Aldrig tidigare har kampen mellan två politiska block varit så tydlig som nu. Blockpolitikens belackare oroar sig många gånger för vilka effekter den har på väljarna. Av någon okänd anledning utgår de ofta ifrån att väljarna inte tycker om blockpolitik och inte vill ha denna typ av politisk konflikt.

Nu har svenskarna fått svara på frågor om de politiska blocken och svaren redovisas i ”Avstamp”, en forskningsrapport från Surveyinstitutet på Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar som publiceras inom kort. Rapporten bygger på Survey 2009, en frågeundersökning av ett representativt urval av svenska befolkningen mellan 15 och 85 år med 1 877 svarande. I ett kapitel i rapporten visar jag att det är vanligare att svenskarna identifierar sig som block­anhängare än som anhängare av ett politiskt parti.

I Survey 2009 ställdes frågan: ”I politiken talas det ibland om ett borgerligt block (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna) och ett rödgrönt block (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet). Vilket av dessa två politiska block tycker du bäst om i dag?” Av de svarande sympatiserade 80 procent med ett av de politiska blocken: 41 procent sympatiserade med det borgerliga blocket, 39 procent sympatiserade med det rödgröna blocket och 20 procent sympatiserade inte med något av de båda blocken.

När såväl parti- som blocksympati studeras framkommer att det är vanligare att de som stödjer borgerliga partier också sympatiserar direkt med sitt block än vad som är fallet bland dem som stödjer Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Knappt två tredjedelar av dem som inte uppger någon blocksympati stödjer ändå något av partierna i de båda blocken. En del personer har antingen parti- eller blocksympati, men inte båda två. I vissa fall kan därför de som inte uppgett partisympati kompletteras med blocksympati om de uppgivit en sådan. I Survey 2009 är då de rödgrönas stöd 50 procent och stödet för den borgerliga alliansen är 47 procent.

De flesta svenskar tycker således att ett av de politiska blocken är bäst. Av Surveyinstitutets undersökning framgår även att över två tredjedelar av dessa uppfattar sig inte bara som sympatisörer, utan att de också är övertygade anhängare av ett politiskt block. Det finns något fler övertygade anhängare bland borgerliga sympatisörer än bland de rödgröna.

Det är anmärkningsvärt att det rödgröna blocket på så kort tid har nått upp i nästan samma direkta stöd som det borgerliga blocket som varit etablerat sedan flera decennier. Det visar att blockpolitik inte bara är en verksamhet i partiernas slutna rum, utan att blockpolitiken har en klar resonans i det svenska folket.

 En av blockpolitikens kritiker är författaren och debattören Niklas Ekdal som på DN Debatt (4/5) hävdade att blockpolitikens retorik ”ger ytterkantspartierna ännu mer inflytande” och att blockpolitiken ”kommer att leda till cynism, röstskolk, politikerförakt och framgångar för bisarra småpartier.” Dessa och andra liknande uttalanden utgår ofta från en rad påståenden som saknar stöd i modern forskning om politik. Vart och ett av dessa påståenden kommer på skam när de relateras till Surveyinstitutets resultat och annan statsvetenskaplig forskning.

Leder den allt starkare blockpolitiken till ökad cynism och politikerförakt?

Nej, resultaten från väljarundersökningarna genomförda på Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg visar på motsatsen. Under de två senaste valen på 2000-talet – när blockpolitiken utvecklats och blivit allt starkare – har politiker­föraktet minskat bland svenska väljare.

Minskar blockpolitiken valdeltagandet till förmån för ökat röstskolk?

Nej, internationell forskning visar på motsatsen. Länder som har proportionella val och flerpartisystem men där väljarna vet vilka regeringsalternativ de har att välja på – och kan rösta bort regeringsinnehavarna – tenderar att ha högt valdeltagande. Dessutom, som är fallet vad gäller blockpolitik, tenderar valdeltagandet att öka när kampen hårdnar mellan två olika alternativ och regeringsmakten tycks stå på spel. Detta känns också igen i svensk politik. I senaste riksdagsvalet – när blockpolitiken var stark – ökade valdeltagandet. I samband med att det borgerliga blocket tog fastare form på 1970-talet nåddes svenskt rekord i valdeltagande. Också i början av 1990-talet, då det borgerliga blocket samarbetade i regeringsställning, ökade valdeltagandet.

Innebär blockpolitiken ett ökat stöd för små ytterlighetspartier?

Nej, det finns inga belägg för att blockpolitiken ökar stödet till små partier utanför riksdagen. Det mesta pekar på att väljarnas intresse av att rösta på ett extremparti utanför riksdagen minskar vid en tät och intensiv kamp om regeringsmakten mellan två politiska block. I stället ökar väljarnas intresse av att få avgöra vem som skall regera landet de närmaste åren. Därmed kan intresset att rösta på partier som inte tillhör något av de politiska blocken sjunka. I stället söker väljarna rösta på det block som de sympatiserar mest med, eller i alla fall rösta emot det block som de tycker mest illa om.

Inför riksdagsvalet 2010 är det Sverigedemokraterna som nosar på 4-procentspärren till riksdagen. I Surveyinstitutets frågeundersökning har en stor del av Sverigedemokraternas sympatisörer – 42 procent – också en uttalad sympati för något av de två politiska blocken. Det är främst denna grupp som kan tänkas överge Sverigedemokraterna för att i stället vara med och avgöra vinnaren av regeringsmakten. Ett sådant scenario kommer sannolikt främst att gynna det rödgröna blocket.

Bland dem i Survey 2009 som tycker att Sverigedemokraternas är bästa parti sympatiserar 27 procent med det rödgröna blocket och 15 procent med den borgerliga alliansen.

För den som önskar ökat valdeltagande, lägre politikermisstroende och frånvaro av små extremistpartier i riksdagen finns ingen anledning att rädas blockpolitiken. Surveyinstitutets undersökning visar i stället att svenska folket har starka sympatier för blockpolitiken.

Magnus Hagevi
fil dr i statsvetenskap, ledare för
Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet