Politiska bedömare har länge förundrats över att socialdemokraternas ständigt återkommande skandaler inte avsatt några spår i opinionen. Den negativa mediebilden tycks inte ha haft någon betydelse samtidigt som alliansens flyt i medierna inte har förhindrat att de borgerliga partierna har tappat sitt stora försprång. Det val som ledande valexperter ansåg vara avgjort ser ut att bli ett jämnt val.
Journalisterna och medierna verkar ha förlorat sin centrala roll i den politiska opinionsbildningen. De undersökningar som för närvarande pågår vid JMG om mediernas bevakning av 2006 års valrörelse visar dock att det knappast stämmer. Den negativa mediebilden har klart påverkat socialdemokraternas stöd i opinionen och det finns anledning att ifrågasätta om den borgerliga alliansen egentligen haft så stor framgång i medierna.
Undersökningen ingår som en del i de Medievalundersökningar som genomförts varje val sedan riksdagsvalet 1979. Medieval 2006 blir därmed den nionde i ordningen.
Syftet med den aktuella studien är att i breda penseldrag försöka fånga den bild som allmänheten får av rikspolitiken tiden före valet i höst - från oktober 2004 till och med april 2006.
Startpunkten för undersökningen är vald för att få en period före tsunamin annandag jul 2004 och för att de tre morgontidningarna sedan oktober 2004 samtliga ges ut i tabloidformat vilket innebär att tidningarnas nyhetsprioriteringar sker utifrån samma utrymmesmässiga förutsättningar.
Följande medier ingår: SVT:s Rapport, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen. I Rapport har samtliga inslag (med utgångspunkt från programprotokollen) som handlar om partipolitiska aktörer undersökts (552 nyhetsinslag). Pressurvalet omfattar samtliga nyhetsartiklar på tidningarnas förstasidor (inklusive de artiklar som förekommer som förstasidespuffar, sammanlagt 750 stycken varav 284 vänsterkryssartiklar).
Opinionsstödet för socialdemokraterna är på intet sätt frånkopplat rapporteringen i medierna. Det finns ett klart samband över tid mellan den bild som de undersökta nyhetsmedierna ger av socialdemokraterna och regeringen och hur partiets opinionssiffror har utvecklas från oktober 2004 till och med april 2006.
Slutsatsen måste därför bli att den negativa nyhetsrapporteringen har haft betydande effekter för socialdemokraterna - när mediekritiken ökade kraftigt från oktober 2004 till mars 2005 blev opinionssiffrorna betydligt sämre och när kritiken i medierna minskade från april/maj till september 2005 blev opinionssiffrorna bättre.
Därefter har det skett en ryckvis men successiv uppgång både i medier och i opinion. De politiska kommentarernas förundran över att mediernas rapportering om socialdemokratiska skandaler och hanteringen av tsunamin inte haft några opinionsmässiga konsekvenser stämmer alltså inte.
Men hur mycket har den negativa mediebilden påverkat stödet för socialdemokraterna?
Det kan vi inte med säkerhet veta. Men tre olika svar är tänkbara:
1) Den negativa mediebilden har visserligen haft en effekt, men den måste vara mycket liten eftersom socialdemokraternas opinionssiffror är högre än vad de borde vara mot bakgrund av det pärlband av skandaler och missgrepp som förekommit.
2) Den negativa mediebilden har haft en mycket stor effekt eftersom socialdemokraternas opinionssiffror är betydligt lägre än vad de borde vara mot bakgrund av den framgångsrika svenska ekonomin.
3) Den negativa medierapporteringen har haft stor effekt men effekterna av skandalerna och den goda ekonomin har tagit ut varandra. Socialdemokraterna kan därför sägas ha de opinionssiffror de förtjänar.
Oavsett hur starkt mediebilden har påverkat socialdemokraternas opinionssiffror står det klart att medierapporteringen kring regeringen och socialdemokraterna under drygt ett och halvt år före valet 2006 varit mycket negativ. I genomsnitt har 60 procent av all uppmärksamhet i Rapport och på storstadspressens förstasidor varit negativ. Och det gäller i samtliga undersökta nyhetsmedier.
