Thomas Bodström angriper justitieministern: Hon blandar bort korten när hon påstår att EU:s dataregister är till för att värna integriteten. Den 16 juli skrev Beatrice Ask på DN Debatt att hennes förhoppning är att den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom det så kallade Stockholmsprogrammet. Samma dag gav hon och migrationsminister Tobias Billström sitt stöd för att samordna register för bland annat gränskontroll, visering och flyktingkontroll. Om nu Beatrice Ask tror att registren bidrar till brottsbekämpningen, bör hon stå upp för det och inte påstå att det här är till för att värna integriteten, skriver ordföranden i riksdagens justitieutskott Thomas Bodström.
I samarbetet inom EU finns ett diplomatiskt språk som i praktiken handlar om att försköna sanningen. Om någon säger att det är ett ”intressant” förslag är det inte mycket värt. När någon säger att vi tar med ”förslaget hem och återkommer” betyder det att det kommer att hamna i papperskorgen. Säger någon att han är ”djupt förvånad över din uppriktighet” är det samma sak som att be någon att dra åt helvete.
Det verkar som om Beatrice Ask har anammat det här tvärtomspråket när vi nu har fått ordförandeskapet i EU, i vart fall nu senast under justitieministrarnas möte i Stockholm.
Den 16 juli skriver hon på DN Debatt att ”vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet. Rätten till respekt för privatlivet måste garanteras oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter.”
Samma dag gav Beatrice Ask och Tobias Billström sitt stöd för att samordna register för bland annat gränskontroll, visering och flyktingkontroll och för att införa ett register över alla flygpassagerare och ett över personer som reser in i och ut från EU.
Gigantiska register är sällan till någon fördel för att minska brott. De är ineffektiva, ökar antalet läckor och risken för korruption. Framför allt är de ett ingrepp i den personliga integriteten. Men om nu Beatrice Ask ändå tror att det bidrar till brottsbekämpningen bör hon stå upp för det. Nu försöker hon i stället blanda bort korten genom att påstå att det här är till för att värna integriteten.
Eftersom få människor går på den bluffen har det också kommit många och starka invändningar. Då gör Beatrice Ask det stora misstaget att påstå att kritikerna inte förstår och att ”det är såna fantasier som dyker upp i debatten” samt att det är ”spöken som inte finns.”(DN 17/7). Beatrice Ask borde vara försiktig med den typen av uttalanden.
Regeringen har också ingått en överenskommelse i EU om att utländska myndigheter ska få söka i en del av våra register. Vi anser att det är bra att polismyndigheterna ska förbättra utbytet av information med varandra. I det avseendet är vi överens med regeringen som har fortsatt S-regeringens arbete på det här området. För att bekämpa den internationella brottsligheten måste det internationella samarbetet mellan polis och åklagare bli bättre. Däremot ska vi ha klart för oss att detta också medför risker för missbruk samt att det är ingrepp i integriteten för enskilda människor vars uppgifter lämnas ut till andra länders myndigheter. Detta måste vi vara ärliga nog att berätta om. Trots att regeringen nu arbetar med att få denna lagstiftning genomförd i Sverige nämner Beatrice Ask inte ett ord om detta i sin artikel om integritet.
På samma sätt hycklar hon när det gäller EU:s överenskommelse om datalagring, som ålägger tele- och dataoperatörerna att lagra information om kunderna och deras data- och telefonkontakter. Inför polis och åklagare berättar hon med stolthet att regeringen snart ska lägga en proposition som ger polisen väsentligt utökade möjligheter. I intervjuer beskriver hon det däremot som att regeringen på grund av EU-beslutet är nödd och tvungen att göra det.
Jag står gärna för att jag som justitieminister tog initiativ till överenskommelsen om datalagring i EU. Vi gjorde det för att vi vet hur oerhört värdefulla de uppgifter som kommer fram är för att klara upp mord, sexualbrott och narkotikabrott. Men jag försöker inte lura i någon att vi gjorde det för att stärka integriteten, förutom för dem som slipper att råka ut för brott i framtiden. Det är klart att det inte stärker kriminella personers integritet att deras kontakter med andra kartläggs, avslöjas och offentliggörs i förundersökningar. Andra människor, vars uppgifter om kontakter ska sparas även i fortsättningen, kan nog acceptera det om det är avgörande för att klara upp grova brott. Men det kan aldrig förvanskas till att det stärker deras integritet i största allmänhet.
Personligen anser jag att fördelarna överväger nackdelarna och att polis och åklagare ska få använda uppgifter som kommit fram genom datalagringen, men jag har full respekt för de kritiker som tycker annorlunda. Det är bara bra om frågan blir föremål för en ordentlig debatt. Jag tänker fortsätta att tala om behovet av datalagring, utan att förneka att det finns skäl som talar emot den.
Beatrice Ask bör akta sig för att framställa sig som beskyddare av medborgarnas integritet. Beatrice Ask ställer sig nämligen bakom den nuvarande FRA-lagen som ger en myndighet rätt att spela in vad oskyldiga människor säger i telefon och att läsa deras sms och mejl. Det är den i särklass mest omfattande och integritetskränkande lagstiftningen i svensk historia. Därför tror jag att det finns fler än jag som anser att Beatrice Ask borde sluta vilseleda medborgarna med Orwellskt tvärtomspråk.
Thomas Bodström fd justitieminister (S) och ordförande i riksdagens justitieutskott