I alliansens regeringsförklaring fanns en viktig passus om att en förnyad utbildningspolitik kommer att respektera elevers olikheter och möta varje elev utifrån dennas behov. De flesta som hörde statsministerns presentation i riksdagen tänkte förmodligen på elever med funktionshinder eller med inlärningssvårigheter. Tagen på allvar kan denna skrivning öppna för förändringar inom ett länge försummat område av utbildningspolitiken - de begåvade barnen.
När det gäller idrotts- eller musiktalanger ser vi det som självklart att de får stöd för att utveckla sina särskilda förmågor. Men när det gäller teoretiska begåvningar är det närmast tabu att plädera för att de ska få samma möjlighet att utveckla sin särskilda begåvning.
Det finns i dag en utbredd uppfattning att begåvade elever alltid klarar sig själva, att de är duktiga och framgångsrika i skolan. De behöver därför ingen särskild uppmärksamhet. Vi vet numera att detta inte stämmer. Resultaten från en pågående schweizisk studie är så remarkabla att vi inte längre kan blunda för de begåvade barnens situation.
I dag kan allt fler barn redan läsa och räkna när de ska börja skolan och frågan är hur väl skolan är förberedd på denna nya situation. Barn som kan läsa och räkna redan vid skolstarten är ett socialt faktum - de finns där och skolan behöver fundera över hur den bemöter dessa barn. Vad vet vi egentligen om dem? Är de särskilt begåvade eller är deras tidigt utvecklade färdigheter kanske bara ett uttryck för ambitiösa föräldrars iver att barnen ska vara duktiga i skolan?
Detta var utgångspunkten för en studie påbörjad 1995 och som löper fram till 2008, där man följer barn som kunde läsa och/eller räkna när de började skolan upp till inträdet i vuxenlivet. Undersökningsgruppen består av ett urval på runt 200 av totalt ungefär 2 700 barn som kunde läsa och/eller räkna vid skolstarten från två hundra skolor i tyskspråkiga kantoner i Schweiz och Liechtenstein hösten 1995.
Undersökningsgruppen har delats in i tre undergrupper: 1) TL - tidiga läsare, 2)TR - tidiga räknare, samt 3) TLR - tidiga läsare och räknare. Kontrollgruppen består av två hundra barn som har matchats mot skola, klass och ålder.
Alla barn i undersökningsgruppen låg vid inträdet i skolan minst ett år före sina klasskamrater. Barnen utmärkte sig alltså redan vid skolstarten som en särskild grupp. En första fråga var naturligtvis om de efter fem år i skolan fortfarande utmärker sig. Svaret är ja. De utmärker sig som grupp i två viktiga avseenden:
· kognitiv förmåga - de klarar uppgifter gällande logisk förmåga, klassificering, strukturering och rumsföreställning bättre än kontrollgruppen.
· personlighet - de presterar bättre, har högre inlärningstempo och har bättre tillförsikt än kontrollgruppen.
Ett barn behöver inte vara begåvat för att det kan läsa vid skolstarten. Omvänt gäller också att begåvade barn inte nödvändigtvis kan läsa eller räkna när de börjar skolan. Det helt avgörande om man ska kunna se någon långtidseffekt av den tidiga förmågan är om barnen själva tagit initiativ till att lära sig att läsa och räkna. Det är bland dessa barn som man finner de begåvade barnen. För de barn där föräldrar eller någon annan, till exempel morförälder eller ett syskon, lärt dem läsa eller räkna fann man ingen långtidseffekt.
Tittar man på de olika grupperna så framträder intressanta skillnader. TLR-gruppen, alltså de barn som både kunde läsa och räkna när de började skolan, kännetecknas av multipeltalanger. De uppvisar högre prestationsförmåga, högre motivation och inlärningstempo än sina kamrater. De har flyt i skolan. De glömmer tid och rum, de uppslukas av sina uppgifter. Flickorna är faktiskt bättre än pojkarna.
TL/TR-grupperna uppvisar spetsprestationer i tyska respektive matematik. Skillnaderna som fanns till kamraterna vid skolstarten har blivit större efter fem år. TL-gruppen är den mest kreativa och har höga betyg i tyska, men relativt låga i matematik. TR-gruppen uppvisar en tydlig begåvning i matematik, idrott och slöjd, men betydligt sämre i tyska.
En slutsats man kan dra är att det är möjligt att identifiera begåvade elever i matematik och språk i början av grundskoletiden. Ungefär hälften av de begåvade eleverna identifierades av sina lärare. Det betyder också att den andra hälften inte identifierades som begåvade av sina lärare. Det helt avgörande är att tidig läsning och räkning bygger på barnets eget initiativ.
Det finns naturligtvis också en baksida på medaljen. De barn som tidigt visade tecken på att underprestera har inte haft någon positiv utveckling. Gruppen underpresterare omfattar 25 procent av TLR-gruppen. Det var vanligt att de hade hoppat över ett skolår. Vid inträdet till "högstadiet" drabbades gruppen av ett kraftigt prestationsfall och koncentrationsstörningar beroende på bristande arbetsvanor och studieteknik.
Forskargruppen identifierade tre skilda grupper bland de begåvade barnen:
1. Idealtypen, som omfattar cirka 60 procent av de begåvade barnen. De är framgångsrika, högt motiverade, har flyt i skolarbetet. De har höga, men inte enastående prestationer.
2. Egocentrikern, som är aggressiv, störande och självupptagen. Inte sällan spelar eleven rollen som klassens pajas.
3. Outsidern/enstöringen, som är otillgänglig, introvert och är inte integrerad i klassen.
Situationen för de två sistnämnda grupperna är mycket bekymmersam. En tredjedel av gruppen outsider utgörs av TRL med mycket höga kognitiva färdigheter. En slutsats som dras är att mycket hög kognitiv förmåga måste uppfattas som en riskfaktor.
TRL-barnen med särskilt hög kognitiv förmåga och kreativitet uppvisar de mest utpräglade inlärningssvårigheterna! Orsaken är bristande arbetsvanor och dålig studieteknik. De första åren har de inte behövt anstränga sig. De har aldrig behövt läsa någon läxa. När de en gång har hört lärarens genomgång kan de den. När kraven sedan ökar vid övergången till högstadiet så har de inte tillägnat sig några fungerande arbetsvanor eller någon mer utvecklad studieteknik. De är helt oförberedda på de ökande kraven. De har ingen aning om hur man gör när man lär sig. Det kommer som en chock - de får svårt att koncentrera sig och deras skolprestationer faller dramatiskt.
Studien tar fullständigt död på myten om att begåvade barn klarar sig själva och inte behöver någon särskild uppmärksamhet eller särskilt stöd i skolan. Den bekräftar tidigare forskning om begåvade barn - de måste få erkännande och erbjudas utmaningar precis som de andra barnen. De begåvade barnen kan i kognitivt hänseende vara två-tre år före sina klasskamrater, men socialt är de på samma nivå som sina klasskamrater.
Särskilt begåvade elever utgör en relativt liten andel av en årsklass. De är i flera avseenden olika andra elever och har rätt att bemötas med respekt och få möjlighet att utveckla sin potential. Vi vet nu att de behöver uppmärksammas tidigt i grundskolan.
Det finns ett spirande intresse bland lärare att utveckla verksamheter för de begåvade barnen, men det finns fördomar och mentala blockeringar hos politiker och skolledare, som bromsar en sådan utveckling.
Arne Engström