Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Dags för S att säga nej till religiösa friskolor”

Var sextonde friskoleelev går idag i en religiös friskola där religiösa samfund med hjälp av skattemedel kan propagera för just sin trosinriktning utan krav på balans och neutralitet, skriver artikelförfattarna.
Var sextonde friskoleelev går idag i en religiös friskola där religiösa samfund med hjälp av skattemedel kan propagera för just sin trosinriktning utan krav på balans och neutralitet, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Sandberg TT

Socialdemokraternas partistyrelse föreslår att religiösa friskolor ska få finnas kvar, men att tillsynen och reglerna för dem ska skärpas något. Det är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Skolan är till för elevernas kunskapsinlärning, inte för att ge olika trossamfund en möjlighet att bedriva religiös påverkan, skriver 13 socialdemokrater.

Skolan ska se till att elever med olika bakgrunder kan mötas. Det är viktigt för att komma bort från vi-och-dem-samhället. Skolan ska även motverka segregation, låta barn och unga själva upptäcka och välja livsåskådning, och vara en frizon för elever som lever under sektliknande förhållanden. Religiösa friskolor motverkar allt detta och hör därför inte hemma i det skattefinansierade och obligatoriska skolväsendet. Det är nu därför hög tid att Socialdemokraterna på den stundande partikongressen tar tydlig ställning för att ställa samma krav på friskolor som på kommunala skolor: hela skoldagen ska vara helt fri från konfessionella inslag. Partistyrelsens förslag att också fortsättningsvis tillåta religiösa friskolor – men skärpa reglerna för dem något – räcker inte.

Var sextonde friskoleelev går idag i en religiös friskola. Religiösa samfund kan med hjälp av skattemedel driva skolor, och där propagera för just sin trosinriktning. På skoltid. Utan krav på balans och neutralitet. Inför elever som omfattas av skolplikten. Men utan respekt för att elever kan ha olika livsåskådningar.

Vi måste också se alla de barn vars frihet begränsas av strikta religiösa eller traditionella påbud. För många av dessa kan skolan vara det enda andningshålet i en annars kvävande tillvaro. 

Men frågan får nu en ny juridisk dimension. Just nu inkorporeras Barnkonventionen i svensk lagstiftning. Därmed måste även barns och ungas religionsfrihet och rätt att själva söka och välja (eller välja bort) religion eller annan livsåskådning garanteras. Religiösa friskolor bryter i praktiken mot denna fri- och rättighet. För vem kan hävda att elever fritt kan forma en egen, självständig, uppfattning i frågor om livsåskådning om de vid skoldagens början, till och från lektioner, på raster och vid skoldagens slut varje dag möts av ensidiga religiösa budskap och påbud? Att Barnkonventionen nu blir svensk lag stärker därför argumenten mot religiösa friskolor. Skolan ska värna självständigt tänkande, inte öppna upp för indoktrinering.

De religiösa friskolornas lobbyister brukar lyfta fram Europakonventionens skrivningar om rätt till undervisning som stämmer överens med föräldrarnas religiösa övertygelse. Men Europakonventionen tvingar inte stater att skattefinansiera religiösa friskolor, eller att låta dem ingå i det skolpliktiga skolväsendet. Däremot ska rätten att driva exempelvis bibelskola, koranskola eller humanistiskt konfaläger garanteras – men då på kvällar, helger eller lov.

Stater ska förvisso även garantera också barns och ungas rätt att utöva sin livsåskådning. Men i den mån det behöver ske på skoltid, så kan det garanteras utan att tillåta ensidiga religiösa friskolor som drivs av ett visst samfund. Och bönestunder eller dylikt får aldrig gå ut över vare sig undervisningen eller andra elevers fri- och rättigheter. Mest problematiskt är dock att Europakonventionen utgår från föräldrarnas – inte barnens eller ungdomarnas – religiösa övertygelse. Det är ett föråldrat synsätt, som Barnkonventionen rättar till. Barn och ungdomar är egna individer, vars fri- och rättigheter också ska respekteras.

Men i den mån Europakonventionen ändå åberopas av de som vill att religiösa aktörer ska få fortsätta att använda skolan för att bedriva religiös påverkan, så ger Barnkonventionen ett ökat utrymme för att stoppa detta.

Skollagen är tydlig i att kommunala skolor ska vara helt neutrala inför olika livsåskådningar, både i själva undervisningen och i utbildningen i övrigt. Men för fristående skolor finns ett undantag som infördes under den borgerliga regeringen 1991–94. Den möjliggör för friskolor att ha en ”konfessionell inriktning” och att få skattemedel. Vi behöver nu ta ett politiskt initiativ för att se till att detta undantag stryks.

Samma krav på neutralitet, allsidighet och respekt för olika livsåskådningar behöver gälla för alla skolor som drivs med hjälp av skattemedel och som är en del av skolplikten. Det finns ingen anledning att särskilda regler ska gälla friskolor. Det är orimligt att svensk skola och svenska skattemedel kan användas till att skapa plattformar för olika aktörer att utsätta barn för ensidig religiös påverkan. Det finns tyvärr även exempel på att konfessionella friskolor låter religiösa påbud påverka själva undervisningen, exempelvis i att dela upp klasser efter kön. Det kan vi aldrig acceptera.

Religiösa friskolor bidrar till att dela upp elever i ett ”vi” och ett ”dem”, vilket skapar minskad förståelse för andra och ökad risk för motsättningar också senare i livet. Dessa skolor motverkar ofta integration och förstärker segregation. Elever med liknande kulturella, religiösa och traditionella hemmiljöer går tillsammans – men möter mer sällan elever med andra bakgrunder och livsåskådningar. Det gäller oavsett religion och huruvida man är nyanländ eller saknar nutida migrationsbakgrund. Religiösa friskolor begränsar och låser in elever i en ensidig bild av världen och andra människor.

Vi måste också se alla de barn vars frihet begränsas av strikta religiösa eller traditionella påbud. För många av dessa kan skolan vara det enda andningshålet i en annars kvävande tillvaro. Men om de även tvingas gå i religiösa friskolor, så minskar detta andrum. Skolan bidrar då till att bekräfta och förlänga många barn och ungdomars ofrihet. Om skolan däremot kan vara en fristad från religiös påverkan, så skapar det ökad frihet och möjlighet att möta flera perspektiv och livsåskådningar också för dessa elever.

Det finns – slutligen – ett starkt stöd för att begränsa eller stoppa religiösa friskolor i den allmänna opinionen och hos flera andra partier, liksom internt inom vårt eget parti. Att begära att skolan ska vara neutral inför olika livsåskådningar är inte islamofobi, antisemitism eller en attack på kristendomen. Tvärtom är detta sekulära förhållningssätt också på friskolor en förutsättning för att alla ska kunna vara trygga i sin livsåskådning – eller fritt kunna söka en.

Socialdemokraternas partistyrelse föreslår att religiösa friskolor ska få finnas kvar, få drivas med skattemedel och vara del av det skolpliktiga skolväsendet – men att tillsynen och reglerna för dem ska skärpas något. Det är steg i rätt riktning. Men det räcker inte. Skolan är till för elevernas kunskapsinlärning, inte för att ge olika trossamfund en möjlighet att bedriva religiös påverkan. På Socialdemokraternas stundande partikongress i Göteborg den 8–12 april 2017 är det hög tid för oss som progressivt kunskaps- och rättighetsinriktat parti att vara tydliga: alla elever har rätt till en skola där alla skoldagar är helt fria från religiös påverkan.

DN Debatt. 25 mars 2017
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.