DN Debatt

”Därför måste Sverige stärka militära skyddet av Gotland”

Tänkbart ryskt hot. Uppstår en konflikt om Baltikum kan Ryssland vilja ”låna” territorium av Sverige. Om vi då inte kan skydda Gotland militärt kan en kris bli mycket farlig. Det kan bli kapplöpning mellan Nato och Ryssland om flygplatsen i Visby, skriver strategikonsulterna Dag Sundström och Per-Egon Johansson.

Under veckorna som gått har Ryssland genom sitt agerande mot Ukraina åter visat sin ambition att öka det politiska inflytandet i det nära utlandet. Landet drar sig inte för en politik som präglas av påtryckningar och hot. De magra resultaten från toppmötet i Vilnius är en stor besvikelse för dem av oss som vill se en utvidgning av den europeiska gemenskap som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter och respekt mellan suveräna stater. Det finns ingenting som säger att den ryska ambitionen inte skulle sträcka sig också till de baltiska länderna och Östersjöområdet.

För svenskt vidkommande har försvarsmakten tydligt visat på de risker och hot som kan bli aktuella för Sverige i den perspektivplan som lämnades till regeringen i oktober. Riskerna för försämrad säkerhet kan sammanfattas så här: Hotet mot svenskt territorium är begränsat till (citat ur utredningen) ”lättrörliga förband med förmåga att besätta nyckelterräng. Det senare i syfte att kunna framgruppera viktiga skydds- och bekämpningssystem. Det kan bli aktuellt för en motståndare att kontrollera mindre delar av svenskt territorium om det är förutsättningsskapande för motståndarens övriga operationer”.

Det föreligger alltså inte under överskådlig tid något som skulle kunna likna ett invasionshot mot Sverige. Däremot har det uppstått en risk som innebär att Ryssland kan vilja ”låna svensk terräng” under en tid för att avgöra en eventuell framtida konflikt i Baltikum. Den drivande orsaken är de ryska minoriteterna i Baltikum; ”En utveckling för den rysktalande befolkningen i de baltiska staterna som Ryssland uppfattar som negativ för dessa kan vara konfliktdrivande. Även på energiområdet finns spänningar mellan Ryssland och främst Lettland och Litauen”. Studien slår också fast att ”Ryssland är berett att med militära medel skydda sina intressen”.

Uppgiften för politikerna blir nu att lägga fast vilka de svenska nationella intressena är i Östersjöområdet. Vilka politiska ambitioner är rimliga och på vilket sätt kan militär förmåga stödja de politiska målen.
I fred bör ambitionen vara att hjälpa till att avhålla Ryssland från aggressiva handlingar gentemot de baltiska staterna. En förtroendefull relation och ökat samarbete med Ryssland bör vara utgångspunkten. Militärpolitiskt bör målet vara att Sverige kan bidra till att tillsammans med Natoländerna avskräcka Ryssland från våldshandlingar. Detta kan ske genom att Sverige skapar militär förmåga att skydda svenska stridskrafter från utslagning och genom att försvara huvudstaden och den politiska ledningens oberoende och handlingskraft. För detta krävs ett nytt kvalificerat luftvärnssystem för utplacering runt svenska baser och runt huvudstaden, liknande det som placerats ut i Finland runt Helsingfors.

Vid en kris är det viktigaste målet att avskräcka Ryssland från att överväga att ”låna” svenskt territorium. Hotet utgörs av relativt begränsade lättrörliga förband. En svensk militär förmåga att direkt ta upp strid i militärstrategiskt viktiga områden blir då central. Lösningen från svensk sida är att skapa ett mindre antal bra utrustade regionala markstridsgrupper. Dessa bör kunna mobiliseras snabbt och placeras i utsatta områden. Då talar vi främst om Gotland, Skåne, Blekinge och Stockholmsområdet.
En förmåga till att direkt ta upp strid på Gotland är helt central. Utan svensk förmåga att hävda suveräniteten på ön kan en kris få ett mycket farligt förlopp då det inte är osannolikt att en kapplöpning uppstår mellan Ryssland och Nato om vem som kommer först till Visby flygplats. Detta därför att kontrollen över Gotland är helt avgörande för utgången av en konflikt i Baltikum. Vid en kris i närtid kan Fredrik Reinfeldt komma att stå inför uppgiften att i Morgonekot förklara för svenska folket varför tyska fallskärmsjägare och amerikanska marinkårssoldater landsatts på ön. Detta dagen efter det att han mottagit ett telefonsamtal för konsultationer från Angela Merkel eller Barack Obama.

Vid en öppen konflikt i Baltikum blir det viktigt för Sverige att bidra till att hålla transportvägarna till de baltiska länderna öppna. Detta innebär att säkerhetsoperationer i Östersjöområdet blir ett centralt inslag. Sveriges hållning har stor betydelse då det blir en viktig uppgift för Nato att hålla Östersjöutloppen öppna och säkra sjö- och lufttransportvägarna till baltiska hamnar och flygplatser. Svensk kontroll eller Natokontroll över Gotland blir då helt avgörande för att dessa säkerhetsoperationer skall kunna genomföras framgångsrikt. Den svenska förmågan att bidra till kvalificerade marina säkerhetsoperationer är svag i dag och behöver förstärkas rejält. Det bör ske genom tillförsel av marina fartyg av liknande slag som de som Danmark och Norge anskaffat och som är väl utrustade för ändamålet. Därutöver behöver Sverige säkra förmågan att stödja de nödvändiga logistikoperationerna till Baltikum. Det innebär att kapaciteten i viktiga hamnar och på flygplatser bör ses över.

En viktig slutsats är att det inte är svenskt medlemskap i Nato som är viktigast utan svensk politisk och militär förmåga. Sverige har goda möjligheter att med relativt blygsamma insatser spela en betydande roll för att öka stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. Det kräver följande av regering och riksdag i det pågående arbetet inför nästa försvarsbeslut:
Förmåga att leva sig in i tänkbara framtida politiska och militära händelsekedjor i norra Europa.

Vilja och ambition att definiera de svenska nationella intressena i närområdet.

Mod att ta ansvar och tillföra de militära resurser som behövs för att stötta den svenska politiska viljan i Östersjöområdet och visa solidaritet med de baltiska staterna och Europa.
Det militära förmågelyftet kräver en omfördelning av resurser inom försvarsanslaget och ett ekonomiskt tillskott i storleksordningen 4-8 miljarder kronor per år. Det är väl använda pengar om det kan bidra till att det nuvarande gynnsamma säkerhetsläget i Östersjöområdet kan bevaras. Alternativet med en öppen konflikt i Baltikum och en möjlig återgång till säkerhetsläget före 1990 skulle förutom tragedin för de baltiska folken kunna medföra ett behov av radikalt ökade försvarsutgifter i Sverige. Det är risker vi inte bör ta.
De nya militära förmågorna bör vara på plats relativt snart och senast 2018-2020 för att göra bäst nytta. Det börjar alltså bli bråttom då ett aktivt svenskt förhållningssätt ger de bästa förutsättningarna för Sverige att bevara fred och säkerhet i närområdet.