Sjukdom kommer i många olika former. Ibland är det fullkomligt självklart när man måste stanna hemma, som till exempel vid hög feber, allvarlig skada eller utbrott av akut anfall av allvarlig sjukdom. I många andra fall är övergången mellan nödvändig frånvaro och möjlighet att arbeta mycket mera flytande.

Hur ont ska man ha, hur smittsam ska man anse sig vara och när blir man en belastning i stället för en tillgång i arbetsgruppen? Vilken typ av arbete man har spelar roll. Men sjukförsäkringen kan också, som de flesta försäkringar, behöva en viss självrisk. Den ska fungera som hjälp för den avvägning och eftertanke som individen själv måste stå för när det gäller att göra rätt avvägning mellan att gå till arbetet eller stanna hemma.

I dagens sjukförsäkring finns därför en karensdag, vilket gör att man inte får någon ersättning för den första dagen man är hemma vid sjukdom.

Karensdagen slår emellertid olika hårt. För den som har låg inkomst och små marginaler kan en dags inkomstförlust vara det som stjälper månadens bräckliga ekonomi. Att Kommunal har många medlemmar med låga inkomster bidrar till att ett av de krav som mest konsekvent återkommer på förbundets kongresser är att avskaffa karensdagen. Men det finns en ännu större orättvisa. På sjukhus, äldreboenden och som personliga assistenter arbetar många långa nattpass, oftast cirka 10 timmar, och många av dem är av olika skäl deltidsanställda, med koncentrerade arbetspass. Och då inträffar något som knappast var avsett när karensdagen infördes.

Eftersom karensdagen konstruerats, inte som en femtedel av veckoinkomsten, utan som just första hela dagens (eller nattens) inkomst, får alla som råkar bli sjuka när de har ett långt arbetspass se en större andel av sin inkomst försvinna än alla de hel- och deltidsarbetande som har en jämn arbetsfördelning fem av veckans sju dagar.

Riktigt illa kan det bli för den som både arbetar deltid och långa pass. Vi har räknat ut att ett vårdbiträde som har en vanligt förekommande tjänst på 68 procent, 12 nätter på fem veckor, på en karensdag förlorar 9,4 procent av sin månadslön, att jämföras med 4,5 procent för alla som har en jämn arbetsbelastning fem av sju dagar.

Vår beräkning är gjord i en rapport som Kommunal presenterar på fredag och som vi hoppas ska leda till en diskussion om karensdag och självrisker i allmänhet och till en snabb insats för att rätta till karensavdraget för dem med koncentrerad arbetstid i synnerhet. Det senare borde vara desto enklare som det finns ett förslag som faktiskt redan är utrett, remissbehandlat och förordat av de allra flesta.

I de så kallade trepartssamtalen mellan parterna och staten i början av 2000-talet föreslogs att staten skulle utreda ett avdrag av en femtedels veckoinkomst i stället för en dags karensavdrag. Därmed löser man inte bara problemet för dem med koncentrerad tid, utan också att den som har flera arbetsgivare kan få flera karensdagar och den konstigheten att den som går hem sent på eftermiddagen och blir sjuk klarar sig med bara några timmars avdrag.

Socialdepartementet utarbetade ett lagförslag om ett avdrag med en femtedel av en fiktiv, det vill säga en genomsnittlig veckoinkomst som många tyckte var rättvist, lättbegripligt och genomförbart. De flesta arbetsgivarorganisationerna var positiva förutom SKL (Sveriges Kommuner och landsting) som agerar arbetsgivarpart för cirka 360 000 av Kommunals medlemmar. Vi finner SKL:s argumentering rätt tunn och partssnäv, men tydligen var den tillräcklig för att förslaget vilat tryggt och bortglömt i en byrålåda på Socialdepartementet alltsedan 2004.

Att de med koncentrerade arbetspass behandlas som alla andra, det vill säga får ett karensavdrag för den tid som motsvarar en femtedel av veckoarbetstiden och sjukpenning för de ytterligare timmar som arbetspasset omfattar, är Kommunals absolut viktigaste krav på förändring av karensdagen. Det är inte rimligt att just de som utför det tunga, viktiga och oundvikliga, men belastande nattarbetet ska drabbas av extra pålagor om de själva blir sjuka.

Utöver den förändringen kan man också diskutera om det finns bättre sätt att utforma karensavdraget än som helt avdrag för första dagen. En tanke är att man kanske i stället skulle ha halv ersättning i tre dagar, som dessutom skulle kunna ligga som till exempel dag 1, dag 5 och dag 10 i sjukfallet. I stället för att koncentrera hela drivkraften till eftertanke till första dagen skulle det innebära att man kanske överväger att gå tillbaka till arbetet när halvkarensdagarna kommer i stället för, som nu oftast sker, efter hela veckor.

En annan variant vi diskuterar är ett karenssparkonto för att lindra problemet med det oförutsedda bortfallet av pengar som kan vara särskilt besvärligt för låginkomsttagaren.

Om arbetsgivare och arbetstagare antingen genom lagstiftning eller avtal kommer överens om att sätta in pengar motsvarande till exempel tre karensdagar på ett sparkonto för arbetstagaren kan det visserligen ses som ett tvångssparande ur den lönepott som ändå borde vara tillgänglig för löntagarna. Det skulle ändå lindra likviditetsproblemet för den låginkomsttagare som i praktiken har svårt att skapa sin buffert. Den som tagit ut pengarna under året får mindre kvar att ta ut. Man har fått betala karensen själv, precis som i dag. Men man har i alla fall haft pengar i reserv, något som bör kunna öka individens känsla av oberoende och frihet.

Vi har ingen bestämd uppfattning om dessa varianter på karensdag, men vi tycker att det är viktigt att diskussionen kommer igång inför den parlamentariska socialförsäkringsutredningens arbete. Det är faktiskt inte ens självklart att en bra och stabil försäkring kräver någon karensdag alls.

I Danmark, Finland, Tyskland och Holland klarar man en låg och stabil sjukfrånvaro med full ersättning från första dagen. I Norge gör man det inte. I Sverige har vi under några årtionden inte heller gjort det. Men vem vet? Kanske kommer de samlade förslagen från utredningen rent av att gör karensdag onödig också i Sverige.
Börja med att byta ut karensdagen mot ett karensavdrag.

Annelie Nordström
ordf Kommunal

Anna Hedborg
Kommunals utredare