Några av oss skrev för flera år sedan på DN Debatt (23/6 2003) att ”en permanent ekonomisk kris vandrar jorden runt, varv efter varv och rör sig obehindrat mellan råvaru-, valuta-, kredit- och aktiemarknaderna”. Historien ger oss dessvärre rätt. Vår slutsats var att vänstern måste säga ja till den gemensamma valutan, euro, som ett vapen mot den globala spekulationsekonomin. Då var tiden uppenbarligen inte mogen. Attac och övriga nya, globala rörelsers massdemonstrationer var ideologiskt otydliga och riktningslösa.
Fortfarande tror en liten men medialt röststark grupp vänsterdebattörer att krisen orsakas av den gemensamma valutan. Det är en huvudlös vänsterståndpunkt som riktar fokus mot demokratins valda företrädare politikerna, som konstruerat euro-samarbetet. Därmed eldar de på den nationalism, fascism och nazism som åter börjar göra sig bred i Europa. När tusentals demonstranter tågar mot det grekiska parlamentet och ropar ”tjuvar” till demokratins valda företrädare så är det dags att inse allvaret för Europas och för demokratins framtid. För högern är det ett perfekt debattläge som skapat utrymme för exempelvis Anders Borg och Mats Odell att skenbart placera sig till vänster om vänstern med utspel om ”giriga bankdirektörers bonuslöner” och spekulanterna som en ”vargflock”.
Euromotståndarna tror att länder som Grekland, Portugal, Spanien och Italien skulle må väl av att kunna devalvera sig ur sina budgetproblem. Men en återgång till nationella valutor skulle utlösa nya spekulationer och en serie kraftiga devalveringar i Europa som åter triggar igång den ekonomiska krisen i kapitalismens hjärtland USA med katastrofala effekter globalt som följd. Euromotståndarna bidrar dessutom till att dölja det överlägset bästa valargumentet för den rödgröna alliansen i Sverige och för vänstern i hela Europa; nämligen att det är de ökande ekonomiska klyftorna som utgör den ekonomiska krisens främsta drivkraft. Det är de superrikas spekulationer som håller krisen igång. Vid varje krisutbrott spelar de åt sig ännu större tillgångar som de använder för att skapa ständigt nya krisutbrott som i sin tur slår sönder försöken att reglera och stabilisera världsekonomin! Växande statsskulder utlöser oundvikligen spekulationsattacker, som i sin tur måste avvärjas med skattemedel vilket ökar statsskulderna.
Världsekonomin glider därför allt djupare in i ett svårartat moment 22 och snart är staternas möjligheter att motverka krisen uttömda på grund av de växande statsskulderna. Tiden rinner ut. Var och en kan inse att detta måste få ett slut. Den ekonomiska krisens härjningar får dessvärre alltid vanliga skattebetalare, löntagare och fattiga betala, oavsett om det sker genom devalveringar eller budgetnedskärningar. Tyvärr har både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin markerat distans till den gemensamma valutan och plötsligt är vi eniga bara med FP-ledaren Jan Björklund om ett ja till euron snarast möjligt. Men där slutar också vår enighet med Björklund. De borgerligas strategi är att backa ut ur välfärdsstaten med hjälp av europeiskt samordnade nedskärningar. Det bekräftas tydligt av Sveriges och Storbritanniens högerledare, Fredrik Reinfeldt och David Cameron (DN Debatt 17/6).
De borgerliga anser att de återkommande kriserna orsakas av för stora offentliga utgifter och allt för generösa sjukförsäkringar, a-kassa och pensioner som dämpar människors arbetsvilja. Därför ska krisen avvärjas genom ökade skillnader mellan arbetslösa och de som har arbete, mellan frisk och sjuk, mellan löntagare och pensionär, mellan fattig och rik. Det är att hälla bensin på elden. Stabil ekonomisk tillväxt kan enbart skapas genom minskade ekonomiska klyftor. Marknadsekonomin fungerar som bäst när köpare och säljare är jämlika. Vänstern måste skaffa sig en egen tydlig strategi, även om den inte kan genomföras med dagens politiska majoriteter i Europa. Den nya rödgröna uppgörelsen om EU-politiken är ett steg framåt men långt ifrån tillräckligt. Precis nu, mitt under brinnande euro-kris, borde vänstern stiga fram och kraftfullt försvara euron, EU och ett demokratiskt, solidariskt Europa. En insiktsfull vänster bör verka för att även Norge med sin starka ekonomi och Storbritannien går med i valutagemenskapen.
Dagens tongivande politiska ledare har vid EU-toppmötet 17–18 juni och G20-mötet i Kanada 26–27 juni avslöjat sin oförmåga. Deras förtroendekapital är förverkat. Den folkliga vreden tar sig nu uttryck i allt fler demonstrationer och proteststrejker. Våldsyttringar, som dessvärre också förekom vid G20-mötet i Toronto, är destruktiva och måste få ett slut. Protesterna måste omsättas i konstruktiva politiska ställningstaganden och beslut. Den fördjupade ekonomiska krisen kräver ett tydligt globalt vänsterinitiativ nu; ideologiskt, agitatoriskt och politiskt, för demokrati och jämlikhet.
Våra förslag är:
1). Kraftfullt stöd för euron.
2). Samordnade offentliga investeringar inom EU för att förhindra massarbetslöshet i krisens spår.
3). Skattegolv inom EU; alltså en lägsta skattenivå i de nationella skattesystemen för högavlönade, förmögenhets-, bolags-, kapital-, mervärdes- och miljöskatter.
4). En kraftig upptrappning av EU:s offensiv mot de skatteparadis som gömmer väldiga mängder spekulationskapital.
5). En effektiv reglering av finansmarknaden genom global samverkan.
6). Tobinskatt på valutahandeln.
Vi kan aldrig stillatigande acceptera att en liten, superrik globaliserad ekonomisk elit, utan tillstymmelse till solidaritet med fattiga människor och utan lojalitet till någon enskild nation, får försätta världsekonomin i ständig kris och ständigt skicka ut nya människomassor i arbetslöshet, fattigdom, hemlöshet och svält.
Bror Perjus,författare
Nisha Besara, chefredaktör Dagens Arena
Sverker Sörlin, professor, författare
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Per Wirtén, författare, frilansskribent
Robert Janson, journalist Kommunalarbetaren
Anders Ehnmark, författare
Håkan A Bengtsson, chef Arenagruppen
Lennart Värmby, gruppledare (V) landstinget Kronoberg
Philip Johnsson, kulturpolitiker (S)
Lars Lönnback, ambassadör
Kenneth Kvist, tidigare partisekreterare (V)
Anders Carlberg, grundare av Fryshuset