Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Det är i justeringen av siffrorna som opinionen kommer fram”

Svarsfrekvensen i klassiska opinionsundersökningar är snart så låg att den inte säger någonting om den allmänna opinionen. I stället är det i efterbearbetningen som speglingen av opinionen skapas. ”Allt det där vi gör med datan efteråt är liksom spackel och tejp för att reparera det sorgliga faktum att svarsfrekvensen inte blev så hög”, skriver Karin Nelsson och Anders Lithner för undersökningsföretaget Inizio och projektet Sverige tycker.

Den slumpmässiga undersökningen med hög svarsfrekvens är död, men vi vill inte låtsas om det. Liksom andra branscher – medierna, bankerna, detaljhandeln – befinner sig undersökningsbranschen mitt i en strukturomvandling. Och precis som det gjort i dessa branscher finns en tendens att klamra sig fast vid gamla principer som egentligen redan gått sönder. För beslutsfattande och demokrati är det essentiellt att det finns opartisk och pålitlig information om vad allmänheten gör och tycker. Om det även fortsättningsvis ska finnas det, måste undersökningsbranschen utveckla sina metoder.

Statistiska undersökningar ges stort medialt utrymme och ligger till grund för viktiga samhällsbeslut. Därför var det av högsta relevans när DN 18/1 publicerade en artikel som berättar att ”enkätskolket” har ökat så till den grad att det inte längre går att sätta sin tillit till resultaten. På den raka frågan: ”Går det att lita på den officiella arbetslöshetsstatistiken?” svarar Bengt Swensson, professor emeritus i statistik: ”Nej, någon stor tilltro har jag svårt att uppbringa”. Statistiken bygger på enkäter och om alltför många avstår från att svara blir förstås osäkerheten stor. Tänk om det just är de arbetslösa som inte svarar. Då blir det ju galet när vi beräknar arbetslösheten bara på svaren från de som svarar. Och… ja precis, det är ju de enda svar vi har!

På samma sätt är det förstås med undersökningar om partisympati, konsumtion, eller vad som helst. Om majoriteten inte svarar måste vi fråga oss hur det hade blivit om de gjort det – för det är ju det vi är ute efter: hur det ser ut bland allmänheten, inte hur det ser ut i den del av den som alltjämt deltar. Men detta är egentligen en gammal historia. Svenskarna har varit bättre på att svara än i de flesta länder, men svarsfrekvenserna har sjunkit i 40 år och det var åratal sedan bortfallet var så litet att det gick att bortse från.

Här kommer en liten hemlighet från undersökningsvärldens insida. Siffrorna ni läser i media är nästan alltid knådade, länge och väl, innan de hamnar där. Det är lätt att tro att statistiska undersökningar går till som i skolboken, att man ställer en fråga till 1000 personer, finner att 600 av dem svarar ”ja”, varpå man rapporterar att 60 procent är för, vad det nu är man har frågat om. Men så går det sällan till.

Nej, innan andelen som är för – eller som till exempel är arbetslösa – publiceras har undersökaren gjort flera manövrar för att korrigera för att många låtit bli att svara. Om man har för få svar från yngre människor, räknar man varje ung person mer än en gång. Det kallas för att väga datan och är en process som alla undersökningsföretag arbetar med och som kan göras väldigt avancerad. Utöver det jämför man ofta med annan data, eller med tidigare undersökningar av samma sak, och justerar sina siffror. Det finns många handgrepp men det är teknikaliteter. Poängen är att vi talar tyst om dem.

Vi gör det lite i smyg, för vi vet alla att en undersökning till ett helt slumpmässigt urval med riktigt hög svarsfrekvens är det bästa. Allt det där vi gör med datan efteråt är liksom spackel och tejp för att reparera det sorgliga faktum att svarsfrekvensen inte blev så hög. Den här gången heller. För sådana befolkningsenkäter finns inte längre.

Samtidigt ösregnar annan sorts data som också speglar samhället. Antalet tweets som nämner… eller googlingar på temat… eller medlemmar i facebookgruppen… I en värld översköljd av data är det lätt att hitta uppslag. Ofta kommer den från företag som är duktiga just på matematiska algoritmer och datamodellering. Alltmedan vi undersökare tjafsar om vem som har minst dålig svarsfrekvens och i smyg fortsätter med det som är viktigare: de modeller och korrigeringar som säkerställer att våra resultat speglar verkligheten. Vi är också duktiga på algoritmer och modellering, men inte så duktiga som vi kunde varit om vi öppet delat våra erfarenheter.

Vi försöker inte säga att undersökningar i Sverige är dåliga. Tvärtom är de generellt bra. Och skälet till att de är bra är att landets undersökare successivt lärt sig hantera att svaren inte längre utgör ett slumpmässigt befolkningssnitt och att de därför på olika sätt måste korrigeras.

I dag kan vem som helst göra en undersökning. Men bara för att vi har telefoner med inbyggd kamera och bildredigering blir vi inte professionella fotografer. På samma vis är undersökare ett yrke och en skicklig undersökare har kunskap långt bortom maximering av svarsfrekvens. Det handlar om urvalsstrategier, datainsamling, frågeteknik, statistiska analyser, tolkning och just avancerad datamodellering. Men om beslutsfattande och demokrati även fortsättningsvis ska kunna luta sig mot pålitliga rapporter, måste branschen våga erkänna det. I grund och botten handlar det om en gemensam utveckling av nya metoder som börjar med ett framlyftande av det som redan görs för att hantera att befolkningsenkäter inte längre kan användas utan korrigeringar av olika slag.

Den slumpmässiga undersökningen med hög svarsfrekvens är död. Det är numera nästan alltid fler som inte svarar än som svarar. I praktiken bygger de stora undersökningsföretagen sin affär på speciella svarspaneler på webben. I dem är svarsfrekvensen i förhållande till det ursprungsurvalet bara enskilda procent. Det är i efterbearbetningen – den som vi inte talar om – som det viktigaste arbetet sker.

Först när vi öppet vågar erkänna att det är dit vi har kommit, kan vi på allvar ta till oss de nya arbetssätt och metoder som finns för att kompensera för låga svarsfrekvenser. Det betyder helt enkelt att vi i Sverige i snabbare takt måste utveckla i den riktning som man sedan länge gjort i andra länder. Ingen är färdig, men kompetensen saknas inte.

Sverige har en lång tradition av ordning i befolkningsregistren och just en befolkning som svarat på enkäter. Det är också skälet till branschens konservatism. Det har ju fungerat så bra, så länge. Men nu är det inte så längre. Svensken svarar lika ogärna som i andra länder och vi som har till uppgift att utifrån svaren berätta vad befolkningen anser, måste lyckas bygga nytt på flydda dagars stolta tradition. Annars förfelas snart allmänhetens åsikter till den grad att ingen kommer att kunna uppbringa någon större tilltro. Kvar då blir bara lösryckta grafer över digitaldata och särintressen kamouflerade till opinionsstatistik.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.