”Den svenska modellen måste skapa fler jobb för att överleva”

Publicerad 2010-11-04 00:50

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Forskningsinstitutet Ratio: Arbetspolitiken måste reformeras för att ge fler ungdomar och invandrare arbete. Den svenska modellen har förändrats radikalt genom åren. Trenden går mot mer ansvar för individen, sänkta skatter och bidrag samtidigt som det offentliga tar ansvar för välfärd och social trygghet. Ansvarsfördelningen mellan stat och individ behöver tydliggöras, särskilt inom vård och omsorg. Det största problemet för den nya modellen är att Sverige har bland Europas högsta arbetslöshetssiffor när det gäller unga och invandrare, skriver Nils Karlson.

Det vi kallar ”den svenska modellen” baseras i grunden på ett sorts samförstånd mellan väljare och valda om ansvarsfördelningen mellan stat och individ, mellan offentligt och privat.

Denna modell har länge åtnjutit hög legitimitet bland svenska medborgare. Under minst femtio års tid har i princip alla riksdagsval vunnits av partier som värnat den svenska modellen. Så också 2010. De partier som sagt sig vilja genomföra systemskiften eller radikala förändringar har inte fått väljarnas förtroende.

Trots det talar mycket för att vi i dag är på väg att få en ny svensk modell som i väsentliga avseenden radikalt skiljer sig från den traditionella svenska modellen. Men som så ofta när det gäller stora samhällsförändringar förmår vi inte se dem förrän de redan är på väg att fullbordas. Valresultatet i september bekräftar förändringens legitimitet, snarare än att det bestämmer dess inriktning. Denna hade etablerats långt tidigare.

I denna nya svenska modell har ansvarsfördelningen mellan politik och medborgare förskjutits. Modellen är fortfarande under utveckling, men följande kännetecken kan identifieras:

• Individens eget ansvar och fria val fått ökad betydelse, medan politikens roll har renodlats och reducerats.

• Skatter och bidrag har sänkts, marknader har avreglerats, verksamheter har privatiserats och offentligt finansierade tjänster produceras av privata aktörer.

• Socialförsäkringssystemen har blivit mer försäkringsmässiga och mer inriktade på grundtrygghet, och mindre omfördelande.

• Likväl är det en välfärdsstat där det offentliga tar ansvar för att alla medborgare garanteras välfärdstjänster och social trygghet.

Dessutom har en ny makroekonomisk regim trovärdigt etablerats, med överskotts- och inflationsmål som viktiga inslag.

Det är viktigt att understryka att det är en successiv förskjutning och förändrad inriktning det handlar om. Sverige har exempelvis fortfarande bland västvärldens högsta skattetryck. Detta har dock sjunkit från drygt 55 procent av BNP till drygt 45 procent, vilket är en dramatisk förändring.

Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.

Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.

I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.

I de forskningsprojekt om politisk förändring och ekonomisk-politiskt lärande som bedrivs vid forskningsinstitutet Ratio är en av de kanske mest intressanta slutsatserna att den nya svenska modellen har införts steg för steg av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar sedan mitten av 1980-talet. Det har varit pragmatism snarare än ideologi som har drivit processen.

Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.

Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.

Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.

Det är troligen en viktig del av förklaringen till deras framgångar under senare år.

På många sätt har Sveriges utveckling under denna period varit imponerande. Från mitten på 1990-talet då reformerna började få effekt har Sverige haft bland västvärldens högsta produktivitet.

Sveriges löntagare har haft en unikt god reallöneutveckling. En tjänsteman tjänade i genomsnitt 128 000 kr mer per år 2007 än 1994 och en arbetare 63 000 kr mer, räknat i 2008 års priser.

De senaste tre–fyra åren har kombinationen av skattesänkningar och lönehöjningar givit ännu mer i plånböckerna. Kontrasten med perioden 1970 till 1990 är talande – då lyste reallöneökningar med sin frånvaro, samtidigt som de nominella lönerna höjdes med 400 procent. Det är dessa framgångar som förklarar reformprocessens legitimitet.

Även den framgångsrika hanteringen av finanskrisen kan sannolikt i betydande utsträckning förklaras av att Sverige, till skillnad från många andra länder, faktiskt redan hade genomfört ett antal betydande strukturreformer.

