DN Debatt

”Bostadsbrist kan kosta Stockholm 660 miljarder”

Ny undersökning. Bostadsbristen har en mer hämmande effekt på tillväxten än vi tidigare känt till. Bara i Stockholm kan bristen på bostäder leda till ett produktionsbortfall på 660 miljarder över 20 år. Regering och riksdag måste ta på sig ledartröjan för att få fart på byggandet, skriver företrädare för HSB och Riksbyggen.

Stockholm är en av Europas snabbast växande regioner. Stockholm är dessutom rankad i världstopp när det gäller den kompetens som finns här, exempelvis utbildningsnivå och näringslivets innovationsförmåga. Grundläggande förutsättningar finns på plats för att Stockholm skulle kunna öka ytterligare och ta tätpositionen i tillväxtligan, vilket skulle vara till fördel för hela landet.

Ett av de största hindren för den möjligheten är den stora bristen på bostäder, en faktor som är starkare bunden till tillväxten än vi tidigare kunnat visa.

Antalet personer som arbetar, är bosatta och betalar skatt i Stockholmsregionen är avgörande för sysselsättning, produktion och ekonomisk utveckling. Då blir bostadsbyggandet helt avgörande för att Stockholmsregionen kan fortsätta växa och vara den tillväxtmotor som hela Sveriges ekonomi är beroende av.

Ytterst få empiriska studier, om någon alls, har i direkt mening studerat sambandet mellan bostadsmarknad och ekonomisk tillväxt, även om många indirekt beaktat bostadsmarknadens effekter på tillväxten genom hur den påverkar arbetskraftens rörlighet. Vi har låtit konsultföretaget WSP beräkna de regionalekonomiska effekterna av ett fortsatt lågt bostadsbyggande och utvecklingen av befolkningstätheten. De utförda beräkningarna avser perioden 2010–2030.

Resultatet är alarmerande. Sett över hela perioden 2010–2030 visar uträkningarna att det samlade diskonterade produktionsbortfallet i Stockholm kan uppgå till mellan 330 och 660 miljarder kronor. Hur stort produktionsbortfallet blir är beroende av om befolkningen kan fortsätta växa genom en som hittills ökad trångboddhet, eller om vi uppnått en nivå där det är orimligt att människor kommer att tränga ihop sig mer.

Det finns krafter i den demografiska utvecklingen som nu i stället pekar åt motsatt håll, inte minst ett ökat antal singelhushåll som konsumerar större boendeyta per person. Det lutar snarare mot att bostadsbristen förvärras ytterligare om det inte byggs fler bostäder.

Uträkningarna bygger på en bedömning av befolkningstillväxten, i sin tur nyckeln till sysselsättning och produktion, vilka är avgörande faktorer för tillväxt.

I regionens prognoser (RUFS 2010), det underlag som används som inriktning och vägledning för regionalpolitiska beslut, utgör bostadsbristen inget hinder för befolkningstillväxten. I verkligheten är det dock sannolikt att befolkningen inte kommer att kunna öka i samma takt som tidigare på grund av bristande tillgång till bostäder.

För att mäta effekterna av detta har vi låtit WSP jämföra befolkningsprognosen i den regionala utvecklingsplanen (högalternativet) med två alternativa scenarier – ett där nyproduktionen av bostäder fortsätter i samma takt som under perioden 1992–2009 och där boendetätheten först fortsätter att öka något för att sedan klinga av, och ett med samma nyproduktion men där boendetätheten stannar kvar på dagens nivåer. Skillnaden mellan dessa två scenarier har sedan kvantifierats och ger ovanstående resultat i produktionsbortfall.

En förutsättning för den regionala prognosens högalternativ är att bostadsbyggandet fram till 2030 ligger på en nivå som är nästan dubbelt så hög som det faktiska byggandet under de senaste två decennierna. Att bostadsbyggandet plötsligt skulle uppnå de nivåer som är nödvändiga för en fortsatt ökad tillväxt utan ett radikalt ingripande av någon form är inte realistiskt.

Om vi ser till de samhällsekonomiska effekterna år 2030 av ett fortsatt lågt byggande under perioden fram till detta år, blir effekterna påtagliga. Enligt modellberäkningen blir bruttoregionprodukten (BRP), den regionala motsvarigheten till BNP, 60–120 miljarder lägre beroende av hur boendetätheten utvecklas. Lönesumman under samma period minskar med 23–46 miljarder och kommunernas skatte­inkomster minskar med 8–16 miljarder.

Sverige bygger bara hälften så många bostäder som övriga nordiska länder i relation till befolkningen. Trots det har inga konkreta politiska initiativ tagits som sätter fart på byggandet. Det finns i dag inget som tyder på att de siffror för bostadsbyggande som är det beräknade behovet heller kommer att uppfyllas framåt, utan de förblir en utopi om inte en ny radikal bostadspolitik utformas för att öka takten på bostadsbyggande.

Regering och riksdag verkar inte veta hur man ska möta problemen på bostadsmarknaden. Alla partier vill förstås öka bostadsbyggandet, men ingen vet riktigt hur. I stället ägnas tiden åt att prata om att byggandet måste öka, och alla vill gärna skylla problemen på någon annan.

Staten skyller på kommunernas handläggningstider och kommunerna skyller på statliga regelverk som hindrar byggandet. Att åtgärda den sortens problem är visserligen välbehövligt men det kan inte på något avgörande sätt öka bostadsbyggandet till de nivåer som behövs.

Här behövs helt andra satsningar. Vi har inte alla svar eller lösningar, men vi deltar gärna i den debatten. Staten, regering och riksdag, måste på nytt ta på sig ledartröjan för att få fart på byggandet. Men det behövs också insatser från kommunerna för att förenkla regelverket och ställa mark till förfogande till rimliga villkor.

Men kan inte ni i HSB och Riksbyggen göra mer? Jo, visst kan vi göra mer, och vi kommer också att höja våra ambitioner för att bygga mer. Men det räcker inte på långa vägar. Bostadsbristen är ett samhällsproblem som inte vi ensamma kan lösa. Här behövs insatser från alla – från regeringen, kommunerna och byggherrar.

Bristen på bostäder har under många år varit ett problem för alla bostadssökande, inte minst för unga. Men nu hotas tillväxt och svensk ekonomi. Det är hög tid för en tillväxtskapande bostadspolitik, för fler jobb och bostäder.

Anders Lago, ordförande HSB riksförbund
Leif Linde, vd Riksbyggen