Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Dela upp brottet våldtäkt i två – för tonårsflickors skull”

Ny studie. I takt med att definitionen av våldtäkt har vidgats har en allt mindre andel av anmälningarna lett till åtal. Sexövergrepp utan tydliga skador ses sällan som våldtäkt. Därför behövs en brottskategori för ”våldtäkter utan våld”, skriver fyra företrädare för ett EU-projekt om sexövergrepp mot unga.

I genomsnitt var tionde flicka i Europa riskerar att bli utsatt för sexuellt tvång eller våldtäkt före 19 års ålder, enligt en EU-undersökning. I Sverige är andelen något högre, cirka 13 procent, medan den i länder i Öst- och Sydeuropa ligger betydligt lägre. Sexuella övergrepp mot barn i tonåren tycks öka i hela Europa och är av en så hög omfattning att det utgör ett folkhälsoproblem. Det är också ett gemensamt problem att de flesta våldtäkter inte anmäls och att mycket få förövare blir fällda för brottet.

I dag, fredag, framläggs resultaten av en EU-studie (Y-SAV) som samlat fakta om sexuella övergrepp mot ungdomar i Europa och utformat rekommendationer för hur problemet bör tacklas. Där konstateras först att den så kallade lovlighetsåldern skiljer sig kraftigt mellan olika stater: från 13 till 18 år. En debatt om mogenhetsåldern inom EU skulle vara av intresse som ett sätt att diskutera den utsatthet som drabbar ungdomar mellan lovlighetsåldern och 18 år. Enligt Barnkonventionen är de barn, men enligt sexuallagstiftningen är de vuxna och hamnar på så sätt mellan två stolar - det finns för denna åldersgrupp i dag inget skydd mot sexuella övergrepp (med penetration) om det inte är fråga om ”våldtäkt”. I de flesta länder sker därför inte heller någon anmälan och det betyder i sin tur att intresset för frågan knappast är märkbart, vare sig hos myndigheter, i medierna eller i forskningen, medan det i länder med högre anmälningstal finns en levande debatt om tonårsflickors utsatthet.

Sverige har den absolut högsta anmälningsfrekvensen i Europa när det gäller våldtäkter: över 6.000, varav cirka 2.000 gäller barn under 15 år. I till befolkningsstorleken jämförbara länder som Danmark, Portugal och Grekland anmäls bara cirka 400 våldtäkter per år. Detta betyder förmodligen inte att det är mycket vanligare med våldtäkter i Sverige – när det gäller offerundersökningar ligger Sverige nära mitten – men att benägenheten att anmäla är oerhört mycket större. Skälen till detta kan vara många, till exempel större sexuell öppenhet och lägre grad av social stigmatisering av våldtäktsoffer, men en viktig förklaring till att anmälningarna ökat med 300 procent på tio år torde vara hur begreppet våldtäkt tolkas. Om våldtäkt ses som ett överfall som bemöts med motstånd och resulterar i sönderrivna kläder och skador blir det få anmälningar, medan det blir mångdubbelt fler om den allmänna uppfattningen är att ”ett nej är ett nej hur sent det än kommer”. I de flesta länder anmäls nästan bara överfallsvåldtäkter. I Sverige är det bara en mindre andel av våldtäktsanmälningarna som har den karaktären. De flesta anmälningar i länder med många anmälningar har kända misstänkta men sällan tydliga skador eller andra direkta bevis.

Att sexuella övergrepp anmäls till polisen har betydelse i många avseenden. Det är en viktig manifestation av motstånd – att det beteende man blivit utsatt för inte kan accepteras - och en plattform för den psykiska rehabilitering som de flesta offer behöver. Däremot är det en illusion att tro att brottet kommer att leda till åtal. Det är inte fler våldtäktsmän som fälls i dag än för tio år sedan (cirka 300) och det är bara dubbelt så många fler som fälls i Sverige jämfört med Danmark, trots att anmälningarna är 15 gånger fler. Den måttliga ökning av åtalen som har skett på senare år i Sverige har ätits upp av den ökade friandefrekvensen; för tio år sedan låg den på ca tio procent, 2010 var den 34 procent. Det betyder också att den utvidgning av våldtäktsbestämmelsen som skedde 2005, då utnyttjande av ”hjälplöst tillstånd” kom att räknas som våldtäkt, inte hade någon större effekt. Och inte heller kan man anta att årets lagändring till ”särskilt utsatt situation” kommer att medföra fler fällande domar. Trots att Sverige alltså har mångdubbelt fler anmälningar än de flesta länder inom EU är andelen fällda våldtäktsmän inte högre. I praktiken gäller samma norm som i resten av Europa; flickor som anses ha tagit risker, till exempel varit berusade och följt med på en ”efterfest”, har mycket sällan möjlighet till upprättelse.

Det gemensamma problemet inom EU är, enligt Y-SAV, att det finns ett motstånd mot att betrakta sexuella övergrepp vid dating och inom relationer som våldtäkter. Detta drabbar framför allt tonårsflickor, som inte förmår att uttrycka sin ovilja till sex på ett så tydligt sätt som lagen och juristerna kräver.

Lösningen borde kanske, enligt projektet, vara att införa ett lindrigare brott för ”våldtäkter utan våld”. Detta har redan diskuterats i Sverige, bland annat av senaste Sexualbrottsutredningen (SOU 2010:71) som föreslog ”sexuellt övergrepp” som brottsrubrik när samlag skett ”utan tillåtelse”, men förslaget förkastades av regeringen. Ett alternativ är att inte alls använda begreppet ”våldtäkt” utan i stället ”sexuellt utnyttjande” för alla typer av övergrepp och differentiera påföljden enbart efter straffvärde. Under alla förhållanden borde våldtäktslagarna inom EU, enligt Y-SAV, bygga på bristande samtycke och detta är också ett krav enligt Istanbulkonventionen 2011. Syftet med att ersätta ”våld” med ”bristande samtycke” är inte i första hand att öka möjligheten att fälla förövare, utan att en sådan lag faktiskt utgör ett stöd för tonåringarna. Genom budskapet att ett samtycke krävs för sex premieras ansvarstagande och hänsyn. I rättsprocessen kan fokus flyttas till den misstänkte. Samtidigt visar erfarenheter från England att en samtyckesbestämmelse måste förenas med kampanjer och utbildning i skolorna för att ge effekt.

Tonåringarnas situation när det gäller sex är en folkhälsofråga som vuxenvärlden måste våga hantera. Sexuella övergrepp har ofta livslånga konsekvenser för de drabbade och därför måste risken bekämpas aktivt. I en tid där populärkultur och sociala medier bildar en bas för uppfattningar om sexuallivet behöver ungdomarna stöd för att skaffa sig förutsättningar för goda relationer mellan könen. Inte minst handlar det om att förmå unga tonårspojkar att reflektera över en alternativ mansroll som är frikopplad från sexuell makt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.