn som behöver stöd. Redan grundskolan har ett långtgående ansvar för att ge alla barn det stöd de behöver. Särskolan är uttryckligen till för barn som på grund av en utvecklingsstörning inte kan nå kunskapsmålen inom ramen för det stöd grundskolan kan ge. Rätten till särskolan gäller även barn med betydande begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, men från och med den 1 juli i år inte längre för barn med autism.
I grundsärskolan, inklusive träningsskolan, går i dag drygt 12 000 elever. Andelen elever i särskolan har ökat de senaste femton åren, från cirka 1,0 procent läsåret 1995/96 till 1,4 procent 2009/2010.
Särskolan ska, precis som grundskolan, stödja eleverna så långt som möjligt, även om takten och kunskapsmålen är lägre. Val av skolform får stora konsekvenser för möjligheten till fortsatta studier. Efter avslutad grundsärskola eller gymnasiesärskola är möjligheterna mindre att gå vidare till yrkesutbildning eller annan typ av utbildning, vilket begränsar valmöjligheterna på arbetsmarknaden.
Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att ett beslut om särskola eller inte på många sätt är avgörande för ett barn. Det krävs därför att handläggningen är korrekt och att utredningarna inför ett mottagande i särskolan är kompletta och håller en god kvalitet. Det måste finnas ett bra underlag för att kunna fatta beslut. Underlagets kvalitet är också avgörande för att kunna ge de barn som ska gå i särskolan rätt stöd och de allra bästa möjligheter att utveckla sina förmågor så långt som möjligt.
Skolinspektionens granskning pekar på två avgörande problem:
• Handläggningen i de granskade kommunerna inför mottagande i särskolan har allvarliga brister och är rättsosäker. De utredningar som behöver ingå i underlaget har ofta allvarliga brister eller saknas helt, framför allt vad gäller de sociala och medicinska. I de allra flesta ärenden är det omöjligt att säga om barnet ska gå i särskolan eller inte utifrån de utredningar som är gjorda. Kvaliteten på handläggningen och underlagen till beslut räcker således inte för de bedömningar som kommunen måste göra innan ett barn tas emot i särskolan. Samtliga 30 kommuner får kritik. Skolinspektionen kräver att kommunerna kompletterar eller gör nya utredningar.
Det är upprörande att utredningarna håller så låg kvalitet. Särskilt mot bakgrund av de avgörande beslut som faktiskt grundas på utredningarna. De granskade kommunerna måste nu, för att säkerställa rätt skolform för eleverna, gå igenom alla sina övriga utredningar gällande barn som i dag går i särskolan.
Skolinspektionen har under granskningens gång sett flera konkreta exempel på barn som tagits emot i särskolan trots att de inte uppfyller kriterierna. Det väcker farhågor om att det finns fler barn som felaktigt går i särskolan. Vi uppmanar därför alla kommuner att ta denna fråga på allra största allvar.
• I de granskade kommunerna är andelen elever med utländsk bakgrund högre i särskolan än i grundskolan. Skolinspektionen kan i dag inte säga vad skillnaden beror på. Om orsaken är att kommunerna – med sina bristfälliga utredningsmetoder – tolkar de problem nyanlända elever kan ha i skolan för de skäl som motiverar ett mottagande i särskolan är det ytterst allvarligt. Orsakerna till den större andelen elever med utländsk bakgrund som mottagits i särskolan bör utredas närmare.
Om fortsatt utredning i kommunerna nu visar att elever blivit felaktigt mottagna i särskolan måste de eleverna ges möjlighet att inhämta den kunskap de gått miste om. Särskolans lägre kunskapsmål stänger många vägar – till fortsatt utbildning och arbete – som annars skulle ha varit öppna om utbildningen hade genomförts i grundskolan.
Att få stöd, både utbildningsmässigt och finansiellt, för att återta de kunskaperna är mycket viktigt för dessa elever. Hur detta ska gå till måste kommunen ta ställning till utifrån elevens förutsättningar, behov och kunskapsnivå, eftersom det ser olika ut för olika elever.
I Skolinspektionens rapport finns ett flertal förslag som kan bidra till att lyfta kvaliteten i utredningar som ska ligga till grund för mottagande i särskolan. Till syvende och sidst är detta dock en ansvarsfråga.
Kommunerna har ansvaret för att utredningarna blir korrekt gjorda och med tanke på hur viktiga dessa beslut är för den enskilda eleven och för hela hennes eller hans framtid måste var och en, från högsta politiska nivå till enskild tjänsteman, ta detta på största allvar.
Ann-Marie Begler
generaldirektör Skolinspektionen
Greger Bååth
generaldirektör
Specialpedagogiska skolmyndigheten
Lars-Erik Holm
generaldirektör Socialstyrelsen
Helén Ängmo
tf generaldirektör Skolverket