Alkoholskadorna fortsätter att öka i Sverige, trots att den totala konsumtionen nu legat still i några år. Ökningar ses av bland annat alkoholförgiftningar, alkoholrelaterat våld och alkoholorsakade trafikolyckor.
Särskilt ses en kraftig ökning av alkoholberoende, eller alkoholism, vilket framgår av en omfattande studie som pågått mellan 2003 och 2007 i tolv av landets kommuner och vars resultat nu sammanfattats av Folkhälsoinstitutet i en rapport.
Särskilt markant är ökningen för kvinnor, ca 50 procent, medan ökningen för männen är cirka 25 procent. Detta är en anmärkningsvärd ökning av ett allvarligt sjukdomstillstånd. Om siffrorna för de 12 kommunerna skulle vara representativa för hela Sverige - vilket det finns goda skäl att tro - handlar det om en ökning på nationell nivå från cirka 65.000 kvinnor till cirka 100.000. För männen handlar det om en ökning från 130.000 män till cirka 165.000.
Dessa siffror motsvarar ganska väl rapporter från sjukvården om starka ökningar i antalet personer som söker vård för alkohol- och narkotikaproblem. Jag kan från min egen alkoholmottagning konstatera att nya grupper av patienter nu söker behandling - särskilt medelålders kvinnor. Vad dessa människor berättar om är en radikal förändring i dryckeskultur, där drickandet kommit att inta en allt större plats i det sociala livet.
Utöver dessa uppenbara alkoholrelaterade hälsoproblem finns en rad andra, där kunskapsläget förbättrats under senare år. Dit hör exempelvis alkoholens roll för cancer. I en omfattande forskningsrapport från Världshälsoorganisationens center för cancerforskning i Lyon under det gångna året görs en uppgradering av alkoholens betydelse för cancer. Bland annat slås fast att alkohol ökar risken för två av de vanligaste cancerformerna: bröstcancer och tjocktarmscancer. Under många år har medierna förmedlat en bild av alkoholen som positiv för hälsan, främst till följd av rapporter om minskad risk för hjärtsjukdom vid måttlig konsumtion. Men i verkligheten ses sådana skyddande effekter bara för äldre personer - och även där är de ifrågasatta.
De ökade alkoholskadorna bidrar till ökad ojämlikhet i hälsa. Även om många svenskar har dragit ner sin konsumtion de senaste åren så gäller inte detta alla. För personer som redan har en hög alkoholkonsumtion eller som är på väg in i ett alkoholberoende har den ökade tillgängligheten inneburit ökade problem. En historisk parallell i Sverige utgörs av tiden efter motbokens avskaffande. Bland dem som redan drack mycket ledde den ökade tillgängligheten till en betydligt större konsumtionsökning än bland övriga konsumenter och resulterade i kraftiga ökningar i alkoholrelaterade problem.
Särskilt bland ungdomar förefaller utvecklingen gå mot en polarisering där en majoritet nu dricker mindre, medan en riskutsatt minoritet till följd av ökad tillgänglighet dricker mer, med en ökning av bland annat alkoholförgiftningar bland tonåringar som följd. De förebyggande insatser som genomförts skapar ökad krismedvetenhet bland flertalet. Dock når man inte de sårbara grupper som är särskilt riskutsatta; här tar den ökade tillgängligheten överhanden.
Denna utveckling illustrerar ett mer allmänt problem inom folkhälsoområdet: de som drar störst nytta av folkhälsoinsatser är de som redan har en relativt god hälsa. Ska man nå effekt även för de mer riskutsatta grupperna krävs starkare strukturella insatser. På alkoholområdet handlar detta i stor utsträckning om insatser för att begränsa tillgängligheten.
Här har dock utvecklingen gått åt fel håll. Under en lång följd av år har alkoholen blivit både billigare och mer lättillgänglig. Alkoholskatterna har sänkts, privatinförseln från utlandet ökat - med ökad illegal vidareförsäljning till bland annat ungdomar som följd, antalet serveringstillstånd på restauranger har ökat, öppethållandet på både restauranger och systembolagsbutiker har förlängts. Det är numera väl känt att både tätheten i serveringsställen och de tider dessa håller öppet har stora effekter på våld och andra alkoholrelaterade problem.
Det senaste inslaget i denna utveckling var KF:s förslag att starta näthandel med alkohol. Nu har KF beslutat att avbryta sin planering, men grundproblemet kvarstår. KF:s initiativ möjliggjordes av EG-domstolens utslag i det så kallade Rosengrenmålet, som gjorde privat-import via Internet laglig. EG-domstolens utslag var negativt från folkhälsosynpunkt, eftersom det bidrar till att underminera Systembolagets monopol på detaljhandel med alkohol. Att monopolet verksamt håller nere totalkonsumtionen av alkohol, och därmed också skadorna, är väl belagt i forskning. Att kommersiella aktörer nu försöker agera på detta vis är inte någon rimlig konsekvens av utslaget i Rosengrenmålet. Detta syftade till att ge enskilda rätt till privatimport för eget bruk genom Internet. Rättsläget är dock inte helt klart, varför den pågående översynen av alkohollagen bör förtydliga lagen på denna punkt.
Vi ser nu en rad exempel på effekterna av Sveriges misslyckande med att försvara den socialt motiverade alkoholpolitiken vid medlemskapsförhandlingarna i mitten på 1990-talet. Den gemensamma nämnaren för alla dessa är ett utökat spelutrymme för kommersiella krafter. Den svenska alkoholpolitiken hade en enkel grundprincip: så kallad desintressering, vilket innebar en minimering av det privata vinstintresset. EU-anpassningen av politiken har inneburit att kommersiella aktörer nu fått ett betydande utrymme.
En effekt av att släppa tillverkningsmonopolet är exempelvis att vi nu har ett antal producenter som vill sälja sina alkoholdrycker på tillverkningsställena, så kallad gårdsförsäljning. Detta är en naturlig strävan för företagare som vill öka sina intäkter. Alkohol är dock inte en vara som andra. Till skillnad från andra varor leder ökad försäljning till minskat välstånd för det stora flertalet, vilket är huvudmotivet för Systembolagets monopol på detaljhandel.
Ett annat exempel där näringsintresset krockar med det sociala intresset är restaurangpolitiken. Det arbete som pågått ett antal år för att få bättre ordning på krogarna genom ansvarsfull alkoholservering är bra men räcker inte för att motverka effekten av fler nattöppna serveringsställen. Även här ges möjlighet att inom den pågående översynen av alkohollagen lägga förslag som lagstiftningsvägen begränsar krogtätheten i utsatta områden, liksom serveringstiderna.
Detta är inte opinionsmässigt möjligt invänder någon. Men opinionen har svängt påtagligt de senaste åren. Av de attitydmätningar som genomförts av olika forskare framgår att svenskarna blivit mer oroade över alkoholutvecklingen de senaste åren och att det nu finns en ökande acceptans för en rad åtgärder som kan minska alkoholskadorna. Dit hör ökad övervakning av trafiknykterheten, ökad tillsyn på restauranger för att minska fylleri, starkt och ökande stöd för Systembolagets monopol. En majoritet av svenskarna är nu också negativa till alkoholskattesänkningar.
Sammantaget står det klart att svenskarna under dessa år blivit mer restriktiva till alkohol. Från folkhälsosynpunkt vore det önskvärt om denna attitydförändring också ledde till en lagstiftning som ger bättre förutsättningar för att begränsa alkoholskadorna - i synnerhet som vi nu ser hur dessa ökar.
SVEN ANDRÉASSON