Nu är tid för ansvar. Men att ta ansvar är mer än att säkerställa överskott i statens budget. Samhället är större än så. Vi har mer att förvalta än en statsbudget.
Ett värdeorienterat parti som Kristdemokraterna har framtiden för sig. Den ekonomiska kris som plågar många länder svårt har inte ekonomiska rötter, det är viktigt att förstå. Det handlar om etik – om normer och värden. Krisens upplopp har inte präglats av sådana kristna värden som benämns måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet.
Krisens orsak ligger i att kortsiktighet har trängt undan det långsiktiga ansvarstagandet.
Vare sig det handlar om att spekulera bort sparkapital eller om att försätta stater på gränsen till bankrutt så är det uttryck för samma sak. Känslan av ansvar för framtida generationer har ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen.
Hur framtidens Sverige ser ut vet vi inte säkert. Men utvecklingen avgörs av hur vi i dag tar hand om, och vägleder, våra barn och unga – hur mycket vi investerar i deras uppväxt. Lyckas vi förvalta och förmedla en värdegrund som håller för att bygga ett öppet, fritt och välmående land? Förvaltar vi det ekonomiska, kulturella, sociala och andliga kapital som är nödvändigt för ett samhälle som håller ihop? Eller lever vi upp våra tillgångar?
Att lämpa över en ekonomisk skuld på framtida generationer är oansvarigt. Att urholka värdegrunden är direkt farligt.
Det är inte enkelt att växa upp i dagens komplexa värld, det finns det gott om tecken på. Den psykiska ohälsan sprider sig och antalet barn och unga som får antidepressiva läkemedel ökar. Antalet självmordförsök bland unga ökar. Skolresultaten försämras. Var tionde niondeklassare säger att de begått ett våldsbrott och fler unga än tidigare ansluter sig till organiserade gäng.
Villkoren för våra barn och unga är en av de riktigt stora framtidsutmaningarna. Sverige behöver en relations- och uppväxtpolitik som inte enbart sätter ekonomisk tillväxt i fokus. En politik som bygger på insikten om att samhället inte fungerar utan en hållbar värdegrund.
När jag för några år sedan inledde en förnyelseprocess i Kristdemokraterna var det för att lyfta den enskilda personens och familjens rätt att kunna forma sin vardag. Ett perspektiv där det civila samhället kan få den vitamininjektion som så länge saknats. När Kristdemokraterna nu går vidare i vår utveckling är det framför allt med fyra perspektiv för ögonen.
1. Värdegrunden. Allt som är viktigt kan inte räknas i kronor och ören. Etiska grundvärden har en central betydelse för ett gott liv och ett tryggt, öppet och fritt samhälle. Om vi inte förmedlar de i grunden humanistiska värden om omsorg om våra medmänniskor som förvaltats i den kristna traditionen, raserar vi grunden för samhällsgemenskapen.
2. Familjens roll. Som för ett fungerande samhälle behöver uppvärderas och synliggöras. I de sociala ingenjörernas modellverkstad har familjen betraktats som ett problem som ska beskattas, subventioneras och kvoteras fram till proffstyckarnas idealbild. Men så byggs inte förutsättningar för trygga, stabila och självständiga familjer med frihet att själva forma tiden med sina barn. Det man uppnår är stressade föräldrar som känner sig infösta i en mall som inte funkar. I värsta fall får vi otrygga barn och skakiga relationer.
3. Civila samhället. Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle. Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet. I den brokiga samlingen av kyrkor, samfund, idrottsklubbar, scoutföreningar, bildningsförbund och så vidare, skapas mening i människors liv, sysselsättning och gemenskap, stöd åt familjer och utsatta. Mindre av regelkrångel, mindre statlig styrning och bättre finansieringsmöjligheter, exempelvis genom avdragsrätt för gåvor och en politik som välkomnar civila samhället som aktörer inom välfärdens olika områden.
4. Politikens gränser. Allt kan inte lösas med mer politik. Ibland är det politiken som är en del av problemet – och mindre politik lösningen. Den destruktiva devisen från vänsterhåll att allt är politik har inneburit årtionden av politisering av områden som borde ha lämnats i fred. Politiseringen av utbildningsväsendet och av familjernas liv har varit mycket olycklig. En hållfast etisk grund i samhället är viktigt för att minska behovet av yttre kontrollåtgärder och inskränkningar av friheten. Dessa står oftast i direkt men omvänd proportion till graden av inre självkontroll hos medborgarna.
Utifrån detta utvecklar vi vår politik. En arbetsgrupp ser över familjepolitiken. Vi ska utforma förslag som ökar valfriheten och rättvisan i barnomsorgen för alla barnfamiljer. Vi vill föra ner mer makt till köksborden och öka familjernas självständighet. Arbetsgruppen kommer att presentera sina förslag i januari.
Vi ska vara pådrivande för en skola av allra högsta klass. Med tydligt fokus på kunskap, trygghet och bildning, där Alliansen hittills kommit långt med det första, men gjort för lite beträffande de två andra. Men då måste vi våga ställa de rätta frågorna. Hur kan vi exempelvis ge lärarna ökade möjligheter att aktivt arbeta med värdegrunden och uppnå studiero och trygghet i klassrummet? Jag är öppen för att hitta nya svar.
Ungdomsarbetslösheten är ytterligare ett sådant område som förtjänar ordentlig uppmärksamhet. Varje dag som en ung person går arbetslös försämras möjligheterna på arbetsmarknaden. Andra livsmål som att bilda familj får skjutas på framtiden. I värsta fall hamnar man i destruktiva mönster, vilket kan leda till personlig katastrof. Samtidigt som företag och samhälle går miste om kompetenta och kreativa förmågor.
Vi behöver ytterligare öka drivkrafterna för unga att ta jobb. Men vi behöver också betona det personliga ansvaret. Ibland behöver man själv öka ansträngningarna och för stunden sänka kraven och förväntningarna för att få ett jobb.
Ungdomsbrottsligheten är ett område där alla borde känna ett sting av oro. Kristdemokraterna har alltid betonat det brottsförebyggande arbetet. Det är viktigt och kommer fortsatt att vara viktigt. Men rättspolitiken måste tydligare betona det personliga ansvaret. Det är en direkt följd av vår syn på människan som en moraliskt ansvarig varelse. Av samma skäl måste vi betona föräldraansvaret. Därför har jag bland annat föreslagit att föräldrar ska ha närvaroplikt när omyndiga barn ställs inför rätta.
Kristdemokraterna kommer tydligare än någonsin vara Alliansens social röst. På samma sätt som vi slagits för förbättringar av sjukförsäkringen, bättre ekonomi för fattiga barnfamiljer och pensionärer och en human flyktingpolitik. Vi är inte en röst för särintressen, utan en röst för alla dem som aldrig når fram till megafonerna.
Ett värdeorienterat parti som kombinerar personlig frihet med omsorgen om vår nästa. Det parti som värnar familjernas och civila samhällets roll – och ger dem förutsättningar att agera samhällsbärare genom aktivt stöd och genom att vi värnar politikens gränser. Så får vi ett samhälle där ingen hålls tillbaka – och ingen lämnas efter.
Göran Hägglund,
partiledare för Kristdemokraterna