Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Det finns en smärtgräns för tillväxten i Stockholm”

Hotad miljö. Stockholm med sina vattenrum, promenadstråk och parker är en av världens mest attraktiva stadsmiljöer. Men det är en miljö som ständigt hotas av nya byggprojekt. Det finns en bortre gräns för hur mycket förtätning en stad klarar av utan att viktig livskvalitet äventyras, skriver landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson.

Det finns en tabufråga som ingen Stockholmspolitiker vill eller vågar ställa. Den är: Finns det en bortre gräns för stadens tillväxt?

Vilken livskvalitet får staden om tunnelbanorna är fulla, skolorna inte har elevplatser, alla infarter är drabbade av trafikinfarkter och de nya stockholmarna får bo i lägenheter som ligger vid trafikrondeller?

Jag åker gröna linjen, tunnelbanan, västerort. Sedan ett par år tillbaka får man oftast stå ända från Blackeberg och in till stan om man åker vid fel klockslag. Det är i mitt fall sjutton hållplatser.

Så var det inte för bara några år sedan. Stockholm växer, det märks bland annat på komforten i kollektivtrafiken.

För den som väljer bil är det numera alltid köer vid Brommaplan. Då har man gott om tid att studera de nya bostadsprojekt som dykt upp på sistone: trafikrondellen vid Hässelby slott, eller vägrenen vid den trafikerade Lövstavägen, eller vid trafikleden Bällstavägen ner i backen mot Sundbyberg.

Detta är miljöer som vi aldrig skulle ha byggt hus på över huvud taget för några år sedan; kvaliteten är helt enkelt för dålig. För smalt, för bullrigt, och med obefintlig koppling till promenadstråk och parker.

Vid en paneldebatt på Kulturhuset ställdes frågan till stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) om hon såg någon bortre gräns för staden Stockholms tillväxt. Hennes svar:

– Det där tycker jag är en läskig inställning. Här i Stockholm har vi famnen öppen för alla som vill komma hit.

Det finns en affisch från en tidigare tillväxttopp som jag sett på Stadsmuseet. Affischen är från 1946. En man i överrock sitter på sin resväska i snögloppet på en trottoar. Texten lyder: Sök Er ej till Stockholm. 21.000 söker förgäves bostad.

Det var ett välment råd då, strax efter kriget; kanske ett råd även i dag till dem som inte vill bo vid en trafikrondell eller stå upp två timmar varje dag på tunnelbanan? För det förhåller sig så att Stockholm liksom alla miljöer har ett kapacitetstak.

Det taket kallas ”sustainability”, eller hållbarhet på svenska. Hållbarhet innebär att om staden som helhetssystem överbelastas så kollapsar den. Alla kvaliteter går då förlorade.

I en debattartikel i DN upprörs en nätverkslobby som kallar sig Stockholm 40 över Boverkets krav på bullernivåer nära bostäder. Bullerreglerna ”hotar” 8.000 planerade bostäder, säger man. Man tar också upp kulturmiljöerna i innerstaden där det finns restriktioner invid vattenrummen, vilket ”försvårar möjligheten att skapa nya byggrätter”. Ja, det var liksom det som var meningen.

Det finns även regleringar av bebyggelse­höjder som begränsar nya byggprojekt, skriver gruppen, vilken består av företrädare för stora byggbolag som NCC, JM och Jernhusen.

Men det är just sådana ting som begränsat buller och promenader längs vattnet som gör Stockholm så enastående! Det är vad som gör staden till en av världens mest ”liveable cities”! Det är vattenrummen, stråken, parkerna och den attraktiva stadsmiljön som konstituerar Stockholm!

Fråga stockholmarna! Lagstiftningen är till just för att dessa kvaliteter inte ska förstöras. Lobbyn Stockholm 40 är inte samhällsbyggare, som de säger sig vara. De är affärsmän. De vill bygga projekt, inte skapa stad.

Tillväxt är en alltför grov parameter för att ­ensam skapa stadskvalitet. Det har därför förvånat mig att även exploateringsföretagen numera använder ”sustainability” i sin retorik; de som annars bara jagar nya projekt.

För i resonemanget om ett hållbart samhälle är ett kapacitetstak alltid närvarande. Det taket är ofrånkomligt en motvikt till tillväxt.

Stockholm 40: Visa oss bättre samhällsbyggaravsikter.

Politiker: Rygga inte inför tabufrågan. Visa oss hur de prognostiserade 400.000 nya stockholmarna ska kunna bo här med bibehållen livskvalitet.

Och stockholmare: Låt er inte luras att tillväxt inte har ett pris.

Thorbjörn Andersson, Landskapsarkitekt LAR/MSA, professor vid SLU, ledamot av Kungl Konstakademien

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.