Går det att köpa något som inte finns? Ja faktiskt. Det kan ske genom så kallad innovationsupphandling, det vill säga samverkan mellan kund och leverantör kring utvecklingen av den produkt man vill ha.

Vid sidan av forskning och utveckling vid universitet, institut och företag har offentlig innovationsupphandling betytt mycket för framväxten av högteknologisk industri. Samverkan mellan det gamla Televerket och LM Ericsson eller mellan kraftföretagen och Asea och senare ABB är tydliga exempel ur vår industrihistoria. Upphandling av högteknologiska produkter har inte enbart inneburit att efterfrågade produkter tagits fram. Kunden har även bidragit med användarkunskap. Ny teknologi som skapats har därmed blivit tillgänglig för övrig industri.

Tydligast är betydelsen av sådan innovationsupphandling i samband med försvarsupphandlingar. Utan dessa upphandlingar, som innebär att beställaren står för en del av den tekniska risken, skulle Sverige inte ha någon högteknologisk försvarsindustri i dag. Vi skulle också sakna ett antal företag som byggt vidare på den teknologi som ”spillts” från försvarsindustrin.

Den oftast högteknologiska delen av industrin har lett till betydelsefulla framgångar inom den civila industrin. Stålkvaliteter som utvecklats i samarbete mellan SSAB och Kockums tillhör i dag SSAB:s största försäljningssuccéer. En miljardorder från Sydafrika på vägtullsystem som Kapsch Traffic Com i Jönköping tagit hem är ett resultat av Saabs robotutveckling. Ericssons samarbete med försvaret på radioområdet gav företaget ett avgörande försprång i utvecklingen av mobiltelefonin. Listan på sådana effekter kan göras lång.

Sverige har en försvarsindustri som inom vissa segment är världsledande. Vår kompetens har gett oss insyn, samarbetsmöjligheter och en röst i stormaktssammanhang.

Regeringens nya principer om att Försvarets materielverk, FMV, konsekvent ska ”köpa från hyllan” underminerar denna starka position. Tanken bakom regeringens politik är att FMV i fri konkurrens skall kunna upphandla den materiel som uppfyller försvarets minimikrav till lägsta möjliga pris. Vi bejakar fri konkurrens och mycket av försvarets upphandling kan med fördel ske från ”hyllan”. Men avancerad försvarsupphandling handlar om mer. När kund och leverantör samarbetar för att ta fram en bättre produkt och delar på risken gäller inte principerna för konkurrerande upphandling. Detta reflekteras också i det faktum att försvarsmateriel är undantaget i EU:s regler för offentlig upphandling.

När man på det här sättet tar bort förutsättningarna för det positiva samarbetet mellan Försvarsmakten och industrin rycker man undan mattan inte bara för försvarsindustrin i sig med runt 45 företag och 30.000 anställda utan även för underleverantörer och servicebolag. Totalt handlar det om 100.000 jobb i Sverige som är hotade.

Svensk försvars- och säkerhetspolitik har i decennier varit block­överskridande. Det är därför inget konstigt att vi gör gemensam sak i frågan om den svenska försvarsindustrin. Vår drivkraft i den kampen är vår egen övertygelse om försvarsindustrins betydelse för svensk säkerhetspolitik samt för industrin och sysselsättningen.

Kritiker mot att Sverige har en försvarsindustri åberopar ofta dess ”skadliga” export. I Sverige har vi ett grundläggande förbud mot all vapenexport. Endast i strikt begränsade fall görs det undantag. Det är en princip vi försvarar. Regeringar av skilda färger har insett att en försvarsindustri inte kan överleva om man inte får exportera. Det får dock endast ske till länder som vi kan godkänna.

Utan en avancerad försvarsindustri hade vår alliansfria politik varit svår, för att inte säga omöjlig att bedriva. När regeringen nu stipulerar att FMV i praktiken ska avveckla det samarbete man haft med industrin kommer vår möjlighet till självständigt agerande att ytterligare undergrävas.

Låt oss här påminna om det i vårt tycke alarmerande fall som tycks förebåda en successiv avveckling av vad som ännu finns kvar av svensk försvarsindustri. Det rör BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik. Innan regeringen ändrade politik satsade det svenska försvaret tillsammans med företaget 1,6 miljarder kronor på utvecklingen av ett splitterskyddat hjulgående fordon vid namn SEP.

Med utveckling av elhybriddrift vann SEP i vikt och rörlighet. Inom ramen för angiven vikt kunde man satsa på minskyddande bottenplåt. Hybriddriften, en utveckling användbar i andra tyngre fordon, utgjorde det miljövänliga tekniksprång som konkurrenterna saknade. Men med regeringens nya principer genomförde FMV en offentlig upphandling där kraven sänktes för att fler anbud skulle kunna komma in. Finska Patria – till över 70 procent statsägt – vann så upphandlingen, trots att SEP uppfyllde en mycket högre kravspecifikation.

Bollen är redan satt i rullning. Omkring 320 personer är varslade från Hägglunds. Pessimismen sprider sig, inte enbart inom BAE Systems i Sverige utan över hela försvarsindustrin.

BAE Systems Hägglunds har redan tvingats dra sig ur två stora anbud i mångmiljardklassen på samma typ av fordon – ett i Spanien och ett i Kanada – sedan man fått nobben av FMV. Skälet är enkelt. En försvarsprodukt som utvecklats för försvaret måste ha goda utsikter att få det egna landets försvarsmakt som referenskund. Får man inte det är produkten död också på exportmarknaden. Inget annat lands försvar köper utrustning som tillverkarlandets försvar ratar.

Givet detta går den svenska försvarsmaterielindustrin en mörk framtid till mötes. Samtidigt kommer nu regeringen att skapa en exportstödjande myndighet för försvarsmateriel. Det är dock ett slag i luften. Utan framtida referensbeställningar kommer det nämligen snart inte att finnas något att exportera.

FMV:s hantering av upphandlingen prövas nu av länsrätten. Oavsett utslag är det rege­ringen och riksdagen som fattar det avgörande beslutet. Inom de närmaste veckorna kommer riksdagen att behandla frågan om att bemyndiga regeringen att besluta om anskaffningen av 113 splitterskyddade fordon. Vi menar att riksdagen bör villkora detta bemyndigande på ett sådant sätt att regeringen måste anlägga ett brett perspektiv i sin kalkyl och även väga in samhällsekonomiska effekter såsom skatteintäkter och möjligheten att få in royaltyavgifter till statskassan.

Om riksdagen inte agerar kommer den misslyckade upphandlingen av splitterskyddade fordon att innebära början på slutet för hela den svenska försvarsindustrin.

Alf Svensson
Europaparlamentariker (KD)
Stefan Löfven
ordförande IF Metall
Gunnar Eliasson
professor emeritus Industriell utveckling KTH
Göran Persson
fd statsminister och partiledare (S)