DN Debatt

”Barn till missbrukare tvingas hjälpa sina föräldrar”

”Det finns ett stort antal barn som på grund av missbruk eller psykisk ohälsa i familjen lever med en ständigt gnagande oro för allt som kan inträffa”, skriver artikelförfattarna.
”Det finns ett stort antal barn som på grund av missbruk eller psykisk ohälsa i familjen lever med en ständigt gnagande oro för allt som kan inträffa”, skriver artikelförfattarna. Foto: ROBERT HENRIKSSON

8 procent av svenska barn har en förälder som fått vård på grund av missbruk eller psykisk sjukdom och 3 procent skolkar minst en dag i veckan för att ta hand om någon i familjen. Barn till missbrukare måste få stöd mycket tidigare, skriver forskare, Socialstyrelsen och anhörigorganisationer.

Minst 60 000 barn i landet har en förälder med allvarliga missbruksproblem. I dag presenterar vi nya svenska studier som pekar på mycket stora konsekvenser för deras hälsa, skolgång och arbetsliv.

Forskare vid Stockholms universitet och Karolinska institutet har följt utvecklingen i livet för totalt över en halv miljon barn upp i dryga 30-årsåldern. Omkring 8 procent av dem hade en förälder som vårdats på sjukhus på grund av missbruk eller psykisk sjukdom. Registerstudien omfattar alla som föddes mellan 1973 och 1978.

 


”Många utsatta barn och unga upplever att de inte blir lyssnade till och tagna på allvar hos socialtjänsten” Läs artikeln med organisationen Maskrosbarn.


 

I jämförelse med andra jämnåriga var risken för en våldsam död till följd av självmord, olyckor, våld eller eget missbruk nära tre gånger så stor för dem som hade föräldrar med missbruk och fördubblad för barn till psykiskt sjuka. Särskilt missbruk i familjen visade sig ge allvarligt försämrade förutsättningar i livet. Det gav även en ökad risk för kriminalitet, beroende av försörjningsstöd och eget missbruk.

Det finns ett stort antal barn som på grund av missbruk eller psykisk ohälsa i familjen lever med en ständigt gnagande oro för allt som kan inträffa: att pappa eller mamma ska dö, bli inlagd på sjukhus eller att familjen inte ska kunna bo kvar hemma. Många i den här situationen sätter sina egna behov åt sidan och tar också ett stort ansvar för föräldrar och syskon.

Dessa barns behov av insatser är uppenbart, liksom sambandet mellan de svårigheter de växer upp med och de förhöjda risker de löper på en mängd områden senare i livet.

 

  • ”För en mindre grupp unga har omsorgsansvaret gått så långt att de tvättar och klär på en förälder dagligen.”

 

Detta manar till stora ansträngningar från ett flertal samhällsaktörer, inte minst socialtjänstens olika verksamheter men även landstingens missbruks- och beroendevård samt psykiatri. Det finns starka skäl att rikta mer resurser till förebyggande insatser.

Trots att föräldrar med missbruk ofta har kontakt med socialtjänsten eller hälso- och sjukvården så är det i dag vanligt att barnens behov av hjälp inte uppmärksammas förrän de har fastnat i ett eget missbruk. Den risken, att utveckla ett eget missbruk, visade sig enligt registerstudien vara sju gånger högre om man vuxit upp i en familj med missbruk.

Vi vet också att nästan dubbelt så många barn med föräldrar med missbruk går ut grundskolan med ofullständiga betyg och att de i lägre utsträckning fullföljer en eftergymnasial utbildning än andra med jämförbara betyg.

 


Anmälningsskyldigheten gäller skola, sjukvården och socialtjänsten, men allmänheten bör anmäla vid misstanke att barn far illa. Så ser lagen ut.


 

Vi ser därför ett behov av att tidigt rikta stöd till dessa barn och deras familjer. I missbruks- och beroendeverksamheterna fokuserar man ofta på den vuxna individen. Därför får barnen till föräldrar med missbruk stöd i alltför låg utsträckning. Det behövs även mer förebyggande insatser riktade till hela familjen.

