I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. I den här gruppen finns också en föreställning om att demokrati inte spelar så stor roll. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Det här är ett hot mot demokratins grundvalar, skriver statsvetaren och forskningsledaren Staffan I. Lindberg.

I Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen, och nu senast Syrien, kämpar och dör den unga generationen för rösträtt och demokrati. Kampen för demokratiska rättigheter i vårt eget land ligger inte så långt tillbaka i tiden. I Ådalen 1931 dödade svensk militär 5 demonstranter och skadesköt än fler. Andra världskriget innebar en befrielse från Mussolini och Hitler för många länder i Europa, men var början på en 45-årig diktatur för andra. Frihet och rättvisa har aldrig varit gratis.

I den senaste World Values Survey-undersökningen som vi genomförde i Sverige under februari–april 2011, ställde vi för första gången frågor om det som kan kallas politisk korruption. Jag har medverkat till att utveckla dessa frågor för att undersöka hot mot demokratin i afrikanska och andra länder.

Bland 1.208 slumpvis utvalda medborgare i Sverige finner vi att så många som 7 procent skulle kunna tänka sig att lägga sin röst i riksdagsvalet på den politiker som ”erbjuder en mindre summa pengar eller annan gåva”. Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra är 9 procent i Ghana – ett land där den vetenskapliga litteraturen ofta menar att demokratin undermineras av att det ”bara handlar om pengar”.

Men i Sverige är det mest unga människor som på detta sätt är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29 åringar uppger att de kan tänka sig att byta parti och lägga sin röst på den som ger dem en mindre summa pengar. Detta är generationen som blivit vuxen efter kalla krigets slut och demokratins seger över kommunismen. Endast 2,5 procent av dem som är 40 år eller äldre svarar likadant. En annan illustration: Om en riksdagskandidat från ett annat parti fixar ett jobb åt personen i fråga eller någon i hans eller hennes närhet, är 28 procent av den yngre generationen redo att ge bort sin röst.

Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. De äldre i Sverige som haft diktaturer in på livet har en helt annan bild av värdet av demokrati. För 97 procent av dem är det mycket viktigt att de lever i ett demokratiskt styrt land.

Hur kan detta komma sig? En möjlighet är den hypotes som min 16-åriga dotter lade fram:

– Alla pratar så mycket om hur bra det går ekonomiskt för Kina och hur bra de har det, och ingen talar om fattigdomen och förtrycket på landsbygden, så de kanske får intrycket att diktatur inte är så farligt.

Kanske det. Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.

Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter.
Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.

Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook.

De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll.
Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?

Faktum kvarstår. En relativt stor grupp unga medborgare i Sverige kan vara beredda att sälja sina demokratiska rättigheter för en mindre summa pengar. Många av dem tycker inte att det spelar så stor roll om vi har demokrati eller inte. Samtidigt som diktaturer i Mellanöstern och Nordafrika rämnar under trycket från de ungas krav på rösträtt, ser vi oroande hot mot demokratins grundvalar i Sverige.

Staffan I. Lindberg,
forskningsledare för World Values Survey-Sweden,
forskare vid Quality of Government Institute,
docent vid Statsvetenskapliga institutionen Göteborgs universitet.