Grön skatteväxling, att höja skatten på utsläpp och sänka den på samhällsnyttiga saker som arbete och miljöinvesteringar, är på sätt och vis den mest självklara av reformer, ekonomiskt effektiv och politiskt rättvis.

Det är också vad de flesta partier lovat inför valet. Maud Olofsson har kallat skatteväxling för Alliansens svar på oppo­sitionens höjning av koldioxidskatten. Moderaterna utnämnde i en enkät ”grön skatteväxling” till en av valets tre viktigaste miljöfrågor. Maria Wetterstrand har gång på gång lyft fram det. Socialdemokraterna hade före valet 2006 planer på att skatteväxla 13 miljarder kronor.

I valrörelsen har det dock inte lagts ett enda konkret förslag, trots att klimatfrågan är mer aktuell än någonsin och finanskrisen ställt skatten på arbete i fokus. Dessutom tycks varken finansdepartementet eller oppositionen ha erkänt att miljöskatter på sikt avskaffar sig själva eftersom syftet är att utsläppen ska försvinna. I stället vill man både ha kakan och äta den; både att utsläppen minskar och att skatteintäkterna finns kvar för att täcka hål i budgetförslagen.

Minst 35 miljarder i statsbudgeten är beroende av koldioxidrelaterade skatter. Om utsläppen ska bort kommer dessa intäkter att sina. Det blir inga miljarder i bensin- och dieselskatt om våra bilar går på el, biogas och etanol. Ekonomin och miljön vinner, men hål grävs i statsfinanserna. Här saknar båda blocken en plan för hur bortfallet ska hanteras. Strategin långsiktigt måste vara att matcha inkomster från miljöskatter mot tillfälliga skattesänkningar, på till exempel miljöinvesteringar eller arbete, eller att acceptera att skattetrycket faller när skatterna försvinner. I vilket fall måste politiker skilja mellan fiskala och korrigerande skatter och redovisa vad som är vad.

Mest anmärkningsvärt i valrörelsen är dock att inte något parti tydliggjort hur de avser använda de fem miljarder kronor som enligt Fores beräkningar tillfaller Sverige under nästa mandatperiod från EU:s auktionering av utsläppsrätter, en av våra största miljöskatteintäkter framöver.

Sverige ser sig med viss rätt som ett föregångsland vad gäller miljöskatter. Från tidigt 1990-tal har koldioxidskatten bidragit till en omställning där ekonomin växt med över 40 procent medan utsläppen fallit mer än 10 procent. Mellan 2001 och 2006 skatteväxlades 17 miljarder kronor i den så kallade gröna skatteväxlingen.

Men Sverige är inte så framstående som vi ibland tror. Vi har i själva verket en relativt låg andel miljöskatter av totala skatter. Trots den gröna skatteväxlingen ökade 2001–2009 andelen med bara 0,3 procentenheter, från 5,5 till 5,8 procent. Av 31 OECD-länder placerade sig Sverige år 2007 på plats åtta, från botten räknat.

Oppositionen har visserligen föreslagit höjningar av miljöskatter, men ökningarna motsvaras inte av redovisade skattesänkningar och har mer karaktären av en finansieringsmetod för ökade utgifter. Märkligt nog har man räknat med intäkter från lika höga trafikutsläpp som i dag, trots att syftet med skatten är att minska utsläppen. Återigen vill man både äta kakan och ha den kvar.

Allianspartierna har å sin sida inte flaggat för någon betydande skatteväxling, trots att deras arbetsgrupp för miljö- och klimat i sin slutrapport skrev att miljöskatter också fortsatt ska användas för att uppnå de klimatpolitiska målen.

Man kan säga att oppositionen har miljöskattehöjningarna i sitt program och alliansen skattesänkningarna, men båda saknar en pusselbit vardera.

 Vad kan då göras för en fortsatt grön skatteväxling i Sverige?

Först måste man klargöra hur vi påverkas av att EU samverkar i klimatpolitiken. Utsläppen i Sverige består sedan 2005 av två delar. En del består av industri- och kraftföretag och deltar i EU:s handel med utsläppsrätter. Här sätts ett gemensamt tak för utsläppen och om de minskar extra mycket i Sverige säljs bara utsläppsrätterna någon annanstans. Det gäller andra beslut också. Om Sverige exempelvis bygger hundra kärnkraftverk och exporterar all el till EU så minskar det inte utsläppen ett enda ton inom systemet, utan flyttar endast runt dem.

De utsläppskällor som faller utanför EU:s tak ingår i ”övrigsektorn” och här ansvarar länderna själva för styrmedlen. Det är här som svensk skatteväxling kan ge direkt miljöeffekt. Dessa utsläpp finns i dag till 68 procent i transportsektorn och det är här reformer har bäst effekt.

Men går det då inte att göra något för utsläppen inom EU:s tak, de från industrin och energiproduktionen?

Det kan och bör vi. Styrmedel kan här driva teknikutveckling, vilket gör det billigare att minska utsläppen på sikt. Våra bostäder och industrier kan utrustas med teknik som sparar pengar och blir ett föredöme för världen, då möjliggörs också en snabbare gemensam sänkning av EU:s utsläppstak.

Då Fores studerat dessa utsläpp har det visat sig att EU:s utsläppsrätter under nästa mandatperiod kommer att generera stora intäkter till Sverige. Från 2013 kommer de nämligen att auktioneras i stället för att delas ut gratis och intäkterna tillfaller medlemsstaterna. För Sveriges del kommer detta att inbringa mellan två och tre miljarder kronor årligen från 2013, hela fem miljarder under kommande mandatperiod.

Inget av regeringsalternativen har tydliggjort hur dessa bortglömda klimatpengar ska användas. EU-kommissionen rekommenderar att hälften av intäkterna används till att stödja klimatomställningen. Detta kan åstadkommas genom skatteväxling om pengarna inte återförs till utsläppare utan krav på motprestation, utan används för att stödja utveckling av miljöteknik, förnybar energiproduktion och för att modernisera transportsektorn, bostäder och industrin. Exempelvis kan skatter sänkas för att stimulera investeringar i minskad energianvändning i fastigheter.

De här inkomsterna utgör en av de viktigaste klimatpolitiska möjligheterna under nästa mandatperiod och det är förvånande att det inte pågår någon debatt om hur de ska användas.

Det är sällan i politiken som miljarder ligger redo att spenderas, utan att politikerna förstått det. Det är dags att utforma en tydlig strategi för att växla miljöskatter mot smarta skattesänkningar, fram till att vi gjort oss fria från utsläppen och miljöskatterna därmed avskaffat sig själva.

Jakob Rutqvist

miljöprogramchef Fores

Martin Ådahl

vd Fores