Ubåtstvivlaren Svante Nycander, tidigare chef för DN:s ledarsida, efterlyste på gårdagens DN Debatt ytterligare klarhet om vad som orsakade mer än tio års ubåtshysteri och satte Sveriges befolkning i oro.

Det är ett berättigat krav. Många av oss journalister som bevakade ubåtsjakterna på 80-och 90-talen förvandlades till okritiska patrioter när den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Karlskrona skärgård.

Trots att flera journalister hade hyggliga kontakter i Försvarsmakten och regeringskansliet förmådde vi inte att korrekt beskriva vad som ägde rum i våra vatten. Den enkla analysen löd ryssen, ryssen, ryssen. Vi såg enögt och lät oss besmittas av Försvarsmaktens uppskruvade informatörer.

Att sedan vissa journalister, som försökte att resa motbilder och följa det kritiska journalistiska uppdraget, stämplades som näst intill landsförrädare är mer än skrämmande.
Utrikesminister Carl Bildt bör kunna ge viktiga bidrag till klarhet. Hans politiska karriär grundas i hög grad på påstådda sovjetiska ubåtar – oftast osannolika, ibland minkar. Men i stället för saklig upplysning vilseleder Bildt allmänheten.

Så sent som den 20 april i TV Aktuellts inslag om Mathias Mossbergs förträffliga bok ”I mörka vatten” (Leopard) påstår Bildt att tre statliga utredningar har nått i stort sett samma resultat. Det är sakligt fel och Aktuells reporter förmådde inte att ställa en viktig följdfråga.
Den första utredningen, Ubåtsskyddskommissionen 1983, där en ung och entusiastisk Bildt underblåste rysskräcken, fastställde att det var Sovjet som låg bakom kränkningarna.

Den andra utredningen, 1995 års Ubåtskommission, avvisade den första utredningens slutsats. Inga indiciekedjor kunde läggas till grund för en säker nationalitetsbedömning.
Det sensationella i 2001 års Ubåtsutredning, där Mathias Mossberg var huvudsekreterare, är att den inte kan utesluta att även väst var inblandat. Om detta teg Bildt i kommentarerna 2001 och gör fortfarande. Bildt vägrade att samarbeta med 2001 års ubåtsutredning men hade ändå fräckheten att anklaga den för slarv.

Jag är ganska säker på att Bildt vet mer om västs inblandning, men hans djupa kontakter i amerikanska administrationer och dess underrättelsetjänster gör honom återhållsam. Ytterst handlar saken om Sveriges trovärdighet i försvars- säkerhets- och utrikespolitiken och den bör en utrikesminister värna med korrekt information.

I en nyutkommen bok om kalla krigets marina spionage, ”Hide and Seek”, avfärdar författarna Peter Huchthausen och Alexander Sheldon-Duplaix svenska ubåtsjägares bräckliga tes om förbandslagda sovjetiska miniubåtar i Östersjön under 1980–1988.
Mathias Mossbergs slutar sin bok så här:

”För att återupprätta ett förtroendefullt förhållande till allmänheten i dessa frågor behöver Försvarsmakten tala klartext om vad den haft för sig. Annars är frågan på vems uppdrag den agerat och hur det uppdraget såg ut.”

Sune Olofson
allmänreporter, försvarsreporter och debattredaktör vid Svenska Dagbladet under åren 1981-januari 2009