DN-journalisten Maciej Zarembas artiklar om den svenska skogen och skogsbruket lyfter fram viktiga frågor. Men bilden haltar. Det snäva perspektivet skymmer skogens roll i samhället och att den också är en av lösningarna på klimatproblemet. Som framgår av hans artiklar ställs målkonflikten mellan naturvärden och skogsproduktion nu på sin spets. De svåra politiska avväganden som krävs måste grundas på värdeneutrala kunskaper som beaktar skogens alla värden.

Maciej Zaremba målar sin bild av skogen med stor känsla. Han ser den som en närmast helig plats och avverkning som ett helgerån. ”Det ser ut som första världskrigets Verdun”, utbrister han och minns sitt hemlands väna lövdungar. Och visst är det lätt att hålla med, inte minst på grund av de bilder från nyupptagna hyggen eller förföriskt vackra urskogar som beledsagar hans texter. Helt visst har han också funnit ofullkomligheter och sådant som behöver rättas till. Effektivt illustrerar han den eskalerande målkonflikten mellan naturvärden och virkesproduktion.

Men ingenstans ens antyder Zaremba att skogsbruk har något gott med sig. Och i urvalet av källor har han uppenbarligen varit noga med att undvika sådana som kunnat ”rubba hans cirklar”.

Vi som dagligdags arbetar med skogsforskning förundras därför över hans arbetsmetoder – och över urvalet av vetenskapliga källor till artiklarna. Under arbetets gång bör Zaremba rimligen också ha stött på personer i skogsbruket som berättat om den naturhänsyn som i dag är regel i svenska skogar. Att högstubbar och evighetsträd inte står där av en slump. Att perspektivet på naturvårdsåtgärderna måste vara mycket långsiktigt.

Frågan om kontinuitetsskogsbruk och trakthyggesbruk, som ges så stort utrymme i artiklarna, är av mycket gammalt datum. Den tycktes avgjord då blädning (en form av kontinuitetsskogsbruk) övergavs i början av 1950-talet på grund av den svaga återväxten . Dock utan att förbjudas, som Zaremba antyder. I dag är det åter en debattfråga – men kunskapen om kontinuitetsskogsbruk är ännu låg. Men så mycket vet vi som att det är en dyrare brukningsform och att den bara kan tillämpas i viss typ av skog. Om den innebär fördelar för den biologiska mångfalden är en av de saker som återstår att ta reda på. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har därför startat forskning som om några år kan höja kunskaperna inom detta komplexa område.

Vi möter också behovet av mer kunskaper om skog i samhällsperspektiv med tvärvetenskaplig forskning i ordets vidaste betydelse. Det stora forskningsprogrammet Future Forests, som drivs av SLU, Umeå Universitet och Skogforsk, har just ett sådant anslag. Här arbetar produktionsforskare, naturvårdsforskare, statsvetare, konfliktforskare och filosofer tillsammans med representanter för markägare, friluftsmänniskor och naturorganisationer. I sådana konstellationer belyser man skogen ur alla aspekter och arbetar gemensamt för att identifiera och överbrygga konfliktfrågorna. Ambitionen är att hitta balanspunkter mellan de stadigt allt högre krav och större anspråk som ställs på skogen från olika håll: Mer råvaror, mer bioenergi, bättre förutsättningar för den biologiska mångfalden, större hänsyn till rekreations- och upplevelsevärden.

En beskrivning av skog och skogsbruk blir ofullständig om den inte också belyser frågorna ur samhällsperspektiv. Den svenska skogen, liksom alla världens skogar, befinner sig i dag i ett helt nytt skede. De spelar en huvudroll när den länge närda visionen om hållbar utveckling nu måste förverkligas.

Satsningen på forskning av den ovan nämnda modellen tar avstamp i just denna insikt. Skogen är en av jordens mycket få och i verklig mening eviga resurser. Den pågående klimatförändringen har satt strålkastarljus på de möjligheter som skog och grön produktion erbjuder. I hela världen pågår utfasningen av klimatskadliga, fossila energislag. Skogen med dess klimatneutrala råvaror och bioenergi är ett av spåren bort från oljeberoendet. Det är en i hög grad internationell fråga – men som också möter helt motstående samhällsmål. Några exempel:

EU:s så kallade RES-direktiv anger att 20 procent av medlemsländernas energi ska komma från förnybara energikällor år 2020. Då ska också den totala energiförbrukningen ha minskat med 20 procent och 10 procent av transporterna baseras på biobränslen. För att ha en chans att nå dessa viktiga mål krävs kraftigt ökade uttag av biomassa – och tillväxthöjande åtgärder i skogen.

Mot dessa mål står FN:s konvention om biologisk mångfald som anger att skogsbruk senast 2020 ska bedrivas på ett sätt som bevarar skogens biologiska värden. Sverige ratificerade konventionen redan 1994 och dess ramar anges såväl i miljöbalken och miljökvalitetsmålen som i regeringens naturvårdsskrivelse från 2002.

På samma sätt krockar de båda svenska miljömålen Begränsad klimatpåverkan och Ett rikt växt- och djurliv. Ur klimatsynpunkt är det till exempel rätt att gödsla skogen för att den ska binda koldioxid och ge mer biobränsle. Samtidigt vet vi att skogsgödsling i stor skala kan ha negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden.

De här exemplen visar vilka svåra målkonflikter som politikerna nu har att hantera. Förutom att klimat- och naturvårdsaspekter går på tvärs med varandra ska också etiska, sociala och kulturella aspekter vägas mot företagsekonomiska och äganderättsliga aspekter.

Den svenska skogspolitiken står därför inför sin kanske största utmaning någonsin när den ska navigera i denna komplicerade verklighet. Besluten måste fattas med bästa vetenskapliga, och allsidigt belysta, kunskap som grund. I den politiska beslutsprocessen möter forskningsresultaten ideologiska, ekonomiska, kulturella och känslomässiga argument – som också kräver kunskap för att kunna hanteras rätt.

Uppgiften för oss i forskningen är att leverera dessa kunskaper – som måste vara tillräckligt robusta för att stå starka i den i den demokratiska processen. Men lika mycket är det politikers och andra beslutsfattares uppgift att ge vetenskaplig kunskap den tyngd den förtjänar i besluten.

Skogen är värd all uppmärksamhet den kan få – av den enkla anledningen att människor i framtiden kommer att behöva den mer än någonsin. DN:s artikelserie ligger därför helt rätt i tiden. Men med sitt snäva perspektiv befäster den tyvärr den negativa bild av skogsbruk som länge varit legio i medierna. Skogen har i sekler varit Sveriges ekonomiska ryggrad. De ofullkomligheter i och omkring skogsbruket som Zaremba sett förtjänar att lyftas fram – men får inte skymma de möjligheter som ett hållbart brukande av skogen rymmer.

Tomas Lundmark, dekanus, fakulteten för skogsvetenskap, SLU

Annika Nordin, prodekan, fakulteten för skogsvetenskap, SLU

Kevin Bishop, professor, SLU Uppsala

Christer Björkman, professor, SLU Uppsala

Göran Ericsson, professor, SLU Umeå

Peter Högberg, professor, SLU Umeå

Stig Larsson, professor, SLU Uppsala

Hjalmar Laudon, professor, SLU Umeå

Jon Moen, professor, Umeå universitet

Thomas Moritz, professor, SLU Umeå

Ove Nilsson, professor, SLU Umeå

Urban Nilsson, professor, SLU Alnarp

Torgny Näsholm, professor, SLU Umeå

Camilla Sandström, docent, Umeå universitet

Jan Stenlid, professor, SLU Uppsala