Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Civil olydnad inte lika med våldsbejakande extremism”

Förbundet Allt åt alla organiserade ”överklassafari” i Saltsjöbaden. ­”Genom att sätta stämpeln (potentiellt) ’våldsbejakande’ på organisationer eller grupper som använder aktionsformer som kan betecknas som konfrontativa, tar den svenska staten ett stort kliv bort från vidgat demokratiskt utrymme”, skriver debattörerna.
Förbundet Allt åt alla organiserade ”överklassafari” i Saltsjöbaden. ­”Genom att sätta stämpeln (potentiellt) ’våldsbejakande’ på organisationer eller grupper som använder aktionsformer som kan betecknas som konfrontativa, tar den svenska staten ett stort kliv bort från vidgat demokratiskt utrymme”, skriver debattörerna. Foto: TT

Fel definition. Regeringens handlingsplan mot extremism pekar felaktigt ut flera ­utomparlamentariska rörelser som våldsbejakande. Riktlinjerna riskerar därför att påverka ungdomars demokratiska engagemang negativt. Civil olydnad är inte detsamma som våldsbejakande extremism, skriver 15 professorer.

I två debattartiklar publicerade i DN (5/4 2014 och 15/12 2013) kritiserade några av undertecknade den statliga utredningen om ”våldsbejakande extremism” (SOU 2013:81). Kritiken gällde bland annat förslag som riskerade förvandla lärare och fritidspedagoger till åsiktspoliser, undergräva unga människors möjligheter till demokratiskt engagemang och ytterst underminera de demokratiska rättigheterna i Sverige.

Nu har utredningens slutsatser omsatts i praktiskt arbete genom publiceringen av Samtalskompassen på internet, och vi kan bara konstatera att kritikernas farhågor har besannats. Delar av de instruktioner som den svenska staten nu skickar ut till lärare, fritidspedagoger och andra medborgare som har kontakt med ungdomar är djupt problematiska ur demokratisynpunkt. Ja, vi tvekar inte att använda ordet demokratifientliga. Detta riskerar att få djupt problematiska konsekvenser för alla de ungdomar som visar tecken på ett starkt engagemang i demokratiska värderingar, och därmed för den svenska demokratin på både kort och lång sikt.

Samtalskompassen är en handledning riktad till alla som arbetar eller har kontakt med ungdomar, publicerad av ”Regeringens nationella handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism”, som tillsattes på uppdrag av före detta demokratiminister Birgitta Ohlsson och nu leds av Mona Sahlin. Materialet är inte bara menat som ett stöd för att ”upptäcka” tecken på våldsbejakande extremism hos ungdomar (även innan de begått våldsamma handlingar), utan ger också verktyg för olika typer av åtgärdsinsatser.

Problemen uppstår i materialets definitioner och konkreta exemplifieringar. Här pekas specifika politiska grupper ut som våldsbejakande. Genom betoningen på att tillhandahålla exempel gör dessa omnämnanden av grupper inte anspråk på att vara heltäckande. Istället är det meningen att beskrivningarna ska vägleda läsaren att kunna identifiera andra grupper än de som räknas upp.

De mest uppenbara problemen uppstår när kategorin ”våldsbejakande vänsterextremister” ska definieras. Materialet pekar ut Revolutionära fronten och AFA, vilkas våldsbejakande inställning beläggs med citat. Emellertid nämns också Förbundet Allt åt Alla och Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF), där det förmodade våldsbejakandet inte beläggs med några citat. Allt åt alla är mest kända för sina så kallade överklassafaris i Stockholm, men dock inte kända för att ha genomfört några våldsamma aktioner.

I en debatt med Mona Sahlin i Aftonbladet nyligen (4/3) förklarade gruppen att det enda stöd till politiskt våld man givit uttryck för är insamlingen till de kurdiska styrkornas försvar mot IS. Hur kunde de då hamna på Sahlins lista? Förmodligen för att de, i likhet med SUF, förespråkar ”konfrontativa aktioner”, indikationen på syndikalisternas våldsamhet enligt Samtalskompassen.

I stället för att huvudsakligen hänvisa till källor som SÄPO, BRÅ och journalister som specialiserat sig på att bevaka ”extremism”, borde författarna till materialet konsulterat den breda svenska demokrati- och rörelseforskningen. Då hade de kunnat bli upplysta om att ”konfrontativa aktioner” är den gängse beteckningen för en mängd olika utomparlamentariska (ej att likställa med anti-parlamentariska) politiska handlingar. Det gäller också aktioner som används av grupper som tar utgångspunkt i icke-våld. Exempel är fullt lagliga handlingar som Allt åt allas bussresor, eller olagliga handlingar som fredliga ockupationer av tomma hus eller gömmande av flyktingar. Som aktiv förespråkare för civil olydnad under sin tid som LUF-ordförande skulle Birgitta Ohlsson själv ha kunnat blivit föremål för Samtalskompassens övervakning och insatser.

Då den utformas som civil olydnad bygger den konfrontativa handlingen på öppenhet. Den är en symbolisk handling som syftar på att peka på orättvisor eller förtryck i syfte att få till stånd debatt och i förlängningen förändring. Sådana aktioner har varit ett viktigt element inte bara för att bekämpa diktaturer. De västerländska demokratierna så som de ser ut i dag har delvis byggts av rörelser som använt sig av konfrontativa metoder för att verka för ett vidgat demokratiskt utrymme och inflytande, till exempel arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen, HBTQ-rörelsen och miljörörelsen.

Det är mot denna bakgrund som internationellt ledande politiska filosofer som John Rawls och Jürgen Habermas har betecknat den civila olydnaden ett nödvändigt element i en levande demokrati, ett synsätt som slutbetänkandet från den svenska demokratiutredningen år 2000 ställde sig bakom (endast en folkpartist reserverade sig). Det är värt att citera några av dess kloka ord: ”Det måste finnas en acceptans mot dessa grupper; deras engagemang måste tas tillvara. Vi får inte förväxla demokratins fiender med dess kritiker”.

Sådana konfrontativa aktioner har historiskt utgjort små steg på vägen till ett allt mer vidgat demokratiskt utrymme. Genom att sätta stämpeln (potentiellt) ”våldsbejakande” på organisationer eller grupper som använder aktionsformer som kan betecknas som konfrontativa, tar den svenska staten ett stort kliv i motsatt riktning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.