”Därför skulle Sverige tjäna på att avskaffa värnskatten”

Arbetsgivare och fack inom Tjänste­sektorns samarbetsavtal är överens om att värnskatten bör avskaffas. Värnskatten är en kvarleva från 90-talskrisen som ger marginella intäkter till staten och som riskerar att försvaga incitamenten till utbildning och entreprenörskap.

År 1995 infördes den så kallade värn­skatten, genom att statsskatten höjdes från 20 till 25 procent. Åtgärden ingick som en del i ett åtgärdspaket för att ta Sverige ur den då rådande extremt svåra ekonomiska krisen med bland annat galopperande underskott i statens finanser. I dag finns värnskatten kvar som en femprocentig skatt på inkomster över 46.740 kr i månaden, utöver den statliga inkomstskatten på 20 procent.

Vid införandet gjorde den dåvarande regeringen klart att värnskatten bara var tillfällig och att den skulle tas bort så snart som krisen var över. Även då regeringen Reinfeldt tillträdde ingick löftet om att denna skatt skulle avskaffas.

Sexton år efter värnskattens införande och snart sex år efter att de borgerliga partierna tog över regeringsmakten kan vi konstatera att den tillfälliga skatten tycks ha blivit permanent.

Vi som är parter i Tjänstesektorns samarbetsavtal är överens om att det nu är hög tid att avskaffa värnskatten. Vi representerar både arbetsgivare och löntagare som verkar i den svenska kunskapsekonomin. Det rör sig om över tiotusen företag och över en halv miljon anställda. Dessa arbetar i en ekonomi där kunskap och förmågan att omsätta kunskapen till nya affärsidéer är avgörande för framgång och fler arbetstillfällen.

Utbildning och entreprenörskap måste uppmuntras och belönas. Medarbetarna är företagens största tillgång. Det är deras kompetens som bildar stommen i företagets tillgångar och grunden för Sveriges fortsatta konkurrenskraft och välfärd. Medarbetarnas vilja till utbildning och utveckling är särskilt viktig för den kunskapsintensiva delen av näringslivet, den del av näringslivet där de nya jobben förväntas komma.

Vi som parter på arbetsmarknaden har ett ansvar att stimulera denna drivkraft. Detta ansvar tar vi bland annat genom att verka för en väl fungerande lönebildning i företagen och att medarbetarna ges möjlighet till kompetensutveckling. Genom regelbundna utvecklingssamtal och individuell lönesättning ska medarbetarna uppmuntras till och belönas för fortbildning och nytänkande.

Men här har också staten ett ansvar. Utsikten om en god inkomst är ofta en viktig drivkraft – låt vara en bland flera – för den som väljer att utbilda sig, fortbilda sig eller att starta ett företag. Genom att avskaffa värnskatten skulle regeringen bidra till att öka incitamenten till utbildning och företagande i Sverige. År 2011 utgör värnskatten blygsamma 0,3 procent av statens skatteintäkter.

Enligt Långtidsutredningens (LU) huvudbetänkande från 2011 är det rimligt att ett avskaffande skulle innebära att arbetsutbudet stiger så pass mycket att skatteintäkterna blir oförändrade, eller till och med ökar. Samma slutsats drog Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) förra året.

Värnskattens blygsamma bidrag till statens totala skatteintäkter antyder också hur små fördelningspolitiska effekter som den faktiskt har. Detta i motsats till vad skattens förespråkare hävdar. I dagens skattesystem är det grundavdraget och den statliga skatten under värnskatten som står för den stora omfördelningen. Värnskatten har i detta sammanhang endast en marginell betydelse.

Tjänstesektorns samarbetsavtal har tillkommit som ett initiativ från parterna, från arbetsgivare och fackföreningar. I avtalet manifesterar vi vår vilja till och vårt ansvar för tillväxt och fler och bättre jobb.

Genom att avskaffa värnskatten skulle regeringen och finansministern bidra till en investering i den växande svenska tjänstesektorns konkurrenskraft. Det vore en klok investering.

Peter Hellberg
1:e vice ordförande Unionen

Jonas Milton
vd Almega

Benny Johansson
förbundsdirektör Civilekonomerna

Louise Adelborg
vd Jusek

Rickard Malmborg
förbundsdirektör Sveriges Ingenjörer