Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Begränsad vinstutdelning säkrar självständigheten”

Löfven har rätt: Det är ett stort problem att välfärdens proffs inte behandlas som proffs. Under senare år har välfärdsyrkena underställts alltmer detaljerad styrning, ibland under devisen New Public Management. Denna tendens har underminerat en av privatiseringens ursprungliga mål: Att decentralisera beslutsfattande till de läkare och lärare som har bäst insyn i verksamheten. Detta skulle, i sin tur, möjliggöra en mer effektiv användning av skattemedel, skriver Annika Hjelm och Karl Palmås från gröna tankesmedjan Cogito.

Underminerandet av svenska välfärdsprofessioner påminner om utvecklingen i Storbritannien. I The Decline of the Public (Polity, 2004) beskriver den brittiske statsvetaren David Marquand den brittiska erfarenheten av privatiseringar och NPM som ett triangeldrama mellan marknaden, populism och centralism. Centralstyrningen av välfärdsyrkerna uppstår då politiker – om och om igen, efter en strid ström av vård- och skolskandaler – lovar att reglera de privata vård- och skolföretagen hårdare. Kort sagt, marknadssystem där vinstutdelning tillåts graviterar mot en allt starkare detaljreglering.

Löfvens löfte om att kväsa företags vinstintresse genom ”nationella kvalitetslagar” är dessvärre ett led i samma utveckling. Kan vi vara säkra på att dessa reformer är tillräckliga – eller kan ytterligare folkstormar kring vinstintresse i vård och skola driva fram än mer detaljerade kvalitetslagar?

Återigen kan vi lära oss av den brittiska erfarenheten. Som ett svar på den centralisering och byråkratisering som drevs fram under privatiseringseran började britterna experimentera med företagsformer där vinstutdelningen begränsats. (Exempelvis finns det idag drygt 7.000 så kallade community interest companies i Storbritannien. CIC-formen är förlagan för den svenska SVB-formen.) Målet med denna begränsning inom den skattefinansierade välfärden är alltså att regleringsinstansen skall kunna släppa på detaljstyrningen. Dessutom kan upphandlingsförfarandet bli mindre komplicerat, vilket underlättar för de mindre företag som inte har samma byråkratiska kapacitet som storkoncernerna.

Begränsad vinstutdelning bör alltså ses som ett sätt att främja välfärdsyrkenas autonomi, och att minska den byråkratisering som präglar dagens privata välfärdssektor. Alltför länge har den svenska debatten om vinstutdelning dominerats av föreställningen att det enda alternativet till vinstutdelande storkoncerner är statssocialism. Lyckligtvis är så inte fallet. Om vi vill att välfärdsproffs skall återfå sin egenmakt behöver vi en mer mogen och nyanserad debatt om alternativen till dagens politik.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.