Barn till föräldrar med missbruk eller psykisk sjukdom överlappar den grupp som i forskningen kallas unga omsorgsgivare, barn som regelbundet utför uppgifter som normalt vilar på vuxna. Anledningar till att barn utövar omsorg kan bland annat vara en förälders missbruksproblem, psykiska eller fysiska sjukdom.

För att få en bild av i vilken omfattning svenska barn tar ansvar för sina anhöriga har Göteborgs universitet genomfört en kartläggning bland niondeklassare i slumpvis utvalda skolor. Den nya studien med drygt 2 400 svarande visar att omkring 7 procent av 15-åringarna ägnade sig åt omfattande omsorgsarbete i familjen. Resultatet avslöjar också att 3 procent av barnen stannar hemma från skolan för att ta hand om någon i familjen minst en gång i veckan.

Barn som tar ett stort ansvar hemma håller ofta ett öga på föräldrarna för att se till att de mår bra. För en mindre grupp unga har omsorgsansvaret gått så långt att de tvättar och klär på en förälder dagligen.

De ber inte lika ofta om stöd hemma när de har problem, eller om hjälp med läxor och skolarbete. Deras möjligheter att utveckla egna sociala nätverk och delta i fritidsaktiviteter är färre och det kan vara svårt för dem att lämna hemmet för att till exempel söka arbete och utbildning på annan ort.

 


Susanna Birgersson: ”Svensk beroendevård begränsas av moralism och snålhet.” Läs hela artikeln.


 

Forskning visar att det viktigaste för ett barns välbefinnande är vilket stöd det sociala nätverket ger. Att nå sina mål, ha bra relationer och klara sig i skolan är annat som inverkar positivt och ger en känsla av att situationen är hanterbar.

Socialstyrelsen leder och samordnar på regeringens uppdrag ett flerårigt nationellt utvecklingsarbete där Nationellt kompetenscentrum anhöriga och ett antal andra aktörer verkar för att stimulera utvecklingen av stöd till barn och unga i familjer där det förekommer missbruk, psykisk ohälsa och våld. De två nämnda studierna är beställda och finansierade inom ramen för detta utvecklingsarbete.

En av slutsatserna av arbetet så här långt är att ökade förebyggande insatser kan bidra till en mer gynnsam utveckling i livet. Det kan till exempel röra sig om hjälp med läxläsning och stödsamtal för att barnet ska kunna förstå och bearbeta olika situationer, men relationerna kan också stärkas med familjebehandling eller föräldrastöd.

Studier visar att föräldrar med missbruk inte är ovilliga att tala om barnens behov, men patientens roll som förälder förbigås ofta i behandlingssamtal.

 


”Nu väljer jag mig själv, framför mina föräldrar. Jag har rätt att må bra.” Läs om Therése Eriksson som växte upp med en psykiskt sjuk och missbrukande mamma.


 

För att stärka barn- och familjeperspektivet pågår kompetenshöjande satsningar inom ramen för det nationella utvecklingsprojektet, bland annat har 4 000 anställda i missbruks- och beroendevården utbildats om missbruk och föräldraskap. Samarbetet har bland annat lett till att beroendeenheter i flera landsting har tagit fram rutiner för att barns behov av information, råd och stöd ska uppmärksammas.

Senare i år publicerar vi ett kunskapsstöd som syftar till att främja ett familjeorienterat arbetssätt i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamheter. Ett 40-tal kommuner har börjat införa mer samordnade insatser till familjer med missbruk.

För att barn med missbruk i familjen inte ska fara illa när de tar ett orimligt stort ansvar för sina anhöriga behöver de stöd. Dessvärre är det i dag inte en självklarhet att de får det. Deras behov behöver därför uppmärksammas – och det mycket tidigare.