Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Det behövs fler länder som går före i klimatpolitiken”

Det behövs fler länder som Sverige som faktiskt har gått före i klimatpolitiken. Det är bra för den egna utvecklingen och för världen i stort. Hur ska annars förändringar komma till stånd, skriver Naturskyddsföreningens Svante Axelsson i en replik.

Visst vore det bra med en global överenskommelse om en ambitiös klimatpolitik som alla länder ställer sig bakom. Men den intressanta frågan är vad länder kan göra när detta inte tycks möjligt.

Tyvärr har Michael Hoels rapport ”Klimat och ledarskap” (DN Debatt 26/3) samma bild som de länder som blockerar att ett nytt klimatavtal – missuppfattningen att det är negativt för den ekonomiska utvecklingen att vara först med att minska sina utsläpp av växthusgaser. Man behöver inte blicka särskilt långt för att inse att det är fel. Tvärtom behövs det fler länder som Sverige som faktiskt har gjort just det rapporten varnar för: gått före i klimatpolitiken. Det går alldeles för långsamt men att konkret visa att ökad välfärd går att förena med minskade utsläpp är den viktigaste åtgärd som ett enskilt land kan göra för att lösa upp de låsta klimatförhandlingarna.

Det räcker att se på Sverige för att se att Expertgruppen för miljöstudier har dragit helt fel slutsatser i sin rapport. I början av 90-talet tillsattes en utredning som sa att Sverige skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser med två procent till 2010 utan att skapa oacceptabla effekter på tillväxt och sysselsättning. Göran Persson antog då ett mål på minus fyra procent till 2010. Det ansågs som en onödig tagelskjorta på det svenska samhället. Men Sverige har nu minskat utsläppen tre gånger så mycket och har samtidigt en ekonomisk utveckling som är en av de mest stabila i OECD.

Svenskens konsumtion orsakar utsläpp i andra länder som motsvarar cirka 25 procent av de inhemska utsläppen. Men ingen kan påstå att utsläppen har flyttat till andra länder på grund av den högre koldioxidskatten som lett till att vi varit först med byta ut olja mot biobränsle i värmesektorn. Den energiintensiva industrin har under samma tid blivit befriad från koldioxidskatt och fått generösa tilldelningar av utsläppsrätter gratis.

Ingen kan heller visa att Sverige skulle haft en starkare ekonomi och högre välfärd om vi i stället skulle ökat våra utsläpp, gjort en bakvänd skatteväxling och sänkt skatten på koldioxid i utbyte mot ökad skatt på arbete. Sverige har vunnit på att vara mindre oljeberoende i takt med att oljepriset ökat.

Det viktigaste man kan göra som ett litet land är att bli en ekoeffektiv ekonomi och gå före. Vilket också är EU:s strategi för ökad konkurrenskraft. Det är bra för den egna utvecklingen och för världen i stort. Hur ska annars förändringar komma till stånd? Enligt den nya Färdplanen ska Sverige och EU minska utsläppen med ca 90 procent till 2050. Det räcker inte. Sverige bör minska utsläppen till nära noll redan 2030 om vi skall ha någon möjlighet att begränsa den globala temperaturökningen med 1,5 grader.

Det svenska exemplet visar ju att det är lättare än vi tror att minska utsläppen. Vi ska inte underskatta den stora samhällsomställningen som vi står inför. Det kräver beteendeförändringar och stora investeringar i t ex ny järnväg, vindkraft och smarta elnät. Det finns ingen tid att förlora.

Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen