Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Den svenska sjukvården inte längre av världsklass”

Stora brister. DN:s reportage i går om en missad diagnos på ett cancersjukt barn är bara en i raden av larmrapporter. Om svensk sjukvård ska komma upp i den världsklass som socialminister Göran Hägglund tror att vi har i dag, måste han reagera på den här typen av händelser, skriver Hugo Lagercrantz.

DN rapporterade på tisdagen, den 23 juli, om en fyraåring med leukemi, vars diagnos missades på en vårdcentral i Stockholms västerort. Hennes föräldrar hade sökt flera gånger med flickan på grund av hennes långvariga symtom, men hon skickades ändå hem efter varje besök. Att missa en dödlig sjukdom på detta sätt skall inte hända i dag. Risken borde vara lika liten som att ett trafikflygplan störtar på Bromma flygplats.

Men brister inom barnsjukvården, BB-kris, ständiga överbeläggningar, sjuksköterskebrist och så Marciej Zarembas förödande kritik av sjukvårdens styrsystem tycks inte bekomma sjukvårdsministern Göran Hägglund. Han berörde knappt dessa problem i sitt tal vid Almedalen. Det var med stor besvikelse man hörde den trevlige ministern avfärda det så kallade läkarupproret i Rapport den 20 juni. Han påstod att Sverige är bäst eller bland de bästa oavsett vad man mäter inom sjukvården.

Den svenska sjukvården är inte världsbäst.

Häromåret var det Frankrike, som var bäst både när det gällde kvalitet och tillgänglighet. Holland har rankats bäst i en aktuell utvärdering (Health Consumer Powerhouse). Även Danmark, Island och Österrike är betydligt bättre än vi är i Sverige. På Cypern kan man när som helst få tag på en barnläkare i öppen vård. I Sverige finns det knappt en enda öppenvårdsbarnläkare norr om Dalälven. Även om sjukvården i Storbritannien har sina brister så är läkarna där betydligt kunnigare. För att bli consultant – motsvarande överläkare – måste de genomgå omfattande prov. I Sverige krävs det i stort sett bara att man tjänstgjort i fem år. I Storbritannien premieras dessutom läkarna om de rekryterar patienter för forskning. I Sverige har unga läkare som ägnar sig åt forskning betydligt lägre lön än sina jämnåriga som snabbt gått sina fem år och blivit specialister. Det saknas också spjutspetskompetens inom vissa områden, varför patienter med ovanliga och komplicerade sjukdomar måste åka utomlands.

Som barnläkare är jag särskilt orolig för barnmedicinen. När Bror Rexed var generaldirektör för Socialstyrelsen var ambitionen att alla barn skulle ha sina egna husläkare, det vill säga barnläkarspecialister. Det fanns gott om barn­mottagningar särskilt i storstädernas förorter. Alla barnavårdscentraler sköttes av barnläkare. En hel generation av barnläkare utbildades, som nu går i pension.

Barn som blir sjuka och inte kräver ambulanstransport hänvisas i dag i första hand till allmänläkare (husläkare). Problemet är att de har väldigt lite utbildning i barnmedicin. Det är inget krav, som det är i Storbritannien. Många föräldrar litar därför inte på sina husläkare utan tar sina barn direkt till barnklinikerna i stället, som i storstäderna översvämmas av barn. Platssituationen är ofta kritisk, särskilt vid RS-virusepidemier. Det svåra läget påtalades i en debattartikel i DN nyligen undertecknad av ett flertal barnläkare (Stockholmsdebatt den 16/2).

Särskilt oroande är nedskärningen av utbildningen i barnmedicin. Tidigare skulle varje läkarkandidat genomgå åtta till tio veckors kurs i pediatrik. Nu håller det på att skäras ner till hälften. Visserligen kan specialintresserade läkarstudenter välja elektiva kurser i barnmedicin. Men nästan alla läkare bör ha en ordentlig barnmedicinsk utbildning, då exempelvis öron- och ögonläkare liksom ortopeder har många barnpatienter. Särskilt allmänläkare bör ha en gedigen barnutbildning om de ska fortsätta ha det primära ansvaret för sjuka barn i öppen vård.

Inte bara den barnmedicinska utbildningen utan även läkarutbildningen i allmänhet kan försämras om enmansutredarens Stefan Lindgrens förslag går igenom. Den ska alltmer baseras på problembaserad inlärning, det vill säga studera människokroppen och dess sjukdomar med olika datorprogram. Att lyssna på föreläsningar och gå med på undervisningsronder anses förlegat. Likaså blir det mindre tid för att undersöka så väl friska som sjuka barn, vilket knappast kan ersättas av undervisning via skärm.

När jag studerade medicin på 1960-talet var de flesta lärarna i anatomi, kemi och fysiologi läkare med viss sjukvårdserfarenhet. I dag bedrivs den prekliniska läkarutbildningen nästan enbart av lärare som inte är läkare. Till och med den som högst ansvarig för läkarutbildningen vid Karolinska Institutet är inte läkare längre.

Den så kallade lundamodellen som Lindgren vill införa i hela landet har dömts ut av studenter (Läkartidningen 2012, sid 936).

Om Göran Hägglund vill göra någon insats för sjukvården så att vi kommer upp i den världsklass, som han tror att vi har i dag, måste han reagera mer på larmrapporter som den med det aktuella fallet med det cancersjuka barnet.

En rad åtgärder bör genomdrivas:

Prioritera vården av de mest sjuka patienterna, som den framlidne KD-politikern och cancerläkaren Jerzy Einhorn verkade för.

Se till att små barn i första hand har barn­specialister som husläkare och att allmän­läkarna får bättre utbildning i barnmedicin. ­Alf Svensson insåg faktiskt detta och KD var från början negativa till husläkarreformen.

Förstatliga universitetssjukhusen och inför ett bonussystem för att gynna forskningen särskilt läkemedelsprövningar. Det senare är nödvändigt om vi inte skall förlora mer av vår läke­medelsindustri.

Se till att läkarutbildningen leds av ämnesansvariga akademiker och inte av pedagogiska programråd och dylikt. Läkarkandidaterna måste undervisas av skickliga och empatiska kliniker och inte via datorprogram.

Använd de så kallade kö-miljarderna till att höja specialistsjuksköterskornas löner, särskilt vid universitetssjukhusen. Det är orimligt att ­exempelvis barnsjuksköterskor och barn­morskor får sämre betalt än sjuksköterskor på vårdcentraler och sjukhem.

Satsa på fler läkarsekreterare så att läkarna kan avlastas från administration och dokumentation och ägna mer tid åt patienterna.