Näringslivsexperter: Fler styrelser borde redovisa varför de inte kan styra sin vd
och företagsledning utan bonussystem. Att införa formelbaserade bonusprogram för en vd innebär att styrelsen abdikerar från ledarskapet. De styrelser som arbetar med bonus för att styra företagsledaren bör tala om vad det är hos ledaren som gör att denne inte gör rätt saker eller sitt bästa utan hjälp av bonus. När man frågar vd:ar om de skulle göra ett sämre arbete utan bonus blir de generade och svarar normalt nekande. Det kan ses som ett tecken på att det finns förutsättningar för ett annat sorts ledarskap i styrelser och företag som kan ge bättre respekt från allmänhetens och de anställdas sida, skriver Thomas Franzén och Peter Norman.
När en styrelse söker vd för ett stort fint börsbolag söker den främst en person som sporras av intresse för branschen och företaget. En människa som fascineras av den utmaning som ligger i alla de komplexa frågeställningar och avvägningar som ingår i att leda ett börsbolag. En viktig del i uppdraget är att i förtroendefullt samarbete med styrelsen driva strategier som syftar till långsiktig god utveckling. Styrelsen söker därmed en person som med dess förtroende verkar för de mångfacetterade mål som styrelsen beslutar om. Vd:ns ledarskap baseras i sin tur på den syn som kommer från styrelsens sätt att i kontrakt med henne/honom uttrycka sitt ledarskap.
Belöningen för vd:n består av ett intressant arbete, delaktighet och stolthet över en bra utveckling samt uppskattning och samarbete med styrelsen och medarbetare i företaget. En hög status i samhället och respekt för ett anständigt och bra ledarskap är också centralt. En rimlig ersättning för utfört arbete är naturligtvis också viktigt samt möjligheter att som effekt av gott arbete få nya och kanske ännu mer stimulerande uppdrag i framtiden.
Vad är då en rimlig ersättning? Det är självklart att det är svårt att mäta storlek på prestationer i ett så komplicerat arbete som ledningsuppdrag i börsbolag innebär. Det är betydligt lättare långt ner i organisationen, till exempel vid det löpande bandet. Där kan man konstruera tämligen enkla räknesnurror för att mäta prestationer som underlag för provisioner och ackord. Ju mindre engagemanget och delaktigheten är hos den anställde och ju svagare ledarskapet är, desto mer betydelsefull blir denna typ av ersättning för att också styra att den anställde arbetar i enlighet med företagets mål.
En vd:s prestation är svårare att mäta. Därför måste ersättningen baseras på en mogen och allsidig bedömning från styrelsen. Detta behöver heller inte vara ett problem eftersom delaktighet och motivation att uppnå mål är själva basen för vd:ns befattning. Att styra vd:n med hjälp av räknesnurror behövs normalt inte. De flesta styrelser klarar att fastställa en rimlig ersättning på basis av det förtroende som finns mellan mogna ärliga människor.
Men det finns företag där styrelsen inte tror att man kan styra sin vd till att göra sitt bästa om man inte använder diverse räknesnurror som resulterar i bonus åt vd:n. Eftersom uppdraget är så mångfacetterat så måste sådana snurror bli mycket komplicerade. En hel industri av konsultföretag har utvecklats för att sälja och underhålla räknesnurror till styrelser. Det gäller att se till att mätningarna görs så att vd:n inte kan trixa till sig en hög ersättning, till exempel genom att manipulera bokförda värden eller fatta beslut som skadar företagets långsiktiga mål. Det är en evig kamp att minska riskerna som skapas av bonussystemen där själva grundtanken är att den egna plånboken skall vara drivkraften. Den senaste finanskrisen gjorde det uppenbart att styrningen gått helt fel i flera företag. Genom kortsiktiga beteenden riskerades företag. Men fortfarande kvarstår att de stora företagen tänker sig leva mycket längre än anställningskontraktet för vd:n. Risken för kortsiktighet och för affärer som gynnar vd:n på företagets bekostnad kvarstår.
Är det inte dags att lyfta blicken och ställa sig frågan varför vissa styrelser inte förmår att leda och samarbeta med sin vd utan att använda sig av räknesnurror? Vi tycker att de styrelser som arbetar med bonus för att styra företagsledaren bör tala om vad det är hos ledaren som gör att denne inte gör rätt saker eller sitt bästa om man inte leder med hjälp av bonus. Vad är det som gör att styrelsen för exempelvis Nordea anser att de måste styra vd:n Christian Clausen med hjälp av bonus? Brister det i ledarskap från styrelsen eller är det ett uttryck för bristande förtroende och tillit? Vad är det för miljö och ledarskap som utvecklas till följd av en sådan relation till
vd:n och ett sådant ledarskap från styrelsen?
Att införa formelbaserade bonusprogram (exempelvis kopplade till utvecklingen för det egna företagets aktie) för en vd innebär att man abdikerar från ledarskapet. Som ledare har man en stor verktygslåda till sitt förfogande som syftar till att den verksamhet man har att ansvara för leds på rätt sätt. Ett viktigt sådant verktyg är de ”dagliga samtalen”. Det är ett nederlag för ledarskapet om alla dessa verktyg inte skulle vara tillräckliga.
Men det tycks som om det argument som har tagit överhanden är att ”alla andra gör ju så här”. Vi ifrågasätter dock om detta är ett hållbart argument och på alla nivåer i företaget. Ett minimikrav är att styrelsen formulerar vidden och innebörden i argumentet. Gärna kombinerat med en strategi för hur man avser att komma till rätta med problemet.
Sådana deklarationer om motiv till bonussystemen ger en bättre diskussion. Den grundläggande frågan är om styrelsen brister i förmåga eller om bristerna finns hos vd:n? Vi tror att det gått troll i bonusfrågan. Alltför många i styrelser och ägargrupper är själva fångna i bonussystem. Det minskar viljan till omtänkande. En väg att komma till rätta med det är att se över sammansättning och kompetens i styrelser. Det behövs andra erfarenheter och perspektiv. Men den processen förutsätter självinsikt, nyfikenhet, integritet samt en vilja till öppenhet och reflektion. Detta kännetecknar tyvärr inte de stora maktcentra för ägandet.
I bonusfrågan tycks det yttre trycket ha lett till bunkerbeteenden och fastlåsningar. En del makthavare i näringslivet klagar på att staten inte böjt sig och kompromissat på det sätt som är brukligt före bolagsstämman. Det upplevs inte som seriöst. Vi tycker tvärtom att det är bra att diskussionen blir offentlig. Vi skulle gärna se att fler styrelser för sin egen och företagets skull fäster på papper varför de inte kan styra sin vd och företagsledningarna utan bonussystem.
När man frågar vd:ar om de skulle göra ett sämre arbete om de inte fick bonus, blir de generade och svarar normalt nekande. Det kan ses som ett tecken på att det finns förutsättningar för ett annat ledarskap i styrelser och företag och därmed till en bättre respekt för företagsledare från allmänheten samt delaktighet och motivation från anställda.
Thomas Franzén
f d Riksgäldsdirektör och medlem i Etikkollegiet
Peter Norman
vd Sjunde AP-fonden