Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Dags införa karantänsregler för politiker och tjänstemän”

Ny ESO-rapport i dag. Utbytet mellan det offentliga och näringslivet är positivt, men det riskerar samtidigt att leda till intressekonflikter. Ett exempel är när politiker och högre tjänstemän går till företag eller intresseorganisationer som de har haft ett betydande inflytande över. Det är därför angeläget att Sverige – i likhet med de flesta andra OECD-­länder – reglerar dessa situationer. Vi föreslår bland annat en ettårig karantän för statsråd, statssekreterare och generaldirektörer, skriver Eva Lindström och Niklas Bruun.

Den tidigare näringsministern Björn Rosengren lämnade regeringen 2002 och blev i stället rådgivare åt Stenbeckssfären. Några av de tidigare statssekreterarna vid Socialdepartementet har anställts av läkemedelsindustrin. Tjänstemän inom finansmarknadsområdet har tagit nya uppdrag inom finanssektorn. Höga militärer har gått till försvarsindustrin. Ett antal politiker har bakgrund som pr-konsulter och flera tidigare statsråd, statssekreterare och politiska tjänstemän arbetar i dag inom konsultbranschen. Listan kan göras lång. Sverige saknar i dag helt regler för situationer när politiker och höga tjänstemän i staten övergår till privat sektor.

Offentlig verksamhet har genomgått betydande förändringar under de senaste decennierna. Privatiseringar, ökad offentlig upphandling, nya aktörer och lobbyorganisationernas ökade roll är några tydliga trender. Det har också uppstått olika former av gränsområden mellan privat och offentlig verksamhet där statliga tjänstemän är delaktiga och har insyn i privat verksamhet.

Utbytet mellan det offentliga och näringslivet är i många delar positivt. Samtidigt riskerar det att leda till intressekonflikter. Ett exempel är när politiker och högre tjänstemän lämnar sina uppdrag och går till företag eller intresseorganisationer som de, i sina tidigare uppdrag, har haft ett betydande inflytande över. Problemen med ”svängdörren” i staten har hittills inte uppmärksammats i någon större utsträckning.

Det finns flera skäl till varför problemen vid övergång från offentlig till privat sektor bör tas på allvar. Det handlar om två typer av risker. Den ena uppstår när en anställd eller förtroendevald fortfarande är verksam inom det offentliga. Olika befattningshavare kan frestas att ta ovidkommande hänsyn i sitt beslutsfattande mot löfte om välbetalda anställningar hos privata arbetsgivare. Det kan i sin tur leda till att vissa företag gynnas framför andra i till exempel en offentlig upphandling. En otillbörlig påverkan kan också leda till att utformning av regelverk, tillståndsgivning eller tillsyn av verksamhet inte blir tillräckligt skarp. Den andra risken avser situationen när personen lämnat det offentliga. Känslig information och kunskap från den tidigare arbetsgivaren kan utnyttjas på ett sätt som gör att konkurrensen sätts ur spel eller på annat sätt står i strid med det allmännas intresse. Den tidigare offentligt anställde kan också ha privilegierad tillgång till tidigare arbetskamrater och nätverk. Genom att utnyttja dessa kontakter kan en person som till exempel övergår till att bli lobbyist ha tillgång till maktpåtryckning som inte är tillgänglig för andra.

Sammantaget kan svängdörrsproblematiken riskera att det allmänna på olika sätt lider ekonomisk skada. Den kan också leda till ett ifrågasättande av opartiskheten i lagstiftning och politiska beslut. Det är viktigt att slå fast att enbart misstanken om otillbörlig påverkan kan skada förtroendet för staten.

Ett stort antal länder har uppmärksammat problemen med intressekonflikter i samband med det som kallas ”revolving door” eller svängdörren. Genom lagstiftning och införandet av så kallade uppförandekoder har restriktioner införts i flertalet OECD-länder.

Sverige har tidigare fått kritik från Europa­rådets organ för korruptionsövervakning, GRECO, och uppmanats att anta tydliga regler eller riktlinjer för att undvika intressekonflikter när offentliganställda övergår till privat sektor. Från svensk sida har bland annat framhållits att vi har en lång tradition av att uppmuntra en flexibel arbetsmarknad och att den svenska lagstiftningen har varit tillräcklig.

För Riksbankens direktion finns i dag strikta regler som bland annat innebär att ledamöterna efter avslutad tjänst kan försättas i karantän upp till ett år. Karantänen innebär att en före detta ledamot förhindras att ta en anställning som inte anses förenlig med det tidigare uppdraget. På andra områden, där en otillbörlig påverkan skulle kunna skapa likande ekonomiska skador eller förtroendeskador, finns ingen reglering alls.

De etiska riktlinjer för statligt anställda som tagits fram behandlar bland annat sekretesslagstiftningen, insiderlagen och lagen mot mutor och korruption. Ingenstans nämns dock frågan om hur man ska agera vid ett erbjudande från en presumtiv ny arbetsgivare inom den sektor som man verkar gentemot. En jämförelse kan göras med den privata sektorn, där man inom många områden har restriktioner vid övergångar för att undvika ekonomisk skada eller förtroendeskada.

Hur stort är då problemet i staten? Den genomgång vi presenterar i en ESO-rapport i dag visar att rörligheten inte är ett stort eller generellt problem som berör hela statsförvaltningen. Några restriktioner som berör samtliga statsanställda är därför varken nödvändiga eller önskvärda. Snarare handlar det om ett relativt begränsat antal befattningar och positioner, där en övergång till det privata skulle kunna innebära risk för ekonomisk skada eller förtroendeskada. För dessa specifika funktioner är det desto mer angeläget att införa restriktioner. Det handlar dels om vissa höga positioner för vilka förtroendet ovillkorligen måste upprätthållas, dels om ett antal funktioner av till exempel specialistkaraktär där det kan finnas behov av särskilda lösningar. I rapporten diskuterar vi också övergången mellan politik och lobbyorganisationer. Detta är något som är strikt reglerat i flera andra länder.

I rapporten lämnar vi ett övergripande förslag för hur en svensk reglering kan utformas. Viktiga inslag i en sådan bör vara:

• En generell möjlighet att utlösa en ettårig karantän för statsråd, statssekreterare, generaldirektörer och motsvarande.

• En lagreglering som bland annat tydliggör Arbetsgivarverkets möjlighet att på myndigheternas uppdrag ingå kollektivavtal om karantänsbestämmelser för olika nyckelpersoner

• En anmälningsskyldighet när man aktivt söker eller förhandlar om en anställning som kan innebära en intressekonflikt.

Vid införande av restriktioner måste man hitta en rimlig balans mellan den enskildes önskemål och rätt att fritt ta anställning, och det allmännas krav på att säkerställa ekonomiska och demokratiska värden.

Eva Lindström, f d riksrevisor

Niklas Bruun, juristprofessor vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors

Expertgruppen för studier i offentlig

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, är en självständig tankesmedja under finansdepartementet. ESO:s uppdrag är att bidra till att bredda och fördjupa underlaget för framtida samhällsekonomiska och finanspolitiska avgöranden. Ett utmärkande drag i ESO:s arbete är oberoende.

ESO:s arbete leds av Lars Heiken­sten, ledamot av Europeiska revisionsrätten och före detta chef för Riksbanken. I övrigt består ESO av ledamöter med kunskaper från olika samhällsvetenskapliga discipliner och offentlig förvaltning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.