Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Boxningsgalor borde vara lika förbjudna som koppleri”

Moralisk fråga. En lagstiftning som förbjuder koppleri och sexköp men tillåter boxning är inkonsekvent. I båda fallen riskerar människor att skada varandra. Jag lutar åt att man snarast bör förbjuda boxningen, skriver Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet.

Svenska medier hoppas att boxaren i 75-kilosklassen, Anna Laurell, ska starta i OS. Men efter misslyckandet i VM behöver hon ett ”wild card” för att få delta. Beslut från Internationella boxningsförbundet kommer i morgon måndag. Men borde hon över huvud taget få utöva sin sport? Borde inte boxning förbjudas? Är det inte uppenbart att den som arrangerar en boxningsmatch gör sig skyldig till anstiftan till misshandel? Är det inte klart att boxning är skadligt?

Jo, visst är boxning skadligt. Och det gäller även amatörboxning. Så här kommenterar Sanna Neselius, vid Sahlgrenska akademin, en rykande aktuell studie:

– Vår studie visade att boxarna efter match hade förhöjda koncentrationer av fyra olika proteiner i hjärnvätskan, som alla signalerar en skada på hjärnans nervceller. Två av proteinerna var dessutom fortsatt förhöjda efter en viloperiod. (Studien finns tillgänglig på nätet: http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0033606)

Detta avgör emellertid inte saken utan vidare. Man kunde ju hävda att så länge boxarna vet vad de gör, och gör det frivilligt, får de stå sitt kast då de blir skadade. Jag förmodar att det är så lagstiftarna har tänkt när de valt att inte kriminalisera boxning.

Men även om det är orimligt att hindra den som vill från att boxas, också om hon kommer till skada, så kunde man väl med fog hävda att det är orimligt att hon därmed skulle få vålla motsvarande skador hos andra?

Och även om det är orimligt att hindra den som vill från att boxas, så kunde man väl hävda att det borde vara olagligt att arrangera boxningsgalor. Kan inte detta att arrangera boxningsgalor ses som analogt med koppleri?

Frågan är principiellt intressant. Olika moralfilosofiska utgångspunkter tycks leda till olika slutsatser här.

Om man ser saken från en strikt nyliberal rättighetsetisk utgångspunkt, så ligger det nära till hands att hävda att om två personer kommer överens om att misshandla varandra, så ska de ha rätt att göra detta. Om någon också vill tjäna pengar på att arrangera misshandel av detta slag, så bör de vara fria att göra det. Det vore att kränka de inblandade parternas autonomi om man försökte hindra dem. Också om de väljer att slå ihjäl varandra så är de i sin fulla rätt att göra det, till alla betalande åskådares förnöjelse.

Om man ser saken från utilitaristisk utgångspunkt, så kan det däremot ligga nära till hands (tycker jag) att resonera på följande sätt. Ingen ska hindras från att skada sig själv. Det vore en otillbörlig form av paternalism om man förbjöd någon att utsätta sig för boxnings­skador. Åtminstone vore det en otillbörlig form av paternalism, om personen i fråga var psykiskt frisk och beslutskompetent, samt informerad om faran. Lagar som försöker styra vårt liv på det sättet har nog dåliga konsekvenser på det hela taget – tror jag. Men man borde ändå kunna hindra någon från att vålla skador hos andra, också med deras medgivande.

Så ungefär tycks statsmakterna ha resonerat kring prostitutionen i vårt land. Det är lagligt att sälja sexuella tjänster, men det är förbjudet att köpa dem. Varför är det förbjudet att köpa dem? Jo, för att köparen antas skada säljaren. Kanske inte i varje enskilt fall, men på det stora hela. Prostitution är en verksamhet som tenderar att skada utövarna. För detta finns visst vetenskapligt belägg (om inte lika robust som det vi har för att boxning är skadligt för utövarna).

Vissa utilitarister har emellertid resonerat annorlunda, särskilt då J S Mill. I sin pamflett ”On Liberty” (1859) hävdar han att människor bör vara fria att skada varandra, om det sker med alla inblandade parters fria medverkan. Han skulle därmed inte ha mycket till övers för vår svenska prostitutionslagstiftning. Men det är svårt att följa hans resonemang på den här punkten. Varför skulle man inte få hindra människor från att skada andra, också om det sker med samtycke från dem som skadas? Varför skulle inte en utilitarist som Mill finna detta betänkligt? Det är som om han här fallit offer för ett nyliberalt, principiellt rättighetstänkande, snarare än ett utilitaristiskt.

Vad ska man då säga om vår svenska lagstiftning, som förbjuder oss att köpa sexuella tjänster av Anna Laurell (och andra boxare), om de väljer att erbjuda oss dem, med motiveringen att de skulle ta skada av att vi utnyttjade dessa tjänster, men som tillåter samma personer att skada varandra i boxningsringen? Vad ska man säga om vår svenska lagstiftning, som förbjuder köp av sexuella tjänster med hänvisning till att köpen skadar säljaren, men tillåter boxare att skada varandra? Vad ska man säga om vår svenska lagstiftning som kriminaliserar koppleri, men godtar att man tjänar pengar på att arrangera boxningsgalor?

Tja, man måste nog konstatera att den helt enkelt är inkonsekvent. Nu är detta i sig inte särskilt förvånande. Lagar bär spår av den tid då de tillkommit. I hela systemet av lagar vi håller oss med finns därmed ingen konsekvens. Då en lag stiftas sker det också i en politisk demokratisk process. Majoritetens vilja fäller utslaget.

Men den kan ofta vara resultat av olika stridiga viljor. I vissa fall kan man nå ett slags överlappande konsensus, med innebörden att lagen i fråga har stöd av flera olika politiska och moraliska synsätt. Men i värsta fall – och ofta – är lagen en kompromiss, som inte kan få stöd från någon genomtänkt uppfattning över huvud taget. Det enda positiva man kan säga om den är att den just är resultatet av en demokratisk procedur.

Allt detta hindrar inte att man bör ställa sig frågan, då man ser en tydlig inkonsekvens i lagstiftningen: borde man inte göra något åt den?

I det aktuella fallet kan man eliminera inkonsekvensen antingen genom att förbjuda boxningen eller genom att tillåta köp av sexuella tjänster. Om man väljer att tillåta köp av sexuella tjänster har man stöd av både nyliberal rättighetsetik och J S Mills form av utilitarism. Om man förbjuder boxningen har man stöd av en mera konventionell form av utilitarism.

Jag lutar åt att man snarast bör förbjuda boxningen.

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet