Kvotering, rätt utformad och i rätt sammanhang, kan vara ett bra instrument för att stärka jämställdheten. Vi välkomnar en diskussion om andra möjligheter, men det befriar inte borgerliga feminister från att ta ställning till den vassa frågan om kvotering, skriver socialdemokraterna Anna Hedh och Lena Sommestad i en replik.
Bara tolv procent av ledamöterna i de stora europeiska bolagens styrelser är kvinnor. EU-kommissionären Viviane Reding har hotat med lagstiftning om det inte blir bättring. Flera länder har också agerat på egen hand, med nationell lagstiftning. Först ut var Norge, redan 2003. Spanien, Island och Frankrike har också valt att lagstifta för att stärka kvinnors representation.
EU-kommissionens utspel är betydelsefullt. Det öppnar för ett verkligt genombrott för jämställdheten i hela det europeiska näringslivet. Mot den bakgrunden är det onekligen förvånande att tre borgerliga svenska kvinnoförbund väljer att argumentera för att kvotering just i detta läge bör föras bort från den politiska dagordningen. ”Kvotering är inte nödvändig för att öka jämställdheten” skriver Bonnie Bernström, Gunilla Hjelm och Maria Fälth på DN Debatt 7/1.
Bernström, Hjelm och Fälth slår in öppna dörrar när de hävdar att det finns andra jämställdhetspolitiska verktyg än kvotering. Självklart är det så. I själva verket är det sällan som kvotering tas upp som ett möjligt alternativ i svensk jämställdhetspolitik. Det är inte någon ”allenarådande lösning”, som artikelförfattarna hävdar.
Skälet till att förslag om kvotering har lagts fram just i fråga om bolagsstyrelser är att många års arbete med andra metoder har gett så dåligt resultat. Kvotering, däremot, har en tydlig effekt. Det visar erfarenheten från Norge. Där är i dag 39 procent av ledamöterna i de största bolagen kvinnor, enligt EU:s jämställdhetsstatistik.
Drude Dahlerup och Lenita Freidenvall konstaterar i sin bok ”Kvotering” (2008) att kvotering inte alltid är nödvändigt och heller aldrig tillräckligt om vi vill uppnå jämställdhet. Men jämförelser visar också att kvotering, rätt utformad och i rätt sammanhang, kan vara ett bra instrument för att stärka jämställdheten.
Bernström, Hjelm och Fälth lägger fram tio alternativa förslag för att slippa ”hållas som gisslan” i debatten om kvotering. Vi välkomnar en diskussion om andra möjligheter, men det befriar inte borgerliga feminister från att ta ställning till den vassa frågan om kvotering.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har redan gjort klart att hon är emot lagstiftning på EU-nivå. Vill Bernström, Hjelm och Fälth på samma sätt motarbeta en gemensam lagstiftning, som kan stärka kvinnors ställning i näringslivet i hela EU?
Anna Hedh, EU-parlamentariker (S)
Lena Sommestad, ordförande S-kvinnor