”Jag ser inget som kan ge stabilitet åt Egypten om vi inte får fria och rättvisa val.” sa utrikesminister Carl Bildt i samband med gårdagens EU-möte. Det var så dags! Utrikesministern har varit på sin post sedan 2006 och har under sin ämbetsperiod varit väldigt tyst om behovet av politiska reformer i såväl Egypten som övriga Nordafrika. Kostnaden för krav på politiska reformer är låg när regimen är på fallrepet. Bildts hållning är tragisk och kränker framförallt demokratiaspiranterna på Kairos gator.

”Sverige ska medverka till frihet, fred och försoning såväl i vår egen som i andra delar av världen,” står det överst på UD:s hemsida, undertecknat av utrikesminister Carl Bildt.

Tyvärr har Sveriges och EU:s undfallande hållning gentemot arabvärldens diktatur pågått länge. I EU:s associeringsavtal med länderna i regionen står skrivet att kränkningar av mänskliga rättigheter är grund för uppsägning av avtalet. Ett påtryckningsmedel som EU aldrig har utnyttjat. Sverige har heller inte varit drivande inom EU för att riva upp avtalen eller för att EU ska utöva andra former av påtryckningar.

Av egen erfarenhet vet jag att Sveriges möjligheter att påverka övriga medlemmar är starka, framförallt i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige har historiskt haft ett högt anseende i dessa frågor, såsom i Sydafrika under apartheid. I sammanhanget bör sägas att även om vi inte lyckas få med oss övriga EU är det inget som hindrar Sverige från att tydligt deklarera sin hållning. Det skulle stärka våra aktier vid nästa förhandling men framför allt stärker det Sveriges anseende bland demokratikämpar i Mellanöstern, vilka kan bli morgondagens ledare i ett demokratiskt Mellanöstern.

Sveriges fega inställning beror på rädslan för att radikala islamister tar makten i fria val. Men det som händer i Egypten är inte drivet av fanatiska unga män i skägg som skriker ”död åt USA”. Nej, revolutionen drivs av facebookgenerationen; unga, medvetna och ofta välutbildade som tröttnat på ett liv utan förhoppningar. Hur kan dessa underströmmar ha undgått den svenska regeringen?

Den svenska hållningen beror även på ett ointresse. Den tidigare socialdemokratiska och Bildts nonchalans hänger samman med att invandrare från Nordafrika är illa organiserade. De utgör därför ingen viktig väljargrupp vars intressen svenska politiker behöver bevaka.

Undantaget är Iran, där Sverige under lång tid drivit en hård linje för mänskliga rättigheter inom EU och FN. I Iran sitter islamisterna redan vid makten. Det kan med andra ord inte bli värre. Svensk-iranierna är därtill välorganiserade och till antalet många. Att ”Sveriges utrikespolitik ska medverka till frihet, fred och försoning …” beror alltså helt på. Vem du är och var du bor.

Carl Bildt, när börjar vår utrikespolitik handla om frihet, fred och försoning i alla delar av världen?