DN Debatt

”Därför bör Moderaterna skrota integrationspolitiken”

När Stockholmsmoderaterna nominerade Anna Kinberg Batra sågs partiledarvalet i praktiken som avgjort. Men en persondiskussion måste gå hand i hand med en idédiskussion, skriver M-toppar från Stockholms län och kommun.
När Stockholmsmoderaterna nominerade Anna Kinberg Batra sågs partiledarvalet i praktiken som avgjort. Men en persondiskussion måste gå hand i hand med en idédiskussion, skriver M-toppar från Stockholms län och kommun. Foto: TT

Ny politik för en ny ledare. Det behövs ingen särskild politik för nyanlända i Sverige – en förstärkt arbetslinje är det bästa sättet att uppnå integration. Det skriver företrädare för Moderaterna i Stockholms län och kommun som en av fyra viktiga punkter inför valet av ny partiledare.

När Moderaterna förbereder sig för ledarskifte måste en persondiskussion gå hand i hand med en idédiskussion. Vi ser fyra utmaningar som en ny partiledning måste ta tag i.

Efter över tio år av förnyelse och åtta år i framgångsrik regeringsställning förbereder sig nya Moderaterna för att skifta ledarskap. Det sker i en brytningstid för det svenska politiska landskapet. En roll i opposition ska formuleras gentemot en historiskt svag rödgrön regering. Alliansen ska också finna sina former i en ny situation, där ett åttonde riksdagsparti skär genom opinionen på ett sätt som väcker både frågor och farhågor.

Samtidigt har väljarnas förväntningar på nya Moderaterna förändrats. Partiet som en gång stolt formulerade sin roll i att vara ständigt i opposition har vuxit upp, breddat sig och samlat sig kring en ambition att bära långsiktigt ansvar för Sverige.

Naturligt fokuserar mycket av partiledarskiften på personfrågor. Det har sin roll att fylla i en partiledarprocess. Samtidigt riskerar ett ensidigt fokus på personer att överskugga viktigare frågor om vilka idéer, värderingar och sakfrågor som bör stå i fokus för det arbete som nu måste påbörjas med sikte på valet 2018. Vi ser det som centralt att förvalta och utveckla det som var kärnan i framgången med nya Moderaterna: En förmåga att utgå från människor och verkliga samhällsproblem, att kombinera långsiktigt ansvarstagande med en tydlig oppositionsroll samt att vara en trygg hamn när finansiell oro råder.

För att klara detta och bredda partiets möjligheter att bli en större och mer stabil kraft över tid finns fyra områden vi ser att en ny partiledning måste ta tag i.

1. För det första krävs att nya Moderaterna går i täten för en ny frihetsdebatt. Efter en tid då ansvarsbegreppet satts i fokus för vår politik krävs att vi nu också ger frihetsbegreppet ny tyngd. Moderaterna har i opposition ofta varit Myndighetssveriges främsta kritiker, ibland allt för svartvitt. I regeringsställning har vi omvänt blivit försvarare av systemen i för hög utsträckning. Vi behöver därför hitta en systemkritik som har trovärdighet i såväl både i opposition och i majoritet.

Vår idé får aldrig vara att med ena handen ge människor egenmakt genom arbete och egen försörjning, för att med andra handen komma med pekpinnar om hur människor väljer att forma sin vardag. De lagar och regleringar som försvårar för jobb, bostadsbyggande och utveckling behöver en motkraft. På samma sätt behöver friheten en röst i en tid då människor upplever sin integritet utmanad av nya former av kontrollbyråkrati och då politiska krafter vill lägga människors liv tillrätta i frågor som rör alltifrån vad vi äter, hur vi rör oss eller hur vi lever.

