FN:s nyligen avslutade klimattoppmöte i Durban kan inte betraktas som annat än en besvikelse. En färdplan för ett globalt klimatavtal som ska börja gälla 2020 slogs visserligen fast. Syftet är att begränsa klimatförändringarna till två grader.

Men koldioxidens utsläppskurvor måste plana ut och börja minska redan 2015, enligt FN:s klimatforskare. Annars klarar vi inte 2-gradersmålet. Och nu utvecklas dessutom utsläppen i helt fel riktning. 2010 ökade världens koldioxidutsläpp med nära sex procent, det värsta utsläppsåret någonsin.

Mot den här bakgrunden är jag förvånad och bekymrad över att den globala och nationella klimatdebatten i så liten utsträckning handlar om klimatanpassning. Alltså den nödvändiga del av klimatpolitiken som handlar om att anpassa och säkra våra samhällen på grund av den pågående och framtida accelererande klimatförändringen. I den artikel som miljöminister Lena Ek skrev på DN Debatt i anslutning till Durban-mötet (1/12) nämndes inte vikten av klimatanpassning med ett ord.

Statens geotekniska institut (SGI) är den forskningsintensiva myndighet vars uppgift är att utreda, analysera och bedöma riskerna för ras, skred och erosion i vårt land. Den del av klimatpolitiken som handlar om klimatanpassning är en allt viktigare del av SGI:s verksamhet.

Därför gav regeringen år 2008 SGI i uppdrag att göra en omfattande kartering av skredriskerna för hela det skredkänsliga Göta älv-området. För att kunna möta kommande klimatförändringar och hantera ökade flöden genom Göta älv krävs bättre kunskap om stabilitetsförhållandena i hela älvdalen. Nya och bättre skredanalyser och stabilitetsberäkningar behöver därför tas fram längs hela älven.

I dag, torsdag, redovisar SGI 34 delrapporter från uppdraget för miljöminister Lena Ek. Jag kan därför redan nu presentera några slutsatser i det omfattande utredningsarbetet, som ska slutredovisas för regeringen den 31 mars 2012. Sammantaget visar kartläggningen att klimatförändringen ger ökade risker för skred i Göta älvdalen. Men den visar också att höga risknivåer förekommer redan i dagens klimat. De höga risknivåerna berör såväl industrier som infrastruktur och bebyggelse.

De förhöjda riskerna beror på att de framtida klimatförhållandena medför stora förändringar av flödet i älven. Flödena ökar alltmer under vinterhalvåret. Detta leder till ökad bottenerosion och därmed ökade risker för skred längs Göta älv. Höga flöden och vattennivåer innebär också ökade risker för översvämningar och skador på byggnader och installationer i älvdalen.

Totalt spänner Göta älvdalen över tio mil, själva strandlinjen över hela 20 mil. Sammanlagt finns det mer än 11.000 registrerade fastigheter och mångdubbelt fler hus och bostäder i området. Göta älv är dessutom vattentäkt för omkring 700.000 personer.

De ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av skred i den tätbebyggda Göta älvdalen kan bli mycket stora eftersom bebyggelse, industrier, vägar, järnvägar, sjöfart, förorenade markområden och vattenintag kan påverkas. I våra utredningar har vi tagit fram konsekvenser per 100 meter x 100 metersrutor längs med älven. Då framgår att de summerade kostnaderna för alla konsekvenser (fastigheter, transporter, VA, etcetera) varierar från mindre än en miljon kronor till hundratals miljoner kronor per ruta. De högre sifforna gäller bland annat slussarna vid Lilla Edet samt vid Vargöns fabriker.

Konsekvenskostnader knutna till väg och järnväg ligger ofta i storleksordningen 50–200 miljoner kronor per 100 metersruta och där järnväg och väg löper parallellt nära varandra är kostnaden vid skred ofta 200-400 miljoner kronor per 100 meter. Skadekostnaden i bebyggda områden är kring 100 miljoner kronor.

Det här betyder att ett stort skred ensamt kan generera samhällskostnader på flera miljarder kronor. 

Ett exempel på problemområden med hög risk är Lilla Edets kommun med cirka 12 500 invånare. I Lilla Edets tätort finns områden med hög risknivå i bebyggda områden både på östra och västra sidan av älven. Utredningen visar på ett tydligt sätt att skredriskerna måste hanteras både i ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv.

Vi kommer att inför slutrapporten beräkna vad det kostar att med geotekniska åtgärder sänka riskerna i utsatta områden längs hela älven. Men vår uppfattning är redan nu att kostnaderna inte blir orimliga i förhållande till de värden som skyddas. De har tidigare bedömts till mellan 1 och 6 miljarder kronor. Exempel på konkreta åtgärder som kan bli aktuella är avschaktning och motfyllning, jordförstärkning och erosionsskydd.

För att driva på arbetet med klimatanpassningen föreslår SGI att regeringen tillsätter en delegation med representanter för olika berörda samhällsintressen. Hur anpassningen ska gå till behöver analyseras utifrån riskfaktorer, kostnader och ett brett samhällsperspektiv. Det är också angeläget med en politisk förankring i delegationen för att ge stöd när olika angelägna åtgärder ska genomföras.

Klimatanpassningen – att på ett sammanhållet sätt anpassa och säkra vårt samhälle inför de pågående och framtida klimatförändringarna – kräver ett tydligt, pådrivande och uthålligt politiskt ledarskap. Och det brådskar!

Birgitta Boström, generaldirektör Statens geotekniska institut, SGI