I dagarna kommer nya dystra besked till landets 2,3 miljoner villa- och småhusägare. Då kommer nämligen besked om att de får höjd skatt. Ner i brevlådan dimper ett nytt fastighetstaxeringsbesked. I 277 av landets 290 kommuner höjs fastighetsskatten, och i många av dem höjs skatten betydligt.
I Stockholms kommun går taxeringsvärdena upp med 22 procent. En normalvilla som i dag har en fastighetsskatt på 20 000 kronor per år får redan nästa år 1 467 kronor mer i fastighetsskatt, därefter stiger den ytterligare till över 24 000 kronor år 2008. Södertälje får högsta höjningen i Stockholms län med 39 procent.
Den genomsnittlige småhusägaren i Borgholm kan förvänta sig en skatteökning redan 2006 med över 360 kronor och de i Malmö en höjning med hela 1 323 kronor. Listan kan göras lång: Botkyrka, Umeå, Årjäng, Munkedal, Tomelilla, Malung, Valdemarsvik och så vidare.
Finansminister Pär Nuder och hans kamrater i vänsterkartellen fortsätter att driva folk från hus och hem. Det ligger nämligen en tickande skattebomb i regeringens egna budgettabeller. Den totala höjningen mellan 2005 och 2008 är fem miljarder kronor om vänsterkartellen får fortsätta styra landet. Orsaken är att de nya taxeringsvärdena slår igenom med allt större kraft för varje år som går. Socialdemokraternas politik är tydlig, när grannarna säljer sitt hus så ska fastighetsskatten öka för dem som bor kvar.
När det gäller skattesänkningar så anförs ofta ekonomiska nyttomotiv. Sänkt skatt på arbete ökar arbetsutbudet, sänkta företagsskatter får fler i jobb och så vidare. Inte minst moderaterna har ett sådant tydligt, och riktigt, fokus i sin skattepolitik.
Men skattepolitiken har också en moralisk dimension, som ofta glöms bort. Om man kan använda beteckningar som ond och god i skattesammanhang så är fastighetsskatten en ond skatt. Den strider mot principen om skatt efter bärkraft, den är oförutsägbar och den hotar äganderätten. Människor som i dag planerar för sin pension grubblar över om de ska ha råd att bo kvar i sitt hus när inkomsten sjunker eftersom skatten bara fortsätter att stiga.
Människor som beter sig precis som vi politiker önskar, det vill säga arbetar och sparar för att på ålderns höst ha ett billigt boende, bestraffas brutalt av stigande fastighetsskatt. Förtvivlan hos dem som drabbas av den nu utformade skattepolitiken på fastigheter är nog så viktig för oss politiker att ta hänsyn till som de utbuds- och efterfrågekurvor som skatteteoretikerna anför för att prioritera andra skattesänkningar.
Utan en moralisk drivkraft i skattepolitiken riskerar Allians för Sverige att bli ett nationalekonomiskt institut och inte en angelägenhet för vanliga människor.
Det är mot den här bakgrunden som många blivit upprörda när moderaterna började argumentera mot ett avskaffande av nuvarande fastighetsskatt. På moderaternas hemsida hävdas att det inte är "möjligt att avskaffa fastighetsskatten på kort sikt".
Denna uppfattning delar inte vi kristdemokrater. För oss är det en prioriterad fråga att helt knäcka sambandet mellan taxeringsvärdet och skatten på boendet. Allt annat vore att svika Sveriges villägare.
Vi kristdemokrater föreslår att den statliga fastighetsskatten för villaägare och hyresfastigheter ska skrotas helt och hållet och ersättas av en kommunal avgift på högst 2 800 kronor per år respektive 900 kronor per lägenhet, vilket motsvarar kommunernas kostnader för gator, räddningstjänst och fysisk planering.
I stället för att familjer och enskilda ska tvingas att betala en skatt på boendet med pengar de inte har, anser vi att det är rimligare att betala lite mer i skatt om man gör en vinst vid försäljningen av sin bostad. Kvar blir några miljarder att finansiera ur budgeten, vilket är ett rimligt pris för att komma ur dagens omoraliska system.
Den begränsningsregel som vänsterkartellen har infört duger inte! Den är ju inget annat än en höjning av inkomstskatten för låginkomsttagare. Varför ska arbetarfamiljens inkomstskatt höjas från 31 till 35 procent bara för att de bor i ett småhus i stället för i en hyreslägenhet?
På samma sätt duger de begränsningsregler som föreslagits av våra alliansbröder inte långt. Deras olika förslag förutsätter ju att kopplingen mellan taxeringsvärde och beskattning behålls och att höjda taxeringsvärdena leder till ständigt stigande fastighetsskatt. Med en sådan politik kommer hotet om höjda boendeskatter att fortsätta hänga som ett mörkt moln över landets barnfamiljer och äldre.
Skatt efter bärkraft är en viktig princip för att skapa legitimitet för skattesystemet. Ingen kan få oss att tro att det växer sedelbuntar ur landets skorstenar. Därför kommer vi att fortsätta hävda att den statliga fastighetsskatten måste skrotas. Den bryter mot en av de mest grundläggande principerna för ett moraliskt riktigt skattesystem och den driver människor från hus och hem.
En ny regering efter valet 2006 är en grundläggande förutsättning för en ny fastighetsskattepolitik. Men det räcker inte. Det krävs också ett starkt tryck på partierna i Allians för Sverige så att fastighetsskatten blir en prioriterad fråga.
Stefan Attefall
Riksdagsledamot, gruppledare kd