Beslutet att beröva Karolinska Universitetssjukhuset alla hjärttransplantationer kan få ödesdigra konsekvenser om det förverkligas – för vården och patienterna i Svealand och Norrland. Redan har beslutet fått konsekvenser för rikssjukvårdssystemets legitimitet och framtid.

Inga skäl grundade på medicinsk kvalitet, kompetens, säkerhet eller tillgänglighet talar för att hjärttransplantationer inte skulle utföras i Stockholm. Tvärtom. Här, i Sveriges mest tätbefolkade region, utförs hjärttransplantationer och annan hjärtsjukvård med hög kvalitet och stora volymer. Karolinska har när det gäller hjärttransplantationer mångårig erfarenhet och utför näst flest operationer i Sverige efter Sahlgrenska.

Upptagningsområdet innefattar inte bara Stockholms län och Mälardalen utan hela norra Sverige och majoriteten av Sveriges befolkning. Kopplingen till forskning och utveckling av vården är stark på landets ledande universitetssjukhus, i tätt samband med Karolinska institutet, vårt medicinska universitet i världsklass.

Om hjärttransplantationerna försvinner, får det stora följder även för annan transplantationskirurgi, som kan skadas allvarligt, men även för annan avancerad sjukvård och för den kliniska forskningen. Även hjärtsjukvård och transplantationsvård på universitetssjukhusen i Uppsala, Örebro och Umeå kan skadas.

Långsiktigt och strategiskt uppbyggda, omfattande kompetenskedjor och vårdsamband riskerar att slås sönder. Den svårdefinierade kritiska massan av forsknings- och medicinsk kompetens undermineras. Om Karolinska universitetssjukhusets och Karolinska institutets attraktionskraft på duktiga läkare och forskare minskar, drabbas hela Sverige.

För patienterna – och deras anhöriga – blir konsekvensen längre resvägar utan någon garanterad vinst i ökad kvalitet eller högre säkerhet.

Att landets fem övriga sjukvårdsregioner röstar ner den sjätte i denna angelägna fråga visar att rikssjukvårdsbesluten tyvärr har reducerats till bypolitik riktad mot Stockholm som tidigare har berövats andra specialiteter. Självklart ska vi koncentrera sårbara och strategiska högspecialiserade vårdverksamheter till några få platser i landet men sådana beslut måste vara väl underbyggda och förankrade, på medicinska grunder och i vårdens verklighet.

Rikssjukvårdssystemet och principerna för hur den högspecialiserade vården fördelas mellan landets universitetssjukhus står inför en omfattande översyn, något som efterlyses från många håll, bland annat Sveriges kommuner och landsting. Det är häpnadsväckande att avgörandet om hjärttransplantationerna hastats fram för att tas innan den översynen är gjord. Beslutet visar med all önskvärd tydlighet att en omfattande översyn är av nöden.

Vårt krav är att rikssjukvårdsnämndens beslut inhiberas – om nämnden av prestigeskäl inte själv mäktar med det, bör det göras över dess huvud. Något nytt beslut kan sedan inte tas innan en heltäckande och ingående översyn av hela rikssjukvårdssystemet är klar. Det är orimligt att ett sjukhus med stora volymer och hög kvalitet i vår folkrikaste region inte ska kunna utföra avancerad transplantationskirurgi.

Under tiden fortsätter Karolinska Universitetssjukhuset att utföra hjärttransplantationer. Något annat vore orimligt, för sjukhusets, forskningens och framför allt patienternas skull.

Folkpartiets landstingsråd och gruppledare:

Birgitta Rydberg, Stockholm

Maria Wallhager, Stockholm

Thomas af Bjur, Södermanland

Bo Brännström, Dalarna

Ismail Kamil, Uppsala

Torsten Källberg, Västmanland

Ulla Norgren, Västernorrland

Jens Sundström, Norrbotten

Carina Östansjö, Gävleborg