”Boendet ska inte beskattas över huvud taget”

Med en envishet som saknar motstycke hävdar Villaägarna att de är missgynnade, och då oftast i skattehänseende. Alltid finns det någon grupp de önskar jämföra sig med för att de ska vinna sympati. Idagens DN är det bostadsrätterna som väljs som jämförelseobjekt för deras klagan.

Men tyvärr avstår de åter från att ge en rättvisande eller heltäckande bild av verkligheten. Det är inte lätt att göra korrekta jämförelser mellan olika boendeformer. Det vet vi som varit med i skattediskussioner tidigare – och det borde Hans Lemker och Joacim Olsson också veta – och kanske med en rad låtit förstå i sin debattartikel.

Ett lika välkänt faktum är att resultatet av kalkylerna är helt beroende av vilka fakta man väljer att ta med. Hur ska man till exempel behandla räntekostnader, som är en av de tyngsta utgiftsposterna i båda boendeformerna. När det gäller villor ligger hela kostnaden direkt på individen och är där avdragsgill i den personliga beskattningen. I bostadsrättsföreningar ligger likaså en stor del på individen – men som regel måste bostadsrättshavaren via sin avgift betala dryga summor för föreningens lån, lån som inte alls är avdragsgilla. Här skiljer det sig också enormt mellan föreningar – hur kan man göra en rättvis jämförelse? Det skiljer sig också än mer mellan summorna som är aktuella i olika delar av landet.

Villaägarna väljer också att bortse från de många andra skillnader som finns vad gäller myndighetskrav mellan de två upplåtelseformerna. Grundläggande är att årsredovisningslagar och annan speciallagstiftning kräver en administration och överbyggnad som inte gäller för villor. En bostadsrättslägenhet måste obligatoriskt och regelbundet genomgå en rad kontroller; det kan gälla allt från ventilation till energideklarationer och egenkontroll enligt miljöbalken. Vi säger inte att myndighetskraven i sig är fel – men de driver kostnader som gör det omöjligt jämföra boendet. Villorna erbjuds stöd för att byta uppvärmningssystem, sätta in nya fönster, sanera radon och skaffa solfångare och dessutom ROT-avdrag för ommålning av fasaderna. Det handlar om offentliga stöd som bostadsrätterna inte kommer i närheten av.

En viktig poäng i den typ av kalkyler Villaägarna låtit göra är effekterna och storleken på de flyttskatter som kommit att ersätta den gamla formen av fastighetsskatt. Ofta handlar det om ren beskattning av inflationen. Här gäller för övrigt samma regler för bostadsrätt och villor – men hyresrätterna har enbart fått del av den kostnadsreducerande delen av reformen.

Men egentligen är denna form av jämförelser både ointressanta och fruktlösa. Mer givande vore en diskussion i sak; vilken skatt och vilka avgifter är rimliga, vilka är förkastliga?
Vår utgångspunkt är att boendet inte ska beskattas oavsett upplåtelseform.

Vi kan hålla med Villaägarna – trots att vi inte drabbas direkt – om att de drabbas omotiverat hårt av överlåtelseavgifterna. De nya fastighetsavgifterna som ersatt fastighetsskatten är i grunden oönskade, men det finns en viss logik i att man beskattas för den form av service som fastigheten i sig ger upphov till. Kanske borde den sänkas något för villorna, den är idag drygt 500 kronor per månad för villor (och bostadsrätter i småhus) och cirka 100 kronor per månad i flerfamiljshus. Förmögenhetsskatten, som nu avskaffats, var ett gissel för Villaägarna – vi applåderar att den togs bort. Den schablonberäknade statliga inkomstskatten, den drabbade enbart bostadsrätter har likaså avskaffats – även det är en riktig reform. Vi instämmer också i Villaägarnas konstaterande att fastighetstaxeringen nu spelat ut sin roll – därför bör den gå i papperskorgen. Mot samma korg borde vi också kunna skicka skattediskussioner som baseras på ensidigt konstruerade exempel.

Göran Olsson
VD, bostadsrättsorganisationen SBC
Mats Lindbäck
Informationschef, bostadsrättsorganisationen SBC