DN Debatt

”Därför kommer oljepriserna att stabiliseras på låg nivå”

Skifferoljeproduktion i North Dakota, USA. ”Skifferrevolutionens framgångar kommer att sätta avtryck långt bortom själva oljemarknaden”, skriver debattören.
Skifferoljeproduktion i North Dakota, USA. ”Skifferrevolutionens framgångar kommer att sätta avtryck långt bortom själva oljemarknaden”, skriver debattören. Foto: Jim West / Alamy

Nya spelregler. Förändrad produktion, ny teknik och ­förändrad efterfrågan gör att ­oljepriserna kommer att förbli låga under lång tid ­framöver. Lägre priser på ­fossila bränslen kräver större subventioner av förnybar energi i utvecklingsfasen, skriver Marian Radetzki, professor i nationalekonomi.

Det spektakulära oljeprisfallet, från 110 dollar per fat i juli 2014 till 48 dollar i januari i år kom som en komplett överraskning för marknadsobservatörerna. Ännu i höstas pekade alla auktoritativa prognoser på att de höga priserna skulle bestå. Valutafondens World Economic Outlook från oktober trodde på 104 dollar i snitt i år. International Energy Agency’s World Energy Outlook 2014 från november förutsåg en långsiktig uppgång till 112 dollar år 2020 och 123 dollar tio år senare. De stora oljebolagens syn på prisutvecklingen låg i linje med dessa prognoser.

Efteråt är det förstås lättare att hitta förklaringar till prisfallet. Efterfrågan har stagnerat under de senaste åren. De extremt höga priserna sedan 2011 har utlöst en exceptionell besparingsiver, och den svaga konjunkturen har bidragit till dämpningen i efterfrågan.

Kinas tillväxt har varit en besvikelse och landets utveckling är på väg mot en mindre energiintensiv fas. År 2014 ökade Kinas oljekonsumtion med knappt 2 procent, den globala förbrukningen steg med mindre än 1 procent. Utbudet av skifferolja i USA har tagit ordentlig fart under gångna år. En nedåtgående produktionstrend sedan 1970-talet har ersatts av en explosiv expansion. Mellan 2008 och 2014 steg produktionen med drygt 70 procent, eller 4,3 miljoner fat per dag, mer än summan av allt utbud från Algeriet, Libyen och hela Nordsjön. OPEC är impotent och producerar sedan länge över de avtal man träffat.

Kraven på priser som täcker ländernas budgetunderskott saknar reson. Saudiarabien minns fortfarande det smärtsamma och futila försvaret av höga priser under 1980-talet, då efterfrågan på dess olja gick mot noll. Nu vägrar man att minska sitt utbud. Prognosmakarna borde ha insett sammanhangen, men gjorde det inte.

 

”Kostnaden för att utveckla förnybara bränslen i syfte att stabilisera klimatet kommer att stiga vid en framgångsrik skifferrevolution.”

 

I februari 2015 trycktes priset upp med 10 dollar per fat i en rekyl orsakad av den tidigare alltför stora och snabba nedgången. Allmän förvirring råder om fortsatt prisutveckling. Analysen av frågan kan instruktivt delas i det relativt nära­liggande – ett par år in i framtiden – och det mera långsiktiga.

Prisfallet under förra året har kraftfullt minskat lönsamheten i oljeutvinning. Den omedelbara effekten har blivit att investeringar i nya projekt med höga kostnader – Kanadas oljesand, Brasiliens djuphavsfynd, Rysslands arktiska planer och USA:s skifferolja – i stort lagts i malpåse. På några års sikt krymper produktionskapaciteten och priserna pressas då uppåt när uttjänta anläggningar inte ersätts av nya. Fram till dess blir det dock ingen effekt på utbudet. 50 dollar per fat täcker med råge rörliga kostnader i befintlig kapacitet, vilket säkrar dess fortsatta utnyttjande.

Prisuppgången kan förstås påskyndas och accentueras om världsekonomin åter får fart efter den utdragna stagnationen. Mycket talar ändå för oljepriser kring aktuell nivå under de allra närmaste åren. Därefter kan de, i alla fall tillfälligt, åter raka i höjden.