Samtidigt är det uppenbart att denna nya svenska modell inte är färdigutvecklad. Ansvarsfördelningen mellan stat och individ, mellan offentligt och privat, behöver tydliggöras, kanske särskilt när det gäller vård och äldreomsorg, men också på socialförsäkringsområdet.

Här är pensionssystemets tydliga uppdelning mellan statlig pension, premiepension, privat avtalspension och privat pensionssparande föredömlig och bör kunna tillämpas även på andra områden.

Modellens största utmaning handlar dock om Sveriges oförmåga att skapa nya jobb. Netto har inga nya arbeten tillkommit i privat sektor sedan 1950, även om en viss förbättring har skett sedan mitten på 1990-talet.

Särskilt unga och invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Sverige har bland Europas högsta arbetslöshetssiffror för dessa grupper. Vi tillhör också de länder där ungas etablerings-ålder på arbetsmarknaden stigit kraftigast. Från 1990-talets början har åldern då 75 procent av en årskull är ute på arbetsmarknaden stigit från drygt 20 till närmare 30 år. Detta är negativt för dem som individer, för samhällsekonomin och för företagens kompetensförsörjning. Även politiskt är det uppenbart att priset varit högt.

Mycket talar därför för att det är på arbets- och näringspolitikens områden de stora återstående reformbehoven finns. Här har politiken ännu inte levererat.

Att den svenska modellen kan skapa förutsättningar för fler jobb i växande företag torde vara en förutsättning för dess långsiktiga legitimitet.

Nils Karlson
nationalekonom och statsvetare, docent, vd Forskningsinstitutet Ratio

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Nyheter från debatt

”Utsatta barn får ständigt sina rättigheter åsidosatta”

Barnombudsmannen: Sverige uppfyller inte de krav som Barnkonventionen ställer. Nu bör konventionen göras till svensk lag.

”Viktigt att utreda Sveriges export av försvarsmateriel”

Andreas Ekman Duse: ISP välkomnar den utredning som regeringen nu tillsätter för att se över krigsmateriellagen från 1993.

”Polisen bör bli en enda myndighet”

Bengt Svenson: Dagens uppdelning i 21 polismyndigheter och en central förvaltningsmyndighet ger inte de bästa förutsättningarna att bekämpa brott.

Foto: Scanpix

”Har ändrat mig om steriliseringarna”

Ärkebiskop Anders Wejryd: Svenska kyrkan har nog avgett många remissvar som man skulle vara främmande för i dag. Det är Gud som är evig, inte kyrkliga åsikter!

”Lärare och elever får betala för Björklunds skolreformer”

Eva-Lis Sirén och Gustav Fridolin: Behörighets­reformen och den uppskjutna legitimationsreformen är bara ett par exempel.

Mer från förstasidan

Webb-TV

”Inte viktigt att ta ut fastighetsskatt”

Flera nya ansikten i Löfvens lag. Magdalena Andersson, nu överdirektör på Skatteverket, blir ny ekonomiskpolitisk talesperson.

DN:s Maria Crofts om laget: ”Löfven kopierar Reinfeldt”.

Foto: Cpl Joe Blogs / MOD/AFP 13 misstänkta pirater tillfångatas utanför Somalias kust i januari.

Nu ska piraterna stoppas

Toppmöte om Somalia. Piratverksamheten utanför Afrikas horn är ett av problemen som diskuterades av världens ledare.

Foto: AP

Isaf-soldater dödade i östra Afghanistan

Norsk soldat sårad. Två utländska soldater har skjutits ihjäl i Afghanistan, meddelar Isaf, den internationella styrkan där Sverige ingår.

DN Debatt på Twitter

Anmäl dig till mikrobloggen. Missa inget från Sveriges tyngsta debattsida.

Så jobbar DN:s debattredaktion.

Så jobbar DN:s debattredaktion. Läs DN Debatts öppenhetsrapport om perioden 25 maj 2009 - 24 maj 2010.

Kontakt DN Debatt

Redaktör DN Debatt: Bo G Andersson
Tel: 08-738 1223
Bitr redaktör DN Debatt: Peter Ganneby
Tel: 08-738 1209
E-post: debatt@dn.se

Mer från DN.se

Bästa nyhetssajt

DN.se prisad. Har utsetts till bästa svenska nyhetssajt av Internetworld.

DN på Facebook

Klicka på gilla-knappen. Få de viktigaste nyheterna direkt i ditt Facebookflöde.