2. För det andra krävs en insikt om behovet att läka samman stad och land. Sverige är i dag ett av de länder som urbaniseras snabbast i Europa. Våra städer växer i rekordtakt, samtidigt som delar av landsbygden upplever avfolkning. Ett parti som har som ambition att se hela Sverige måste se detta, men samtidigt vara tydlig med att där inte finns ett nollsummespel i frågan om tillväxten. Somliga delar av Sverige är inte automatisk förlorare när andra delar växer.

Både stad och land behöver vinnas för urbaniseringen som idé. De i den växande storstaden för de utmaningar och möjligheter denna innebär och de på landsbygden för hur denna påverkas av utvecklingen.

Till del handlar detta om materiella frågeställningar om tillväxt och utveckling. Rätt hanterad skapar urbaniseringen jobb och välstånd till nytta för hela Sverige. Lika mycket handlar det om immateriella frågor som rör möjligheterna att leva ett bra liv. Här har vi att bemöta både de som ser storstadens öde i trängsel, social utslagning och otrygghet, liksom de som vill stämpla landsbygden som ett hjälplöst offer. Svårigheter för jobbskapande, bidragspolitik och skadliga utjämningsskatter får aldrig bli vårt svar på urbaniseringens utmaningar. I stället ska vi kraftsamla kring positiva exempel. Ett tydligt sådant är att hela landets tillväxt stärks när tunnelbanan byggs ut i Stockholm.

3. För det tredje krävs att vi inte accepterar dagens integrationsdebatt. Det finns stora utmaningar kopplat till utanförskap, bidragsberoende och oro för vad en alltmer öppen värld innebär för det svenska samhället. Vissa vill med detta utmåla invandringen som ett problem. Andra vill tvinga oss att förhålla oss till utmaningarna i ett binärt för eller emot till invandring som fenomen. Båda vägarna är fel väg att gå.

På samma sätt som vi vill bejaka människans egen förmåga till eget ansvar i samhällsbygget i stort måste det även gälla inom detta område. Integrationspolitik är i sig själv segregerande. Den bästa vägen in i det svenska samhället är inte någon specialdestinerad politik för människor från andra länder. Integrationspolitiken bör därför skrotas till förmån för en förstärkt arbetslinje. Detta behöver genomsyra partiets stundande politikutveckling, val av talespersoner och deltagande i debatten. Vi måste förena en öppenhet mot omvärlden med tydliga krav på den som söker sig till och vill stanna i Sverige. Krav på att aktivt delta i samhällsliv och arbetsliv, att försörja sig och att bidra.

Det i sin tur kräver att vi öppnar för en bredare arbetsmarknad, inte minst inom tjänstesektorn. Däremot är det inte politikens ensak att lägga sig i vilken eventuell gud vi tror på eller vilka högtider vi firar. Det är just så en kommun som Solna har klarat integrationen bättre än andra kommuner. Som exempel har åtta av tio nyanlända flyktingarna egen försörjning inom tre år. Detta genom utbildning och matchning med arbetsmarknaden, snarare än separat integrationspolitik.

4. Sist men inte minst måste nya moderaterna samla fler – från både näringsliv, civilsamhälle och forskning – i debatten om den värdemässiga grund vi vill se för ett starkt, dynamiskt och växande samhälle. Det handlar om den grund på vilken vårt välstånd byggs, vår förmåga att hävda oss i en global värld avgörs och vår välfärd tar form.

För oss handlar detta om värden om frihet och ansvar, arbete, företagsamhet och kunskap. Med vilka vi skapar resurser för vägar, bussar och spår som tar oss till jobbet, skolor med bra lärare, sjukvård utan köer eller en polis som förmår stå upp mot våld och brott. Här finns skäl för nya moderaterna att bli ännu tydligare. Sverige byggs även i morgon av människor som med sina arbetsinsatser, sina idéer och sin strävan inte bara förmår göra skillnad för sig själva, utan också för andra. Det har uttryckts med orden: I vårt Sverige ska samhället alltid vara större än staten. Låt oss inleda resan mot valet 2018 där.