Skifferrevolutionen utgör den stora jokern för oljeprisutvecklingen i ett perspektiv på 10 år eller längre. Ny teknik har lösgjort väldiga tidigare oekonomiska resurser av olja och gas i USA, och den imponerande produktionstillväxten ger kraftig stimulans till sysselsättning, investeringar och stärkt bytesbalans. Billig gas har ökat USA:s konkurrenskraft i en rad industrier, petrokemi, cement och stål är några exempel. Oljeimporten krymper samtidigt som landet är på väg att bli en stor exportör av skiffer­gas. En vilda västern-mentalitet har präglat skifferexploateringen, men striktare regleringar är på väg att rätta till de miljömässiga problem som uppdagats. Produktionskostnaden faller snabbt, hjälpt av en enastående produktivitetstillväxt. Nya projekt blir i dag lönsamma vid ett oljepris på 50–60 dollar, om tjugo år ligger gränsen kanske på 40 dollar om produktivitetstrenden består.

Att skifferrevolutionen startat just i USA har många orsaker: historisk erfarenhet av olje- och gasproduktion, utbyggd infrastruktur, riskbenägna och flexibla prospekterings- och produktionsföretag, välvillig myndighetsinställning och incitamenten av en lagstiftning som ger markägaren rätt till det som finns under marken. Men USA är inte geologiskt unikt. Ofantliga skifferresurser finns bland annat i Argentina, Australien, Kanada, Kina, Polen, Ryssland och Sydafrika, och de kommer att växa när prospekteringen i dessa länder tagit fart.

Stimulerad av USAs: framgångar kommer skifferrevolutionen ofrånkomligt att spridas över världen, dock med en väsentlig tidsfördröjning och i en långsammare takt än i USA. En konservativ kalkyl (The Price of Oil, Cambridge University Press, 2015) visar att global exploatering av skifferolja år 2035 närmar sig 30 miljoner fat per dag, lika mycket som hela OPEC:s oljeproduktion förra året. Effekterna av detta för världens oljeförsörjning och för oljepriser är svåra att överskatta. En uthållig prisnivå på 40 dollar framstår som realistisk med förväntad kostnadsutveckling för skifferoljan i denna nya oljerika värld.

Skifferrevolutionens internationella framgångar kommer att sätta avtryck långt bortom själva oljemarknaden. Världsekonomin stimuleras av ett lägre oljepris och av större stabilitet, ett resultat av breddat och diversifierat utbud. Kina, Indien och Sydafrika kommer att gynnas särskilt eftersom de är stora importörer och intensiva oljeanvändare. Alla energiimporterande nationer, men inte nödvändigtvis deras energikonsumenter, kommer att dra nytta av prisnedgången. Regeringarna i sådana nationer kan introducera importavgifter och energiskatter för att stärka sina budgetar eller för att minska energikonsumtionen.

De dominerande oljeexportörerna kommer att tvingas in i smärtsamma ekonomiska anpassningar, och elaka diktatorers förmåga att nyttja ”oljevapnet” för politisk utpressning försvagas. Mellanöstern kommer att förlora sin dominerande roll som oljeleverantör, och USA:s beredskap till militära interventioner avtar, vilket förhoppningsvis minskar konfliktbenägenheten bland regionens länder.

Kolproducenterna kommer att konfronteras med skärpt konkurrens från gas och olja. Resultatet blir en krympande kolmarknad och fallande kolpriser. En ökad marknadsandel för gas, den renaste av fossilbränslena, kan förväntas när gasen tar över från kolet. En viktig effekt av detta blir minskade CO2-utsläpp.

Kostnaden för att utveckla förnybara bränslen i syfte att stabilisera klimatet kommer att stiga vid en framgångsrik skifferrevolution. Lägre fossilpriser kräver ökade subventioner till ännu inte konkurrenskraftiga satsningar på sol, vind och bio.

 


 

Andra artiklar: