Det finns starka skäl att i svensk lag införa regler till skydd för privatlivet, särskilt vad gäller bilder och filmer tagna i privata sammanhang. Publiceringen i Se&Hör av bilder, som tagits i smyg på långt håll på hertigparet av Cambridge (prins William och prinsessan Catherine) när de ytterst lättklädda befann sig i en privat miljö, illustrerar allvarliga brister i vår lagstiftning.
Yttrandefriheten är helt central i ett demokratiskt samhälle och bildar utgångspunkten för informationsspridning och opinionsbildning. Sverige har stolta traditioner och en osedvanligt stark lagstiftning på tryckfrihetens område. Skyddet för privatlivet, som är en mänsklig rättighet, är däremot underutvecklat. Kända personer har fått rätten till sitt privatliv kränkt utan tillgång till sanktioner. Värre är det att barn och ungdomar, som utan samtycke och i smyg filmats i intima situationer ofta inte har något skydd.
Företrädare för medier i Sverige har varit kritiska till publiceringen. Från det hållet har oro uttryckts för att en förstärkning av integritetsskyddet skulle hota tryckfriheten. Det är en ryggmärgsreflex som under årtionden dominerat den svenska debatten och innebär att tryckfriheten ska betraktas som helig och inte får inskränkas. Det har bidragit till att ett förbättrat skydd för privatlivet inte heller införts utanför mediernas värld. Det finns stora hål i skyddet. Regeringsformen har visserligen ändrats genom ett allmänt hållet stadgande, men utan att det ännu finns effektiva sanktioner.
Bristerna har uppmärksammats under lång tid och i många sammanhang. Sverige undgick nyligen med minsta möjliga marginal en fällning i Europadomstolen. Fallet hade ingen koppling till tryckfriheten, utan gällde en 14-årig flicka vars styvfar undgick straff efter att i smyg ha filmat henne när hon skulle duscha. Avgörandet är en väckarklocka, som manar till eftertanke och ansvarstagande.
Europakonventionen innehåller regler om yttrande- och pressfrihet, men också regler om skydd för privatlivet. De olika reglerna befinner sig på samma nivå i normhierarkin. Samexistensen förutsätter att det sker en avvägning mellan motstående intressen. Ytterst är det en fråga om vilket intresse som i det enskilda fallet har störst tyngd.
Europadomstolens praxis ger ledning i fråga om vad som krävs av medlemsstaterna.
Vägledande är två avgöranden som prinsessan Caroline av Monaco har drivit för att få stopp på paparazzifotografer som förföljer henne. Av avgörandena framgår att bilder av kända personer som tagits utan samtycke i privata sammanhang får publiceras endast om det motiveras av ett allmänintresse. Allmänhetens nyfikenhetsintresse eller ett rent kommersiellt intresse att sälja tidningar utgör enligt vad domstolen uttalat inte ett allmänintresse. Däremot är bildpublicering som sker i ett naturligt samband med en artikel som sker för att tillgodose ett allmänt informationsbehov eller som bidrar till offentlig debatt i allmänhet godtagbar.
Det råder ingen tvekan om att publiceringen av bilderna på hertigparet i Se&Hör inte tillgodoser något allmänintresse och att hertigparets rätt till sitt privatliv har kränkts.
Sverige saknar lagstiftning som skulle ge hertigparet möjlighet att vid svensk domstol ingripa mot Se&Hör. Enskilda som drabbas av att Sveriges lagstiftning inte lever upp till Europakonventionen kan däremot vända sig mot svenska staten. Sker det denna gång kommer det att skada nationens anseende.
Yttrandefrihetskommittén som nyligen lade fram sitt slutbetänkande ansåg att det inte förelåg något behov av ett förstärkt grundlagsskydd för privatlivet. Det finns skäl att ompröva slutsatsen. Regler till skydd för privatlivet kan införas utan att hota de fundamentala värden som tryckfriheten skyddar. Handlingsfriheten för seriös dags- och veckopress eller för tv behöver inte begränsas i förhållande till den hittillsvarande tillämpningen. Reglerna kan utformas så att det i princip endast påverkar avarter och hänsynslösa förfaranden i skvallerpressen.
Ett förstärkt integritetsskydd skulle rent av kunna ge yttrandefriheten större legitimitet. Det skulle göra det möjligt att beivra kränkningar av privatlivet som inte kan försvaras av ett allmänintresse. Det vore en angelägen förbättring. Sverige skulle med fog och stolthet kunna påstå sig vara ett land med ett heltäckande skydd för mänskliga rättigheter.
Axel Calissendorff, advokat och hovauditör. (Hovauditör är titeln på den svenska kungafamiljens advokat.)