DN Debatt

”Belöna universitet som förbättrar jämställdheten”

Ny regeringsrapport i dag: Dags att införa en bonus på 50 miljoner kronor per år till högskolor och universitet som ökar jämställdheten.

Trots att jämställdheten gjort landvinningar i den svenska högskolan är fortfarande fyra av fem professorer män. Ändå har kvinnor varit i majoritet i grundutbildningen sedan mitten av 70-talet. Kvinnliga forskare får dessutom endast en bråkdel av medlen inom de statliga satsningarna på starka forskningsmiljöer. Delegationen för jämställdhet i högskolan föreslår därför bland annat en jämställdhetsbonus på 50 miljoner kronor per år. Den bör gå till lärosäten där jämställdheten är särskilt god eller har förbättrats påtagligt. En av indikatorerna bör vara könsfördelningen på professorsnivå, skriver Delegationens ledamöter.

År 1889 blev Sonja Kovalevsky Sveriges första kvinnliga professor. År 1925 fick kvinnor formellt rätt att arbeta vid universiteten. Sedan mitten av 1970-talet har kvinnor varit i majoritet inom högskolans grundutbildning. År 1992 fick Sverige en kvinnlig universitetsrektor: i dag är 17 av 35 rektorer på statliga universitet och högskolor kvinnor. Detta är en bild av jämställdhetens landvinningar i den svenska högskolan.

Men det finns en annan bild. Fortfarande, år 2011, är andelen kvinnor bland professorerna endast 20 procent. Fortfarande är 69 procent av landets dekaner män. Fortfarande är huvuddelen av grundutbildningarna starkt könssegregerade. Fortfarande får kvinnliga forskare endast en bråkdel av medlen inom de stora statliga satsningarna på starka forskningsmiljöer; tecknen är många på att kvinnor här missgynnas systematiskt (se DN Debatt 14/12).

I dag överlämnar vi, Delegationen för jämställdhet i högskolan, vårt betänkande, ”Svart på vitt – om jämställdhet i akademin” (SOU 2011:1), till biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni.

Vår slutsats är att det finns stora brister i arbetet för jämställdhet i högskolan. De insatser som gjorts har inte gett önskvärda resultat. Visst har utvecklingen gått framåt. Men det går för långsamt. Arbetet måste nu ges en mer strukturell och långsiktig inriktning.

Projekt och tidsbegränsade satsningar är inte någon lösning. Jämställdhet måste beaktas vid övergripande politiska beslut. Lärosätenas ökade självständighet samt reformerna i systemen för forskningsfinansiering och kvalitetsutvärdering innebär nya utmaningar för jämställdheten. Detta måste påverka det fortsatta arbetet.
Utgångspunkter för det förslag till åtgärdspaket som vi lägger fram är behovet av styrning, stöd samt strategier i det lokala arbetet. Vi föreslår bland annat:

• En jämställdhetsbonus på 50 miljoner kronor per år bör införas. Bonusen bör utgå till lärosäten där jämställdheten bedöms vara särskilt god eller ha förbättrats påtagligt. Högskoleverket bör utvärdera lärosätena utifrån fastställda indikatorer som speglar såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter av jämställdhet. En av indikatorerna bör vara könsfördelningen på professorsnivå. Tydliga ekonomiska incitament är, menar vi, nödvändiga för att mobilisera rektorer och andra ledande företrädare inom akademin: ”Money talks”.

• Forskningsråden och Vinnova bör få i uppdrag att se över processen för fördelning av medel för excellenssatsningar och motsvarande ur ett jämställdhetsperspektiv. Ett underlag för översynen bör vara delegationens forskarrapport ”Hans Excellens: om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer”. Rapportens resultat måste tas på största allvar. De missförhållanden som uppmärksammas är inte bara ett hot mot meritokratin och jämställdheten i forskarsamhället, utan också mot forskningens förmåga till förnyelse och innovation i stort.

• Jämställdhet måste integreras bättre och tydliggöras i existerande system för styrning, uppföljning och utvärdering. I dagarna sjösätts ett nytt system för kvalitetsutvärdering av utbildning, som nästan helt saknar jämställdhetsaspekter. Detta är anmärkningsvärt då regeringen återkommande i andra sammanhang lyft fram jämställdhet just som en kvalitetsaspekt. Systemet måste enligt vår uppfattning revideras. Också examensbeskrivningarna i högskoleförordningen och de forskningsfinansierande myndigheternas instruktioner bör ses över ur ett jämställdhetsperspektiv.

• Lärosätena måste ges stöd i sitt arbete för jämställdhet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialt arbete (FAS) bör få uppdraget att, i samråd med Högskoleverket och Vinnova, fördela medel för praktiknära forskning samt för strukturförändrande jämställdhetsarbete på lärosätesnivå. Högskoleverkets främjande uppdrag rörande jämställdhet bör samtidigt konkretiseras och utvecklas.

I våra kontakter med lärosätena har många av dem – den ökade självständigheten till trots – efterlyst mål och uppföljning från regeringens sida. Det finns också önskemål om stöd i det egna utvecklingsarbetet. Ytterst är det förstås i vardagen på lärosätena som jobbet måste göras. Lärosätena måste själva utveckla olika delar av verksamheten i en riktning som främjar jämställdhet. Det gäller till exempel studentrekrytering, studentinflytande, högskolepedagogisk verksamhet samt ledarskap och kompetensförsörjning. Allt detta är inte minst viktigt för att effektivt motverka könsbundna utbildningsval.

Jämställdhet är – och har under lång tid varit – ett fundament i svensk politik. Genom att tillsätta en delegation för jämställdhet i högskolan och ge denna rejäla resurser för projektstöd har rege­ringen ytterligare markerat frågans betydelse. För ungefär ett år sedan publicerade dåvarande högskole- och forskningsminister Tobias Krantz en artikel på DN Debatt 12/1 2010. Budskapet var att möjligheten till positiv särbehandling enligt högskoleregleringen skulle avskaffas. Han underströk att det i stället behövde vidtas ”en rad andra mer resultatinriktade åtgärder” för att komma åt ojämställdheten i högskolan. Nu är tiden kommen för handling.

Vi är övertygade om att åtgärder av det slag som föreslås är nödvändiga: nödvändiga för att säkerställa individens lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, nödvändiga för akademins legitimitet som samhällsbärande institution och, i förlängningen, nödvändiga för det svenska samhällets utveckling och konkurrenskraft.

Den samlade kostnaden för våra förslag beräknar vi till cirka 65 miljoner kronor per år. Det är, menar vi, ett lågt pris för att äntligen få saker att hända. I politiken och bland ledande företrädare för akademin pratas det gärna om värdet av jämställdhet, men det är sämre ställt med handlingskraften.

Det som krävs är konkreta politiska beslut och ett ansvarsfullt och handlingsinriktat ledarskap på lärosätena. Regeringen och även akademin har nu att svara på om man är beredda att i beslut och handling utveckla jämställdheten på våra lärosäten.


Pia Sandvik Wiklund
vd Länsförsäkringar Jämtland
(Delegationens ordförande)

Maria Anvret
professor, Göteborgs universitet

Mattias Collin
forskarassistent, Lunds universitet,
ledamot i Sveriges universitetslärarförbunds styrelse

Erik Eriksson
doktorand, Lunds universitet,
representant för Sveriges förenade studentkårer

Per Eriksson
rektor för Lunds universitet

Cristina Glad
vice vd BioInvent

Pia Höök
docent vid Kungliga tekniska högskolan

Ulf Mellström
professor vid Luleå tekniska universitet