I Sverige planeras den största grundlagsreformen sedan andra världskriget. Tryckfrihetsförordningen, TF, och yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, ska avskaffas. Till skydd för yttrandefriheten ska något helt nytt konstrueras.
Argumenten för denna konstitutionella omvälvning är svaga men viljan att genomföra den tycks desto starkare.
Grundorsaken är hänsynen till EU. Inom regeringskansliet tycks frustrationen ha vuxit över att man ibland inom EU tvingas kräva ändringar med hänsyn till svensk öppenhet, meddelarskydd med mera. Men Sverige och EU har helt olika traditioner inom tryck- och yttrandefrihet. Vissa öppenhetsreformer inom EU ändrar inte detta faktum.
Sverige bör ta strid för sin tradition, inte anpassa sig efter krav som vi gissar att EU kan ställa i framtiden.
Den statliga yttrandefrihetskommittén (YFK), har nyligen presenterat alternativ till ny lagstiftning (SOU 2010:68). Betänkandet ska ut på remiss. Man ska veta att regeringen Persson redan 2003 tillsatte en utredning i ämnet, men att de förslag som då togs fram sablades ner av flertalet remissinstanser. Likväl återkom regeringen Reinfeldt 2008 med direktiv om att utreda samma sak.
Det är verkligen en utmaning. Sverige har en unik lagstiftning till värn för yttrandefriheten. Inget annat land har ett så gammalt och detaljrikt grundlagsskydd. Några länder, särskilt USA men också några EU-stater, har i praktiken ett starkt skydd för yttrandefriheten. I flertalet EU-länder är det dock svagare än Sveriges.
YFK presenterar tre tänkbara modeller för en ny, enhetlig grundlag. En bygger på att den person får skydd som öppet ansvarar för ett yttrande, den andra på samma princip men att massmedieföretag skulle få ett automatiskt skydd, och den tredje på att ändamålet med yttrandet ska avgöra om grundlagen är tillämplig.
Märkligt nog vill YFK att remissinstanserna först ska granska dessa modeller. Därefter ska YFK väga dem mot EU-rätten. Det rimliga vore att göra tvärtom.
Hur motiveras då denna storstädning i konstitutionen? Från regeringskansliet bedyrar man att det inte handlar om att försvaga skyddet för yttrandefriheten. Ur utredningsdirektiv och yttrandefrihetskommitténs betänkande kan man urskilja följande påståenden:
1. Ändamålet med många av TF:s/YGL:s regler är oklart. Det framgår till exempel inte varför papperstidningar och böcker ska ha bättre skydd än yttranden spridda med digital teknik.
Vårt svar: Nuvarande regler ger varje yttrande ett så gott skydd som den använda tekniken medger. YGL ger nu text, ljud och bild grundlagsskydd förutsatt att materialet har uppgifter om vem som är rättsligt ansvarig.
2. En majoritet av de yttranden som sprids på Internet saknar grundlagsskydd.
Vårt svar: Den som vill kan ge sitt material på nätet, till exempel sin blogg, grundlagsskydd genom att rekvirera ett utgivningsbevis. Det kostar 2 000 kr. Detta pris borde sänkas så att fler bloggare väljer att YGL-skydda sina yttranden.
3. Det är ibland omöjligt att avgöra om en text är tryckt eller inte, och då kan åtal för yttrandefrihetsbrott inte väckas.
Vårt svar: Detta är ett litet och ovanligt problem och YFK har själv föreslagit ett sätt att lösa det. Vid misstanke om yttrandefrihetsbrott får JK helt enkelt behörighet att ingripa med åtgärder till dess att man vet hur texten är framställd. TF behöver inte avskaffas för en så liten förändring.
4. Databasregeln i YGL är svår att tillämpa.
Vårt svar: Det är riktigt att YGL:s regler om skydd för databaser har resulterat i några märkliga domar och att oklarhet råder på vissa punkter. Men för det första löses knappt några av problemen med de alternativ till TF/YGL som YFK har skisserat. För det andra kräver alla mer komplicerade lagar tid för att tillämpningen ska sätta sig. Vår TF med rötter i 1700-talet är stabilt etablerad, men YGL som har funnits i mindre än 20 år är det ännu inte. Den som tror att en radikalt annorlunda reglering, en som bryter med sekellånga traditioner, kan etableras i en handvändning har fel.
5. Ny teknik för masskommunikation kan, med TF/YGL-konstruktionen, få vänta länge på att lagstiftaren ger den grundlagsskydd.
Vårt svar: TF/YGL täcker in alla i dag kända medietekniker. Skulle det uppstå en radikalt ny teknik behöver vi fundera på hur den ska inordnas i systemet. Det tog cirka 10 år innan medborgares webbsidor kunde ges grundlagsskydd. Radion fick vänta i 60 år utan att det innebar någon katastrof. Detta är i praktiken inget problem.
Idén som genomsyrar våra existerande TF/YGL är att alla yttranden ska ha ett så starkt grundlagsskydd som möjligt. Har man det idealet måste det bli olika nivåer på skyddet beroende på omständigheterna. TF som i huvudsak reglerar pappersmiljön ger av en rad praktiska skäl ett starkare skydd för yttrandefriheten än YGL kan erbjuda i den elektroniska miljön. YGL medger till exempel statliga beslut om radio- och tv-verksamhet som inte har någon motsvarighet vad gäller bok- och tidningsutgivning. Ska man ha lika starkt skydd för alla yttranden måste man försvaga det skydd som i dag är starkast. Lägstanivån blir bestämmande.
Sverige har i EU-sammanhang hittills mötts av stor respekt när vi med hänvisning till världens äldsta grundlagsregler om yttrandefrihet har begärt ändringar i förslag som varit svåra att förena med svensk tradition vad gäller yttrandefrihet och offentlighet. Om vi nu själva slänger ut det historiskt unika regelverket och ersätter det med något nytt och oprövat kan vi inte räkna med samma respekt.
Skyddet för yttrandefriheten behöver alltid diskuteras. Internet-användningen aktualiserar nya frågor, till exempel om kränkningar av enskilda människor, om dold censur i form av innehållsfiltrering och om övervakningsbeslut (bland annat FRA-lagen) som leder till självcensur. YFK diskuterar inga sådana problem.
Hela grundlagsreformen är feltänkt. Sättet att lansera och genomföra projektet är fel. Lägg ner det!
Heidi Avellan
politisk chefredaktör, Sydsvenska Dagbladet
Ingemar Folke
advokat
Barbro Hedvall
frilansjournalist
Olof Kleberg
tidigare chefredaktör, Västerbottens-Kuriren
Helle Klein
skribent, debattör, präst
Anders R Olsson
författare, journalist
Arne Ruth
publicist