Men det finns betydande skillnader mellan de olika medierna när det gäller hur de två huvudalternativ som väljarna har att ta ställning till den 17 september uppmärksammas. I samtliga undersökta nyhetsmedier uppmärksammas s-v-mp betydligt mer ogynnsamt än m-fp-c-kd. Och det gäller även om enbart socialdemokraterna ställs mot den borgerliga alliansen.
Två grupper kan urskiljas: (1) Rapport, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet där Rapport ger den mest balanserade bevakningen av de politiska blocken och (2) Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter.
Dagens Nyheter har i de tre senaste Medievalundersökningarna (1994, 1998, 2002) placerat sig på ungefär samma plats som Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet.
Mot denna bakgrund är därför den stora skillnaden mellan tendensen på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets/Göteborgs-Postens förstasidor överraskande.
Men Dagens Nyheters placering till "höger" om Svenska Dagbladet i den här aktuella undersökningen bekräftar endast en trend som jag funnit i de tidigare åtta undersökta medievalrörelserna. Under de första fem valrörelserna (1979-1991) uppvisade Dagens Nyheter på nyhetsplats en i det närmaste total balans mellan de båda regeringsalternativen. Under denna långa period hade Dagens Nyheter den klart mest balanserade valbevakningen av alla undersökta nyhetsmedier, inklusive Sveriges Televisions och Sveriges Radios nyhetsprogram. Under de tre senaste valrörelserna har däremot Dagens Nyheters valbevakning visat på en övervikt för det borgerliga blocket.
Till detta kommer att det opinionsbildande materialet intar en mycket mer framträdande plats i Dagens Nyheter.
Förstasidespuffar för ledarsidan (oftast kritiska mot s) är exempelvis nästan dubbelt så vanligt i Dagens Nyheter som i Svenska Dagbladet.
Det opinionsbildande materialets framträdande plats i Dagens Nyheter är särskilt märkbart sedan övergången till tabloidformat, då huvudtidningens första 6-8 sidor upptas av opinionsmaterial (inklusive annonssidor). Den regeringskritiska tendensen kommer på så sätt att i hög grad prägla tidningen i sin helhet.
De fyra borgerliga partierna har, när de väl förekommer i medierna, fått en betydligt mer gynnsam/mindre ogynnsam uppmärksamhet än socialdemokraterna och s-v-mp. Men det är sällan de tar sig in i Sveriges största nyhetsprogram eller blir vänsterkryss och puffar på storstadspressens förstasidor.
Med undantag för de tillfällen då alliansen ordnat medieanpassade events hemma hos Maud Olofsson och Göran Hägglund. Då har uppmärksamheten varit mycket stor, men däremellan har de borgerliga partierna inte varit särskilt synliga i den politiska nyhetsrapporteringen.
Mellan Rapport och storstadspressens förstasidor finns det dock en viss skillnad. I Rapport ges de borgerliga som enskilda partier och när de uppträder gemensamt som Allians för Sverige sammantaget en större uppmärksamhet. Uppmärksamheten för de fyra partierna är också mera jämnt fördelad. Och skillnaden är mycket stor när det gäller uppmärksamheten för Feministiskt initiativ (fi). Här spelar fi:s exponering i kvällspressen en stor roll.
Vänsterpartiets stora medieexponering hänger samman med kritiken mot Lars Ohly och hans användning av ordet kommunist.
Den politiska scenen kan under de nitton månader undersökningen omfattar sammanfattas med att socialdemokraterna och regeringen fått en mycket stor och övervägande negativ uppmärksamhet i medierna, medan den borgerliga alliansen fått en förhållandevis liten men övervägande positiv uppmärksamhet.
Vid ett första påseende kan det tyckas vara självklart att det är bättre med en positiv uppmärksamhet, om än liten, än en stor negativ uppmärksamhet. Och det är det säkert i de flesta fall.
Men om den positiva uppmärksamheten i medierna är en del av en långt utdragen strategisk plan, som för väljarna framstår som en rad tillrättalagda och konstruerade händelser anpassade för att få journalisternas uppmärksamhet i syfte att visa på borgerlig sammanhållning, är det inte säkert att det långsiktigt leder till framgång - särskilt inte om man under lång tid enbart producerar enighet och inte de nyheter som journalister ständigt törstar efter.
KENT ASP