Biskopen i Uppsala: Att behålla skolavslutningarna i kyrkan vore att göra våld på oss själva och ett okänt antal elever och lärare.
I skydd av en förlägen tystnad från Svenska kyrkan har en debatt förts om skolavslutningarna ska hållas i kyrkorna och med kyrklig medverkan.
Kraven på ändring framförs ofta i religionsfrihetens namn med argument om rätten till frihet från religion. Sällan framförs de av företrädare för andra religioner. Argumenten för fortsatta skolavslutningar i kyrkan kan formuleras som att det måste finnas en frihet till - inte bara från - religion, att skolavslutningen i kyrkan hör till traditionen i vårt land, att majoriteten tillhör Svenska kyrkan och att ingen tvingas gå till kyrkan. Men faktum kvarstår: en skolavslutning är till för alla elever och ingen ska behöva utebli.
Skolavslutningarna i kyrkan är en rest från enhetssamhället när stat, ideologi, samhälle, folk och kyrka principiellt var en enhet. Jag hör till dem som gick i skolan i 1960-talets brytningstid. I den gamla skolan hade vi morgonbön med psalm och bön. Pinsamt var det. Sedan kom de neutrala morgonsamlingarna i grundskolan, mindre pinsamma men innehållslösa. Nu lever vi sedan länge i ett mångreligiöst, multietniskt och värderingsmässigt pluralistiskt samhälle. Kan vi då ha skolavslutningarna i kyrkan kvar? Nej, inte utan att göra våld på oss själva som kyrka eller på ett okänt antal elever och lärare.
Ett sätt att lösa dilemmat är att sluta be och välsigna. Sommarpsalmerna hör till kulturarvet så de kan sjungas - men egentligen lika gärna i en aula. Liturgiska kläder göms i sakristian. Förkunnelsen får handla om att sommaren är fin, att alla människor har lika värde oavsett betyg och att vi ska tycka om varandra. Någon antydan om att detta har med Gud att göra ges inte. Ja, då kan vi ha skolavslutningen i kyrkan trots att en och annan störs av kyrkorummet som sådant.
En annan lösning är att säga till skolan att kyrkan står till förfogande men i kyrkan läser vi ur Bibeln, ber och välsignar. Accepteras det är man välkommen. Men därmed blir församlingen direkt ansvarig för att några elever inte kan eller får delta i den gemensamma avslutningen.
Så här kan vi inte ha det i längden. Självklart kan skolan av traditionella skäl få hålla sina avslutningar i kyrkan. Men församlingarna bör prioritera om. Det finns andra möjligheter att bidra till fördjupad kunskap om kristendomen och ge erfarenheter av kyrkans liv. Genom medverkan i lektioner på skolans villkor, dialog i skolan om värderingar och människosyn samt inbjudningar till studiebesök bidrar församlingen till att skolan kan fullgöra sin uppgift att ge kunskaper om religion och kulturarv. Då kan eleverna med församlingens medverkan få fördjupade kunskaper i skolan. Och genom kompletterande erbjudanden till förskola och skola kan barn och ungdomar ges möjlighet att i församlingen verkligen lära känna kyrkans tro och liv inifrån. Då kan de få personlig erfarenhet av kristen tro i församlingen. Då sker ingen sammanblandning men däremot samverkan utifrån olika roller.
Alltså, byt ut skolavslutningen före jul mot en inbjudan under advent till en andakt i kyrkan! Ersätt skolavslutningen inför sommarlovet med andra erbjudanden under året då eleverna får lära känna det som sker i församlingen vid de stora högtiderna och de avgörande tillfällena i livet. De som vill får komma, medvetna om att vi läser ur Bibeln, ber och välsignar.
Ragnar Persenius
Biskop i Uppsala stift