Länsförsäkringars vd: Sverige måste skapa en kultur där det är naturligt att bygga upp ett eget sparkapital. Lågt eget sparande, särskilt i kombination med hög belåning, resulterar i en sårbar privatekonomi. En bredare debatt behövs därför om behovet av ökat sparande. Vi har tagit fram en modell som skulle ge hushållen en skattelättnad på 30 procent av sparbeloppet. Nu måste regeringen agera, skriver Sten Dunér.
Vi har just upplevt en av vårt århundrades mest omfattande ekonomiska kriser. Ett av skälen till krisen, enkelt uttryckt, är att hushåll och stater har levt över sina tillgångar. Mot den bakgrunden är det förvånande att vikten av ett ökat privat sparande varken diskuterades i valrörelsen eller lyftes fram i regeringsförklaringen. Inte bara staten, utan även de svenska hushållen, måste spara för att skapa en trygg ekonomi för framtiden. Att regeringen nu i försiktiga formuleringar i budgeten för fram tanken på investeringskonton är bra, men man måste ta ett större grepp än så.
I en rapport som Länsförsäkringar presenterade i slutet av sommaren svarade 1 000 svenskar på frågor om sitt sparande. Resultatet visar att en stor del av svenska folket i dag saknar ett eget sparande. Tre av tio svenskar har exempelvis en sparbuffert på under 19 000 kronor. 10 procent har ingen sparbuffert alls. Så kan vi givetvis inte ha det. Som väl är uppger många att man vill spara mer. Men det behövs incitament.
Lågt eget sparande, särskilt i kombination med en hög belåning, resulterar i en väldigt sårbar privatekonomi. Ett hushåll med lågt sparande har givetvis svårt att klara oförutsedda utgifter. Det behöver inte bara handla om en trasig spis eller kyl utan också om att hantera perioder där inkomsterna blir lägre än vanligt, till exempel om man blir arbetslös eller långvarigt sjuk. Hundratusentals svenska hushåll lever i det avseendet i en otrygg ekonomisk situation i dag.
Motsatsen är den frihet som en sparbuffert ger. Alltifrån tryggheten det innebär att kunna klara en oplanerad utgift, till friheten att ha en insats till ett eget boende, att kunna göra en spontanresa eller att bara sätta lite mer guldkant på vardagen. De små, snabba lånen med ofta oskäliga räntor som vissa använder för att finansiera denna typ av aktiviteter ger möjligtvis en kortsiktig frihet, men skapar på sikt bara ännu mer begränsad handlingsfrihet. Vi behöver i stället skapa en kultur där det är naturligt att redan från första inkomstdagen avsätta en mindre månadspeng för att på så sätt börja bygga upp ett eget sparkapital.
Sverige har under de senaste 20–30 åren gått från en ekonomi där man tvingades spara först och köpa sedan, till en ekonomi där det blivit vanligare att låna till konsumtion. Från sparekonomi till låneekonomi. Vad händer med tillväxten den dagen den lånefinansierade konsumtionsökningen faller? Sparande i aktier och fonder bidrar dessutom till att skapa tillgång till nödvändigt riskkapital för många svenska små och stora företag, vilket i sin tur skapar tillväxt och arbetstillfällen till nytta för samhället.
Vi behöver en mycket bredare debatt om behovet av ökat sparande. Den kan inte enbart fokusera på statens incitament för det privata pensionssparandet, som exempelvis den ESO-rapport gör som publicerades före sommaren. Det får inte heller stanna vid ett förslag som bara rör olika former av värdepapper, som idén om investeringskonton hittills har signalerat. Målet med reformen är ju inte främst att få fler att intressera sig för värdepapper utan skapa ökad trygghet genom en egen sparbuffert. Därför behöver det skapas bättre incitament som helhet för det enskilda sparandet. De före detta ministrarna Gösta Bohmans och Erik Åsbrinks respektive insatser måste upprepas.
Vi har tagit fram en ny modell som vi kallar Trygghetsspar. En modell som skulle öka den ekonomiska tryggheten för hundratusentals svenska hushåll. Förslaget är en fortsättning på tidigare genomförda sparreformer. Samtliga medborgare skulle i vår modell få en skattelättnad på 30 procent på det sparade beloppet. Med andra ord en avdragsrätt på allt sparande. Sparbeloppet maximeras till mellan 1 000 och 2 000 kronor per månad. Totalt sparbelopp bör också vara begränsat till förslagsvis 50 000 kronor.
Trygghetsspar skulle givetvis teoretiskt innebära uteblivna skatteintäkter för staten. Om vi antar att en miljon svenskar skulle utnyttja möjligheten med reformen, men att avkastningen är skattepliktig på vanligt sätt med 30 procent, så kan nettokostnaden för staten uppskattas till strax under 10 miljarder kronor.
Att hitta rätt balans i incitamentsnivåerna är givetvis av yttersta vikt. Vi har i framtagandet av modellen laborerat med en hel del olika nivåer och former, men det viktiga i detta skede är inte detaljer. Det viktiga är ambitionen och grundmodellen; att göra något åt ett stort samhällsproblem. Trygghetsspar skulle ge alla en möjlighet att bygga upp ett sparande som på sikt ger en beredskap och trygghet att klara oförutsedda utgifter. Framförallt så har reformen ett viktigt symbolvärde och kan bidra till att etablera ett sunt sparbeteende.
Sparfrågan försvann i den nyss passerade valrörelsen och den saknades också helt i regeringsförklaringen. Nu måste den upp på den politiska agendan.
Investeringskonton är ett litet steg i rätt riktning men jag vill uppmana regeringen att aktivt söka lösningar som stimulerar till ett brett ökat sparande där målet främst är att ge ekonomisk trygghet till svenska hushåll. Och det bör ske redan tidigt under denna mandatperiod.
Sten Dunér
vd Länsförsäkringar AB