Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Därför byter jag parti till Feministiskt initiativ”

Fi kommer inte ur det politiska etablissemanget, utan har växt fram ur sina gräsrötter. Det är ett parti byggt på medlemmars aktivism, ideellt arbete och sina politikers närhet till väljarna, skriver Annelie Nordström.
Fi kommer inte ur det politiska etablissemanget, utan har växt fram ur sina gräsrötter. Det är ett parti byggt på medlemmars aktivism, ideellt arbete och sina politikers närhet till väljarna, skriver Annelie Nordström. Foto: Oscar Stenberg

Partiet behövs i riksdagen. Efter moget övervägande har jag valt att lämna socialdemokratin och ansluter mig till Feministiskt initiativ. Jag kommer att helhjärtat engagera mig i partiet med målsättningen att vi ska ta plats i riksdagen i valet 2018, skriver Annelie Nordström, fd ordförande i Kommunal, nu medlem i Feministiskt initiativ.

En stor del av mitt yrkesliv har jag vigt åt att förbättra villkoren för kvinnor i låglöneyrken. Att kvinnokodade yrken har lägre löner, får lägre pensioner, att kvinnor har sämre möjligheter inom idrotten och behandlas kränkande i rättssystemet är inte av naturen givet. Det är medvetna val som har blivit djupt rotade strukturer som är fullt möjliga att förändra. Med en kraftfull feministisk politik kan allt detta och mycket mer förbättras.

Klasskillnaderna är fortfarande betydande i Sverige och ökar nu oroväckande snabbt. Detta är självklart relevant att ha som politisk utgångspunkt, men att bara fokusera på den ekonomiska politiken räcker inte. Den behöver kombineras med ett genomtänkt genusperspektiv. Det medger de flesta politiska partier i dag och klistrar feministiska dekaler på sina uttalanden. Men konkret händer väldigt lite. När det kommer till kritan vill man inte rucka på de strukturer som är orsaken till att kvinnor alltid drar det kortaste strået.

Just nu är de mest framträdande strömningarna i politiken, både i Sverige och omvärlden, främlingsfientlighet, nationalism och egoism. Valresultatet i USA är en larmklocka. Där regerar nu en man som ställer folk mot folk och är öppet fackföreningsfientlig. Något liknande får inte hända i Sverige. Just därför behövs en tydlig motvikt till nationalism och isolationism – en ny kraft i vårt lands politik. Den rollen är jag övertygad om att Fi kan spela. Det är därför hög tid att Fi tar plats i Sveriges riksdag.

 

Alla vi som tror på politik och demokrati, vi som ser glappet mellan folk och folkvalda och samtidigt upprörs över SD:s allt större inflytande i svensk politik, vi behöver ett bättre alternativ att rösta på i valet 2018.

 

När människor upplever att ingen lyssnar eller ser deras vardagsproblem och är beredda att göra något åt det, tappar många tilliten. Den känslan sprider sig i dag i glesbygden, där folk betalar landets högsta kommunalskatter men får allt mindre service. Också i storstädernas förorter är uppgivenheten stor, av liknade skäl. Som en konsekvens av det är valdeltagandet lågt på dessa platser. Ett lands och ett partis strävan måste alltid vara ett högt valdeltagande och det gör sig inte självt. Det skapas både av politikens konkreta innehåll, men också av hur partiernas företrädare uppträder, agerar och verkar i praktiken.

Fi är en demokratirörelse sprungen ur kvinnorörelsen, hbtq-rörelsen, miljörörelsen, fredsrörelsen och den antirasistiska rörelsen. Fi kommer inte ur det politiska etablissemanget, utan har växt fram ur sina gräsrötter. Det är ett parti byggt på medlemmars aktivism, ideellt arbete och sina politikers närhet till väljarna.

Alla vi som tror på politik och demokrati, vi som ser glappet mellan folk och folkvalda och samtidigt upprörs över SD:s allt större inflytande i svensk politik, vi behöver ett bättre alternativ att rösta på i valet 2018. USA var inte moget att ha en kvinna som president, har det skrivits i medierna, men det är just det vår värld behöver – att den antirasistiska och inkluderande feminismen får större utrymme. Vad är då naturligare än att det är just i Sverige, ett av världens mest jämställda länder, som ett feministiskt parti för första gången i modern historia tar plats i parlamentet.

Jag tror på politik som verktyg för förändring. Med en levande demokrati kan framtiden skapas så att fler kan få utrymme att nå sina drömmar, utan att andra ska behöva stå tillbaka. Jag tror att en fredlig värld är möjlig, en värld där alla får sin frihet och kan leva sida vid sida oavsett var man är född, vilken gud man tror på, vem man älskar eller vem man vill vara. Lagar och regler måste ha som främsta syfte att stödja fred, frihet och solidaritet.

Jag tror också på den svenska partsmodellen, men jag inser också att den behöver kompletteras med en modern arbetsmarknadslagstiftning, som bland annat skapar större jämställdhet på svensk arbetsmarknad. Partsmodellen förutsätter att alla som arbetar har rätt att organisera sig i fria fackföreningar och har rätt att förhandla om sina villkor. Vi har vant oss vid att ha dessa rättigheter och att fackföreningarna ska värna om att de lägsta lönerna hålls på en rimlig nivå. Men detta är inga självklarheter, en annan politisk hållning i riksdagen kan i ett slag förändra lågavlönades situation.

Nyligen röstade Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ner ett förslag i finansutskottet, som hade kunnat ge anställda i företag som gör jobb åt myndigheter, kommuner och landsting minimi-garantier vad gäller lön, pensioner och försäkringar. Svenska folket gillar inte att privata företag kan göra stora vinster på skattebetalarnas bekostnad och jag tror inte heller att de gillar att det ska vara möjligt att dumpa löner och andra villkor för de som arbetar i skattefinansierade verksamheter. Men det struntar M, L, C, KD och SD i, de ställer sig på de etablerade företags sida och låter vanligt folk lida.

Efter moget övervägande och efter flera år av grubblerier har jag nu valt att lämna socialdemokratin, där jag varit medlem och aktiv sedan mitten av sjuttiotalet, och ansluter mig nu till Feministiskt initiativ.

Mina huvudsakliga skäl är:

 

  • Jag ser att Fi kan få både män, kvinnor, unga och gamla, landsbygdsbor och folket i städerna att, oavsett var vi från början kommer ifrån, uppleva den hoppfullhet som behövs för att samhället ska hålla ihop och för att vi ska kunna återskapa tilliten till våra gemensamma samhällsstrukturer.
  • Jag uppskattar att Fi vill utveckla vardagsdemokratin i lokalsamhället och kontakten mellan de politiskt förtroendevalda och dess väljare.
  • Jag tycker att Fi efterhand har utvecklat en väl genomarbetad politisk hållning på de flesta områden, jag delar huvuddelen av de politiska åsikterna i partiet.
  • Jag vill bidra till fortsatt utveckling av Fi:s politik framför allt när det gäller arbetsmarknadsfrågor, folkhälsofrågor, regionalpolitik och situationen i välfärdstjänsterna. På det sättet fortsätter jag att kämpa för att medlemmarna i bland annat Kommunal ska få bättre arbets- och livsvillkor.

 

För mig är politik viktigt. Att inte vara politiskt aktiv är därför inget alternativ för mig. Så jag har blivit medlem i och kommer att helhjärtat engagera mig i Feministiskt initiativ (Fi), med målsättningen att vi ska ta plats i riksdagen och i så många kommuner, regioner och landsting som möjligt i valet 2018.

DN Debatt. 12 december 2016

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.