DN Debatt

”Barn som begår brott ska ställas inför rätta”

Folkpartiets rättspolitiska grupp: Det behövs fler tvångsåtgärder från polis och socialtjänst mot kriminella barn och unga. När ett barn anmäls för ett brott eller påträffas berusat ska barnet, tillsammans med sina föräldrar, kallas till socialkontoret inom 48 timmar Ansvaret för brott ska kunna prövas i domstol även om gärningsmannen är under 15 år. Sekretessreglerna mellan skola, polis och socialtjänst måste ändras så att skolorna får veta om elever begått brott. Tvångsåtgärder som polis och socialtjänst i dag saknar är nödvändiga för att motverka barns och ungas kriminalitet. Det kommer Folkpartiets rättspolitiska arbetsgrupp att föreslå på partiets landsmöte, skriver Johan Pehrson, gruppledare i Folkpartiet och rättspolitisk talesman.

Att unga begår brott är alltid mycket tragiskt. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll.

Allt yngre personer dras in som hantlangare och medbrottslingar till växande gatugäng. Nyligen togs en tolvårig narkotikaförsäljare av polis. Stenkastning mot myndighetspersoner har spritt sig över landet. Bötning i skolorna är ett problem som det rapporterats flitigt om under senare år.

Samtidigt har personrånen enlig Brottsförebyggande rådet ökat kraftigt. Varje år dödas cirka 15 barn och ungdomar i åldrarna 10–24 år.

De unga – inte minst i våra mest utsatta förorter – dras allt oftare in i undervege­tationen till den grova organiserade brottsligheten. Cyniskt utnyttjas den som på grund av sin ålder inte kan straffas.

Polisen vittnar om att brott av unga i många fall fungerar som en inträdesbiljett i den undre världen – för att visa att man duger. Majoritetssamhällets värderingar suddas ut och fler unga går ner sig i en värderingsmässig mental istid.

Den missriktade välviljan gentemot unga på glid är tyvärr väl cementerad i vårt samhällsbygge. Trots viktiga insatser för att förebygga brott vågar vi inte gripa in mot föräldrar som av olika orsaker misslyckats i sitt uppdrag gentemot sina barn.

Det politiska systemet står handfallet. Och det kostar. Undersökningar visar att det kostar miljontals kronor mer att betala för det utanförskap som unga människors kriminalitet leder till än att betala för insatser gentemot unga som befinner sig i riskzonen. Det manar till eftertanke. Det visar också behovet av tidiga insatser.

Vår slutsats är att verktygen för samhället att gripa in inte är tillräckliga. Barn under femton år som begår brott kan vi bara hjälpa om deras föräldrar frivilligt medverkar eller om situationen är så katastrofal att barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga, lvu.

Men steget däremellan är för stort. Vi måste ge samhället möjlighet att gripa in tidigare, utan föräldrarnas godkännande. Tyvärr genomsyras dagens lagstiftning av beröringsångest inför den svåra balansen mellan föräldrarnas rätt och barnens rätt. Dagens undfallenhet för barns brott är ett svek mot barnen – inte mot de föräldrar som vägrar ta emot myndigheters hjälp.

Folkpartiet har inför landsmötet i höst tillsatt en rättspolitisk arbetsgrupp med uppdrag att ta fram förslag på åtgärder mot ungdomsbrottslighet. Vi presenterar nu ett batteri av åtgärder för att på allvar kunna möta kriminaliteten bland unga.

En viktig åtgärd är just att socialtjänsten vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn. Det ska erkännas att detta innebär att föräldrarnas makt minskar – och att statens möjligheter till tvångsåtgärder ökar.

Men vi tror att det är nödvändigt. Det finns fall där föräldrarna av olika anledningar inte klarar av att fostra sina barn. Socialtjänsten måste i dessa situationer ha möjlighet att gripa in för barnens skull. Brottslighet hos barn måste betraktas som ett rop på hjälp från samhället. Åtgärderna kan till exempel handla om behandlings- eller påverkansprogram.

Samtidigt bör föräldraansvaret tydliggöras i lagstiftningen. Föräldrarna – ingen annan – har ansvar för vad deras barn gör och var de befinner sig. När ett barn påträffas berusad eller anmäls för ett brott ska barnet, tillsammans med sina föräldrar, kallas till socialkontoret inom 48 timmar. En polisanmälan ska resultera i ett obligatoriskt samtal hos socialtjänsten.

De skador som ett barn vållar andra är ytterst föräldrarnas ansvar och lagen bör därför förtydligas så att vårdnadshavare görs ekonomiskt ansvariga för de skador deras barn orsakar upp till ett maxbelopp. Föräldrar ska också vara skyldiga att närvara om deras barn ställs inför rätta.

Det är bra att regeringen nu bestämt att alla brott måste utredas – även om gärningsmannen är under 15 år. Men vi vill gå längre. Konsekvenserna måste vara tydliga.

Vi vill att ansvarsfrågan oftare ska kunna prövas i domstol även för dem under 15 år. Det är en tydlig konsekvens, men det är inte minst viktigt för brottsoffret att ansvarfrågan klargörs. Vi vet att många brottsoffer som känner sig kränkta och där det aldrig utreds vad som hänt i många fall själva blir gärningsmän.

Mot narkotikans utbredning måste vi jobba på flera fronter. Polisen ska kunna drogtesta barn under 15 år som misstänks ha använt narkotika. Det handlar inte om att straffa, utan om att inte släppa taget om de barn som är ute på hal is. Insatser från beroendevården och socialtjänsten ska erbjudas snabbare än i dag. Det behövs också ett snabbspår för narkotika­klassning, något som i dagsläget tar alldeles för lång tid.

Skolorna bör också kunna införa frivilliga drogtester. Sekretessreglerna mellan skola, polis och socialtjänst behöver förändras så att skolan får information om elever som begår brott. Polisen ska från skola och socialtjänst kunna få information om unga som befinner sig i narkotika­miljöer.

Fokus måste också ligga på att krympa de kriminella ungdomsgängen och minska nyrekryteringen till organiserad brottslighet. Behoven av samordnade insatser är ytterligare ett argument för en nationell polismyndighet.

Myndigheter, kommuner och andra aktörer måste satsa mer för att underlätta för dem som vill bryta sin kriminella bana. För att bryta upp gängbildningar vill vi att unga kriminella ska kunna dömas till att under en kortare period avskiljas från sin hemmiljö. Syftet är att delta i påverkans- och attitydprogram inom den institutionaliserade ungdomsvården. Vi kallar det helgavskiljning, och det är en kännbar konsekvens samtidigt som den unge får hjälp att lämna en destruktiv tillvaro.

Vi sätter nu ner foten när det gäller behovet av en tydlig ansvarsfördelning för barn som begår brott samt lägger förslag om hur fler kan mötas av tidiga och tydliga åtgärder. I dag pågår ett fullskaligt samhällsexperiment när vi låter bli att gripa in mot barn som far illa.

Det finns ingen anledning att någon längre behåller huvudet i sanden. Det gäller inte minst oss som är ytterst ansvariga för att ge samhället nödvändiga verktyg att gripa in när vuxenvärlden inte räcker till, det vill säga regeringen och riksdagens majoritet.

Johan Pehrson